Flyttkort

adressändring

bloggeriprimavi

Bestämde mig i mars för ett år sedan att blogga er år. Shit, vad fort tiden har gått. Har hunnit fira det-vackraste-jag-har, hela 20 år har hon fyllt. Den andra ; det-vackraste-jag-har (jo, man kan ha två), är 185 centimeter långskånk. Hur gick det till?
Nu skriver jag på primavi.se. Här är dagens länk.

Inser också att jag skrivit mer än ett år. Det har gått av bara farten. Hade jag utrymme i mitt liv att skriva åtminstone 12 av de där 24-7 skulle jag. Men jag brinner för annat också. Och jag vill ju inte brinna ut.

Skrattbombad

Dagens primavi.se-blogg

Medelålders svenska män

Läste idag i Metro att 70% av svenska medelålders män lider av övervikt eller fetma. Idag drog jag iväg 15 mess till män i min telefonbok som inte lider av övervikt eller fetma. En skickade ett fantastiskt långt och engagerat svar om att leva i uppoffran eller i bejakelsen kölvatten. Flera stycken svarade "jag är glad att jag är en minoritet". Några svarade inte alls och en skrev upprört "Skulle jag vara medelålders?". Han missade helt kärnfrågan:-)

Dagens Vackraste

Så vacker kvinna!

Pausknapp

Läser ett horoskop idag där det står att jungfrun ska Pausa Mera. Det här läser jag samtidigt som jag kastar i mig en latte (det står också att jungfrun ska skaffa sig bra vanor) för det är snart dags att åka iväg och jobba. Det är lördag. Samtidigt står det att Bäst Vibrationer får jag I Jobbsammanhang. Hur ska de ha det egentligen. Inte fasen tänker jag stänga av någon bravibrationsknapp heller!? Det är ju det livet går ut på : bra vibrationer.....

MILF

Den här sammanfattningen är inte tillgänglig. Klicka här för att visa inlägget.

primavi

länk

Min lycka är att älska mina barn

Sonen säger "snälla snälla snälla snälla, sluta spela den där låten". Jag har gått igång på Caroline av Ugglas och "snälla snälla". Om och om igen. Det blir liksom så. Jag kan bli kär i en låt eller en skiva och spela den så länge att min toleransnivå är i himmelshöjd. Jag gjorde så med Dilba. Ett år på raken. Varje dag. Robyn. Robyns mästerverk hängde med mig en hel härlig hångelsommar. Längre än så. Allt var bara roligt och jag cyklade med hennes musik i öronen, både på väg ut och på väg hem. När jag hör "Handle me" så blir hela kroppen alldeles glad och studsig. Jag förklarar för sonen. Förra året skrev jag hans systers studenttal. Jag avrundade med den tidens "plåga", för mig kärlek, "Visst finns mirakel och för mig är det faktiskt du". Sen förklarar jag för Långben att när han tar studenten kommer jag avsluta med "Snälla snälla snälla snälla lämna mig inte". Han fnyser sitt vanliga fnys och ut kommer hans mantra "väx upp någon gång mamma". !

Jag älskar ord. I hela mitt liv har jag skickat en mängd vykort. Alltid haft drivvis i lådan att välja emellan. Meddelanden till barnen och andra kära. Små lappar instuckna här och var. Kärlek. Pepp. Ordspråk. Klokheter. Idag är det messvägen mest. Massa mess. Jag vaknar till att mobilen blippar idag. Avsändare; sonen som pallrar sig iväg till ytterligare en dag i klass 9A. . "God morgon alla solstrålar kolla vilken härlig fin snö det är utanför fönstret känner på mig att detta kommer att bli en underbar dag just för att du är underbar :-) kram h".

Ibland faller det päron från päronträdet och inte bara äpplen:-). Att vara en-astående morsa är i många stunder en kamp. Men mot yttre faktorer. Betalningen är obetalbar lycka.

Mammatid

Häromdagen diskuterade min son de här "7 minutrarna" som det sägs att barn och föräldrar delar i snitt per dag. Vi kom fram till att vi redan haft 3 timmar att diskutera de där 7 minutrarna på bara den här eftermiddagen, även om jag ibland förstår att han känner att jag inte är hemma på kvällarna på samma sätt som förut, och mer uppenbart har det blivit när den blonda äventyrerskan lämnat över sitt rum till honom. Men vi kom fram till att vi gör mycket ihop. Handlar. Tvättar. Lite sånt. Som ändå är tid tillsammans. Idag messade jag. "Yes, yes, yes. Jag äger kvällen. Vi äger kvällen. Vi ska umgås, laga mat, göra läxor. Du har väl franskaglosor. Jag älskar franskaglosor. kram mamma". Han äter. Jag river av lakanen för tvättstugan är bokad. 13 minuter senare ligger nära 2 meter Långben och snarkar i min säng. Så de där 7 minutrarna...... Inte f-n beror det på mig om de blir eller inte? :-)

helg utan älg

skrivit så pennan glöder

Konversation mellan två kvinnor

Hon : jag träffade X igår.
Jag : jaha, vad trevligt
Hon : ja, vi pratade om dig
Jag : eh
Hon : ja, han tycker verkligen inte du ska ha rosa hår
Jag : ?

:-)

Med bra självdistans och stor humor kommer man långt. Det är därför jag aldrig skulle bryta ihop och gå vidare pga färgen på håret. Som kompensation träffade jag på runt 60 småbarn som gick med sina fröknar över trottoaren och de "oade" och "aade" och fnittrade när de såg mig. 60-1. Så kände jag då.

Marsungar

Nu börjar födelsedagsinbjudningarna trilla in. Marsbarn. Produktionsledet började i juni. Midsommar. Det faller sig således ganska naturligt att det högar upp sig just nu:-). Det är alltid nu längtan efter våren börjar vara som starkast. Sportloven är över.
Vasaloppet är avklarat och det funktionella i snömassorna börjar avta. Kunde jag klicka med fingrarna skulle snön smälta och krokusarna titta upp i planteringarna. Snöskrapan till bilen skulle förpassas till bagageluckan. Uteserveringarna skulle fram. Vinterjackorna skulle jag hänga in i garderoben. Conversen skulle jag plocka fram. Tillsammans med de slappaste jeansen och en uppsjö koftar. Låt vintern rasa ut.

Sportlovsupplopp

Jag ska starta en ny match-sajt. Den ska vara för 24-7-mammor. Såna där ensamstående mammor där det inte finns ensamstående pappor, ni vet, som tar sin del av ansvar och kanske något i stil med varannan helg eller varannan vecka eller vartannat lov eller som sagt inte alls. De här icke-papporna (mammorna) har heller inte förstått att man ska som förälder inse att barnen faktiskt tror att man har en bankomat i knävecket. Well. Vi skulle då kunna annonsera efter en stand-in-man utan att mor för den skulle måste behöva upplåta en snutt av sitt täcke. (Givetvis är sajten även öppen för 24-7-pappor). Då skulle den här mannen få ta med sig min son till Alperna för skidäkning under sportlovet. Eftersom vissa 24-7-mammor inte har samma semestersystem som andra. Där skulle de åka skidor, och bada i utomhuspooler, basta, spela kort, bowling, brottas och snacka kill-snack. Ord som skulle ingå i hans sökmotor skulle vara "manlig, härvarande, närvarande, empatisk, god lyssnare, pedagogisk, generös, tålmodig, kramgo, stabil,lojal, pålitlig och den bästa av vänner"!! Ja, jag vet..........i de bästa av världar!
Nu är sportlovet snart slut. Men det är klart. Han har haft en grym sovmorgon x 7.

kärlekeri

Det är massa kärlek runt mig just nu. Det är underbart härligt inspirerande och värmande. Min bästa vän har blivit tokförälskad. Jag har blivit bjuden på tre bröllop i sommar. Det är såna där bröllop av typen "när man gifter om sig är det hoppet som segrar över erfarenheten". Har skrivit om dem tidigare! Livsglada fantastiska människor som först lärde :-) och nu lever. Till prinsessbröllopet lär jag inte behöva skriva tal, för inbjudan har jag ännu inte sett. Men från kungens "det sa klick", har vi nu gått till "jag sa ja ja ja"! Så ljuvligt uttryckt. Kära kronprinsessan. Prins Daniel har varit "prins" sedan han föddes. Äktenskappstycket skiner ikapp med guldkronan. Oavsett pro eller con ett kungahus, deras kärlek bländar. Häromdagen lade jag upp youtubefilmen om Team Hoyt. Omutbar kärlek. När jag kastade mig iväg till jobbet idag säger jag till Långben "Jag älskar dig, hjärtat". Han flinar framför sin dator. "Älskar du mig?", frågar jag sedan. "Ja", säger han. Sen tror jag han kommer på sig, känner lite av allvaret, för han tittar upp från skärmen, och säger "Jag älskar dig mamma"! Känns som det här är en sådan helg där jag kommer gå omkring och vara kär i kärleken. Den jag har här nära hos mig och den som är på längre avstånd. Men så påtaglig. Må solen skina över oss!

Min torsdag

Kliver upp senare än jag vill. Ska sluta vilja kliva upp tidigare. För om jag bestämmer mig för att kliva upp senare då kliver jag ju upp när jag vill. Det är alltså lika med noll negativa tankar om just det. Kört PT och PT och SI. Att gå som SI är något jag enbart gör när mina kollegor har "panik". Idag var det väldigt mycket hårprat med kunderna. Men jag förstår dem. När man ska kallprata tar man det som ligger närmast till hands och det är antingen 1. vädret 2. mitt rosa hår.
Ringde min T idag. Trodde hon skulle svara. Men hennes mobil var inte på. Jag saknar hennes röst. Jag saknar henne. Härliga Långben har sportlov. Han tillbringar tid med att kopiera allt från sin dator till en hårddisk och återställa systemet och kopiera tillbaka. Det tar så läng tid att han inte ens på 6 sportslovslediga dagar haft tid att dammsuga en trappa ned. Jag tror han tycker oddsen jämnar ut sig, eftersom jag dammsuger 6,2 dagar i veckan.
Idag kändes det vårligt under fötterna igen. Det var soltummad snö som slafsade runt under mina dubbar. Jag hade bara 30 minuter lucka. Jag tog de 30 och gav mig ut lilla rundan. Solen nästan bländade mig och läslinsen när jag sprang vid sidan av Östbergaleden. Underbar känsla.

tårar som trillar

far och son

Dagen efter semmeldagen

Sonen kom in till stan för en fika. Vi fick besöka tre fik för att hitta en semla. De var slut. När vi väl skulle beställa var jag inte sugen längre. Jag tog en schackruta. Några timmar senare har semmelångern krypit in under skinnet. Jag är semmelsugen. Imorgon blir det en. En helig semla minus grädden (som jag inte tycker om).

Bilring

"Jag vill bli av med det här", säger en tjej till mig idag på gymmet, och grabbar tag i sig själv ovanför midjan bakpå ryggen. "Bilringen", påpekar hon. Så kommer frågan "Vilken maskin ska jag köra då?". Jag börjar med att förklara att det inte heter "bilring" för oss tjejer, det heter "volang". Dessutom är hennes volang av den sorten att den måste greppas och dras ut för att överhuvudtaget få komma till liv.Således nära obefintlig. Sen berättar jag att "punktförbränning" inte längre existerar och aldrig har gjort. Dvs du kan inte sätta dig i en maskin och göra tusen repetitioner i tron att du bränner bort just fettet som ligger ovanför den muskulatur vars maskin du använder. Om man förklarar för mig hur man lever och tränar och allt låter kanon brukar jag klämma i med det käcka "titta på dina föräldrar". För genetiken har en viss betydelse i det hela. För att bli av med "fettdepåer" behöver vi göra av med mer energi än vad vi stoppar i oss. Så det är vad som gäller. Att öka konditionsträningen samt vardagsmotionen. Samtidigt är det bra att kanske strama till litegrann på tallriken, men i de flesta fall brukar jag känna att tallriken är bra som den är, det är "plockandet", "fikandet" och det där andra som man knappt hinner märka att man stoppar i sig som är boven i det eventuella dramat. Sen är det så finurligt att stärker man upp muskulaturen i kroppen så blir den fastare, även om den nödvändigtvis inte minskar i omfång. En annan lösning, om nu inte volangen är av hälsovådlig karaktär, är att bli lite småkär i den och se vad som händer då?

primavi.se Hälsobloggar/Tränare Elisabeth

Snö(o)väder

http://www.primavi.se

Har klass inne i stan idag. Blir lite skakigt innan för skivan har ett hack, spelaren är inställd på repeat och jag hittar inte timer-knappen som ändrar tiden, så den räknar bakåt. Jag vill veta exakt hur mycket jag har kvar på sträckan/låten då jag kör spinning. Dessutom har jag själv räknat ut banupplägget på det sättet, så jag vet att jag ex ställer mig upp och rycker när 34 sek är kvar. Det går bra ändå. Tror de koncentrerade sig mer på att fundera över hur snygg jag tycker att jag är i mitt rosa hår. Egentligen. Sen kör jag core (mage/rygg-klass). Jag älskar core-klasserna. Fokuset och vetskapen att det här gagnar alla som är där. Bättre hållning ger så mycket mer än bara bra hållning. Det ger flöde i kroppen. Mindre smärta i ryggen (oftast). Bättre prestation i andra aktiviteter. Bättre självkänsla då din omgivning speglar sig i dig och du står stolt och rak. Detta är kanon då du ska löneförhandla. Du kan ta en putt i bankomatkön utan att snubbla till. Du orkar stå längre och vänta och behöver inte bli så gnällig och trött för du får ont i ryggen..... jamenjagvetinte.......men så känns det. Efter klassen gör jag något jag nästan aldrig gör. Jag är ju orienterare. Men jag springer lite på löpbandet. En form av intervaller. Först joggar jag 5 minuter, sen springer jag 3 minuter med lite fart på rullbandet, joggar uppvärmningstempot i 2. Det gör jag 5 intervaller. Min ork är inte på toppnivå, men de 25 minuterna tillsammans med 15 minuter effektiv tid spinning, blir ändå något bra. Ovanför mitt huvud vid löpbandet visas skidor. Anders Södergren ligger i täten. Han är ju så duktig. Dessutom. Nu kommer det en sådan här kommmentar som inte hänger ihop med idrott och prestation men jag släpper den ändå. Jag tycker han är toksöt. Hans mun ler från start. Innan hans ens ler. Han är gift med en Elisabeth. Det står alltid i en sådan där ruta med uppgifter i samband med intervjuer. Hade jag varit 20, hade jag klippt ur den och satt den på kylskåpsdörren en vecka. Men nu är jag ju inte 20 och min son skulle plocka ned den på 3 sek och säga "väx upp mamma". Hela 08-staden är ett enda stort snöfall idag. Snön yr och 08-orna snubblar runt på stan på höga klackar och i svarta gåsjackor. Det är ingen bra försäljningsdag för klädaffärerna idag som skyltar med vårmodet. De fåtal människor jag ser på stan sitter inne på fik. Jag längtar ju efter vår. Men när jag tänker efter så är det ju faktiskt sportlov. Sportlovet ska vara vitt och härligt och fyllt med ute-aktiviteter. Tror det är skillnad på storstadsbarn och barn på landet. På landet är man ute mer. Då tittar man ut genom fönstret och tänker "Yippie, snö-väder". Sen plockar man fram kängor, vettiga kläder, pulkor, skidor och skridskor och ger sig ut. I huvudstaden ser man det som snö-o-väder. Trycker ned fötterna i ett par sneakers, drar huvtröjans huva över öronen och går huttrande till en kompis för att sitta inne och "lana" framför datorn.

lördag som rör sig

Sprang vid Magelungen idag. Efter att jag släppt Långben på dansen. Solen kysste alla kroppar som var i rörelse. Promenad. Promenad med stavar, Promenad med barnvagn. Löpare med dubb. Dubblösa löpare. Skrinnare. Långfärdsskär. Hockeyrör. Hockeyklubbor. Bandyklubbor. Princessskridskor. Pulkadragning. Längdskidor. Vart ögat än nådde var folk i rörelse, förutom de som stannat till med termosen i solen. Jag älskar lördagar som rör sig överallt. Det var som en svensk vintervariant av somriga Santa Monica Beach.

Fredag i rutan

Rutor. Ibland är livet inrutat. Schematiskt och planerat. Vardag som helg, dag som kväll. Jag behövde rut-fri ikväll. Obokat. Men lite ruta blev det. Lite kik i rutan. Började med Let´s Dance. Gick inte så bra. Har inte ro att se sådana program. Det jag hann se dock var Niclas Wahlgrens magrutor. Han såg väldigt nöjd ut att få visa upp dem i TV-rutan även om det gjordes snabbt. Så jag valde att se en film i min ruta. Den handlade om kärleken till familjen. Den scen jag minns mest är när mannen sitter i bilen och ser sin familj genom fönster-rutan. Den tid han tyckte livet var väl jobbigt. Inrutat, som jag haft det under några veckor. Men han kände ändå kärlek. Även till hunden som rafsade i frukostpaketen med Havrefras. De är också rutiga. Jag älskar Havrefras. Råg-rut. Och schackrutor, mördegskakan. Det var länge sen jag åt en sådan. Min väckarklockadisplay består av en liten ruta. Imorgon bitti är den inte ens aktiverad. Försover jag mig till elva, så är det för att jag är värd det. Men jag hoppas inte. För då jobbar jag. Nu ska jag fylla i en massa rutor med övningar. Imorgon blir det jobb vid Globen. Som ju faktiskt är rund :-)

www.primavi.se

Välkommen sol

Idag får jag sova tills jag vaknar. Inget alarm. Sätter på vattenkokaren och inser vad som skiljer den här morgonen från andra morgnar. Solen fullständigt vräker sig in genom mitt köksfönster. Termometern som ligger i the bull´s eye står på 7 grader plus-plus. Jag kan riktigt se framför mig hur isarna på stigarna i skogen luckras upp och rinner undan. Snart porlar det i bäckarna igen. Jag älskar skogens ljud när vintern spricker. Sankmarkerna blir dyngsura och tunga då isskorpan inte bär längre och jag funderar varje gång hur det kommer sig att jag inte drar på mig våtsockorna när jag vet hur tårna blir som små isbitar. Men jag glömmer från år till år. Ska jag fira genom att ta på mig träskorna idag? Jag tror det. Solchanser för helgen? Har den nu kämpat sig hit så kommer den stanna till jobbet är utfört och nästa vinter kommer. Så tror jag.

Dagens inlägg på www.primavi.se / Hälsoblogg

Matvanor

Hittade den här finurliga länken, via AB, ska kanske kontra med "this is how you stay healthy dot com".

paradigmskifte, ett till!

Det är tokhärligt att ha rosa hår. Kom på det idag.


1. Jag behöver inte fixa håret (det ser redan för jävligt ut)

2. Jag behöver inte sminka mig (ingen ser ändå mitt ansikte)

3. I tvättunnan ligger bara svarta kläder, går dubbelt så fort att tvätta

4. Får inviter av män i pinnsmala jeans, med rufsiga hår, som bolmar cigaretter (de är ändå ointressanta)

5. Små flickor pekar på mitt hår när jag går på stan och får lärdomen av sina föräldrar att man inte pekar

6. En viss typ av tonårsflicka tycker jag är supercool och frågar var jag gjort håret, eller vilken färg jag använt

7. Jag slipper frysa om öronen eftersom jag går runt så mycket jag kan i mössa (t o m i tvättstugan).

En massa bra saker!!

La vie en Rose

Fick denna av R. Tack R. :-) (Där ser du T)!

frukost lunch mellanmål middag

Ibland äter jag frukost mellanmål mellanmål mellanmål och då blir det typ middag klockan 22.00. Men de där kvartarna, halvtimmarna hit och dit gör att jag inte hinner det jag tänkt, äta. Hade en sådan dag idag. Blev under hemfärd toksugen på stuvad spenat. Var kom det ifrån? Kanske pratar kroppen med mig och säger vad den saknar. Alltid när jag äter sen middag, och har ätit mindre bra under dagen, blir jag godissugen en kvart efteråt. Och jag har inget godis hemma. Inget alls. Ingenstans. Inte något. Så nu sitter jag och tänker på en centerklutt, en skumsockerbit, en skumbanan, en jordgubbe, en likörpralin, en lakritsfisk. Tror faktiskt jag skulle nöja mig med det. Jag brukar säga åt folk som har svårt att låta bli att springa och glutta i köksskåpen att inte ha hemma. För om de ändå ska ha, det de kanske inte borde ta, så är det ju bra att åtminstone få göra sig besväret att ta sig iväg och inhandla det. Hrm! Ska. Ska inte. Ska. Ska inte. Ska. Ska inte. ????? :-)

Plus och minuslistan

Minus.

1. Mitt hår är helt totalt osnyggt, blekfisrosa med gul ton i botten
2. Vill ha en ny soffa som inte släpper dun
3. Vill bygga upp garderoberna till taket
4. Spricka i handfatet
5. Köksbordet är fullt med märken av att vi levt det
6. Behöver måla om
7. Slipa golven
8. Fryser
9. Milen tog 25 min längre än vanligt

Plus

1. Mina barn är lyckliga
2. Jag har sprunigt idag. (Se minus:-))
3. Statoil Huddinge hade lussekatter LUSSEKATTER!!
4. Har kört spinning i tropisk värme Fridhemsplan
5. Har en egen lägenhet (Se ovan)
6. Har en nyservad bil
7. Mina föräldrar och syskon har humöret uppe, om än inte full hälsa
8. Var på trevlig fest med vänner igår
9. Trivs med jobb och arbetskamrater
10. Har ätit bokstavskex och skrivit vid datorn

Plus vann!

Alla som har ett hjärta

Idag ska vi fira. Alla hjärtan har en alldeles egen dag. Hjärtmuskulaturen är icke viljestyrd. Det är ju verkligen tur. För tänk om man någon gång är så trött och grinig att man bara råkar häva ur sig. Sluta dunka!
Krama hjärtat och ge det en bra miljö och bra förutsättningar. Ut i skogen! (Det är mitt recept på allt). Kramar

Tänk som en man

Scenario Ett! Tjej vs kille ska åka Vasaloppet för första gången. Hon tänker : Jag köper mig ett par skidor, inte för dyra, måste träna först och se om jag kan åka och sen kanske om jag åker lite bra kan jag möjligen unna mig ett par nya lite bättre.
Han tänker : Jag köper mig ett par nya skidor, jag ska verkligen ha värstingarna, för de är jag verkligen värd, kosta vad det kosta vill, de kommer säkert göra så jag presterar lite bättre.
Scenario Två! Tjej vs kille ska båda tappa trivselvikt och lägga an på motsatta könet. Hon tänker "Bara jag väger 64,9 så ska jag bjuda ut honom och sen ska vi hångla och må bra, men så här får han inte se mig. Han tänker "Henne ska jag stöta på, hon får ta mig som jag är, jag kommer säkert tappa några kilo med hjälp av lite hångel".
Tänk som en man tjejer. På´t nu och direkt och genast. Som Charlie säger "Do something now". Eller som en annan mycket älskvärd man i mitt liv säger "Det är bara att kasta sig ut på dansgolvet och släppa fisen". Jag är övertygad om att han gör just det. Skulle säga ja om han bjöd upp mig.

feta barn

Jag har jättesvårt att använda ordet fet i bemärkelsen överviktig. Det känns så otroligt laddat. Likväl som jag inte skulle säga "neger" eller "är du dum i huvudet". I morse på radio när jag åkte hem ifrån Uppsala och AutoCenter som min systers härliga man driver. ("Motoroljan är bilens blod, E", förkunnade han med stadig röst. Det är bra för mig när jag får bilen förklarad för mig i bilder av "människan anatomi och funktion".) I programmet så ringer en kvinna in och berättar om sin systers feta femåring. Diskussionen handlar om vems ansvaret är. Det är ju en kanondiskussion. Sen kan man ju diskutera vems ansvar det är att inte kalla barn feta, (eller dumma i huvudet). Riktigt jobbigt var det att se framför sig den lilla flickan som stod gömd bakom en dörr och åt en snickers, när hon vid kaffebordet hade blivit serverad en banan, medan gästerna tog för sig av kak- och godisfaten. När ingen såg norpade hon till sig en snickers, hon ville äta gott som alla andra, och gömde sig bakom en dörr. Så ingen skulle se.
5 år!! Hade jag haft hennes namn och adress skulle jag åka dit och ge henne en fet kram och ta med henne till bowlinghallen.

Ensam på Lisas Cafe

Igår tog jag mitt röda hår och gick på Lisas Cafe. Hade en lucka mellan jobben. Där är trångt, gemytligt och alldeles underbart gott. Tanterna tittade bara lite snabbt på mitt röda hår sen fortsatte de sina ivriga diskussioner. Jag pratade om kalvfödsel med min syster i telefon. Fast mest saknade jag. Det värkte i magen och tryckte över bröstet och tårar som trillade fast jag tänkte nej. Jag har så mycket jag vill berätta och se i dina ögon hur du tänker, jag saknar att fnittra och jag saknar att krama och höra dina utlägg. Du skrev att du önskat att jag sprayat lite av min parfym på den gosehund jag skickade. Den vågen som då sköjde genom kroppen slog nästa omkull mig. Flera gånger har jag tänkt hur ohygglig smärtan måste vara att förlora ett barn. På riktigt. Inte som jag. Till Schweizerlandet. Vi kan prata och skajpa och skriva till varandra. Fick ett mess av sonen. När är du hemma? Han hade varit och handlat och gjort mat. Jag var lite senare än tänkt så han åt upp min också. När han frågade om jag ville han skulle göra mer, svarade jag att jag skulle äta lite senare. Sen funderar jag och tänker och drar slutsatser. Jo. Jag förtjänar de här barnen. Jag har slitit som ett djur. Ensam. Tills de blev några år. Då slet barnen och jag tillsammans. Mina barn gör mig genuint lycklig, även om jag sitter ensam på Lisas Cafe.

Härlig helg i "hot red"

Lördagens inspirationsdag var fantastisk. Susanne Volmesjö pratade om Smarta Rörelser. Hur vi är programmerade för rörelser ända från livmodern och hur nervsystemet fungerar, eller snarare, icke fungerar när vi får störningar i "programmet". Bengan Johansson föreläste om elitcoaching. Jag kände att det mest var en kärleksförklaring till det lag han tränat inom handbollen i så många år. Men likväl hade jag otroligt stor behållning av det. En massa härliga små anekdoter uppblandat med hur vi kan coacha andra och varandra; frihet under ansvar, teambuildning, osv. Gurkburk? Givetvis! Dansade afro, barfota, det har jag gjort förut. Men inte med fötter som har varit med så länge som nu och frågan är hur de skulle reagera på regelbundenheten av en sådan klass, artros i framfötterna? Kul och härligt var det ivarjefall. Kvällen var vild och jag var där men inte vacker. Knallrött flourescerande hår var en lysande idé inför kvällen. Men inte lika kul dagen efter. Jag vill ha en skylt på magen där det står "Nej, jag tror inte jag är snygg i rött hår". Fast hon på macken var snäll. "Coolt", sa hon. Jag skrattade bara. Nu blir det svarta kläder tills jag hinner tvättar håret tre gånger om dagen. Ska prova en massa inpacknig för att se om det släpper. Det är skillnad på rött och rött. Det här är rött, inte rådjursrött eller mahogny eller något annat. Det här är samma röda färg som man får av en edgy tuschpenna! Well. Efter Pär Johansson makalösa föreläsning om hur han startade "Glada Hudik", teaterensembe med utvecklingsstörda och "normalstörda" (citat PJ), så fick vi lära att vi ska öppna "minibaren på hotellet och ta för oss". Det var temat för hela dagen. Våga synas. Och nu vågar jag......"hot red".

Jag i emo-butiken

Idag sprang jag in för tredje gången i emo-butiken på Drottninggatan. Bestämde mig för hot red. Och då är det inte Wella LÓreal Whatever hot red. Utan det är emo hot red. Vibrant, står det på förpackningen. Så om jag är borta från jobbet nästan vecka har det inget med intag av ev välkomstdrink, eller att jag hängt över någon av mina boyish kollegor, att göra, utan då är det helt enkelt så himla enkelt att mitt hår är alldeles för rött för verkligheten.

Dubbelmacka

Nu hälsobloggar jag på primavi.se.

"Ibland kommer känslan av allt är lite färggladare, tydligare, varmare, mysigare och härligare, oavsett hur himlen där utanför ser ut. Jag blir sådär vidunderligt tacksam ibland. En kompis sa en gång : "Jag kan kräkas på tacksam, tacksam, tacksam". Jag svarade . "Låt mig gå i min tacksamhetsspya om jag vill". Då skrattade han. Jag hade en härlig dag igår. Känner mig friskare. Sonen har fått ont i tån och ringer själv till läkaren, bokar tid, går dit, hämtar medicin, står och steker pannkaka när jag kommer hem, ställer frågan "Hur var din dag?". Följd av "Har vi bokat tvättid?". Han är 15! Och besitter redan kvaliteer som jag bara drömt om att en man ska kunna ha. Då kan väl vem som helst fatta att jag går omkring i en tacksamhetsspya och klafsar och ser en sol trots en mulen himmel".

I övrigt laddar jag för firmafest och kickoff. En dag på året kan jag spåra (ur). Snart dags igen. :-) Det läggs mycket energi på klädsel. Temat är Moulin Rouge för oss från Kocksgatan. Jag tänkte först köra porrstuket med en frack över korsetten och hög hatt, men ångrade mig, Det är ju lätt att jag blir både äldst och galnast. Borde välja en sak. Det blir en emoklännning och nätstrumpbyxor, långa näthandskar, high heels (jo), massa pärlhanlsband och någon ny hårfärg. Inga bilder på nätet.

pannkakabagare

Sonen presenterar en hög med pannkakor när jag kommer hem. Jag tar en. Inuti den rullar jag in en skivad banan, glass och chokladsås. Det är så gott. Som att vara på barnkalas men utan barn.

energitjuv-kaloribov

När jag har kompisar som tjatar om ett litet kilo hit och ett litet kilo dit har jag ibland svårt att relatera till det. Speciellt efter mina år inom viktminskningsbranschen, så mitt tips blir alltid "men hallå du måste hångla lite oftare". För gör man det då har man inte tid att springa och slita i skåpsluckorna och leta efter någon liten sak bara för att man egentligen inte får utlopp för något annat, kanske behöver man gå tillbaka till jobbet och säga att chefen är en sopa, eller dra ned på antalet arbetsuppgifter, eller be make/maka börja hjälpa till med att plocka ur diskmaskinen, det kan vara vilken energitjuv som helst som dränerar och gör att man vill fylla på med kak-kraft. Den här killen har hittat den riktiga "energitjuven", den glada kyssen, å andra sidan gjorde han grovjobbet först och hånglade sen. Man kan göra precis tvärtom. Hönan och ägget, ni vet.

The YesMan

Vilket härligt träningsschema Presidenten i Amerika har skapat sig. Skulle gärna ta anställning och driva igenom det schemat.
Haft en bra dag på golvet idag. Har en härlig tjej jag tränar som säger att hon kämpar mot nej-djävulen som säger att hon ska skippa träningen. Jag säger till henne att hon har ju vunnit 30 gånger nu. Det står typ 30-0! Hon skrattar bara och trampar vidare. Jag älskar starka tjejer. Och absolut de som trampar vidare med ett stort, härligt och generöst skratt.

hinderbana

Jag sa till honom idag : Varför ska jag kämpa för att kunna få kämpa i det jag vill kämpa i. Varför kan det inte vara lätt men att ändå få kämpa, förstår du vad jag menar? Han sitter och ler och så säger han : Det är precis så jag menar om jobbet nu. Jag jobbar gärna hårt, men varför ska det vara ett sån´t motstånd för att jag ska kunna jobba hårt. Lösningen finns ju. Ja.
Din tur nu, sa en annan man, din tur att kämpa. Jag vill inte slå folk som tror att de känner mig, bara för att de inte gör det, för om de gjort det, fäller de inte såna kommentarer. Det är därför vännerna och kärleken finns. För att bygga en sköld, så man bara kan ruska på axlarna och skratta och säga "Ja du, nu är det min tur att kämpa"!

Skrattbubbel på morgonkvisten

Det finns inte en chans för mig att undvika att dra min parallell med den här otroliga historien. Tyvärr blev inte slutet lika gott för mig och mina barn och vi kan med handen på hjärtat säga att vi sliter som en hund för att hantera onda anden. Det lyckliga i historien är att det öppnade upp för att vi faktiskt skulle få åtnjuta kärleken av en egen liten Tiger. Tiger har själv nu knutit äktenskapens band med lilla Kajsa som är morfars stolthet i jaktskogen. Så när han var mogen tog han det avgörande steget att flytta hemifrån och helt enkelt flytta in hos Kajsa. För Tiger och Kajsa, slutet gott och allting gott. Precis som det ska vara.

Äldsta hönan i hönsgården

Träffade en SATS-medlem idag när jag åkte till S för en liten kort egen träning och bastu. (Vågar ännu inte ge mig ut i skogen, då hostan kommer som ett brev på posten när jag öppnar upp för kylan utanför. Saknar utomhus). Hon berättar för mig att hon blivit sjuk efter att ha tagit influensasprutan och varit borta ifrån SATS och träningen i 6 veckor, så hon ringde till PC på den anläggning där jag ofta håller till, liksom hon, och säger ; "Jag undrar om inte du kan lägga till en månad på mitt kort, för jag har varit sjuk så länge och jag är verkligen en av era trognaste kunder och jag har varit medlem jättelänge, lika länge som........... ja.. ända sen Elisabeth började"! Haha. Jag skrattade gott och länge. Tyvärr fick hon ingen plusmånad. Men jag tycker faktiskt hon vore värd det. :-)

Kroppskärlek

Jag älskar min kropp. Inte den typen av kärlek som är framför spegeln och nagelfarning utan känslan av styrka och uthållighet.
Jag älskar att orka. Att kunna. Att klara av. Att hålla ut. Nu sviker den mig. Då känner det som om den där generatorn har svårt att behålla glädje och energin, som är så starkt kopplat till att vara i rörelse för mig. Jag vet att jag i min första blogg skrev vad hälsa är för mig. Då var jag ohälsa pga ett brutet ben. Men jag kunde ändå hitta vägar att hålla rörelsen där. Hjärtat har alltid varit min viktigaste muskel. Hjärtat och lungor är viktiga komponenter i det jag älskar att ha. God kondition. Den här influensan har fått mig att tappa oerhört mycket kapacitet, kraft och glädje. En granne berättade hur hon tänkt stämma läkaren rakt över gatan. "Vem av dem", frågade jag. Sen svarade jag "ah, det var han som inte ville sjukskriva mig". Det finns en höna och det finns ett ägg och ingen vet ju vad som gäller mellan de båda. Inte jag heller. Grannen berättade vidare att han slänger på luren när hon ringer. Mig gav han rådet att köra klasser genom att "peka". Å andra sidan visste han ju heller inte vad SATS är....

Stämpelkort

Vid mitt första besök hos min fantastiska sjukgymnast, som värmer min hälsenor och mäter styrkan i peroneus kontinuerligt, får jag en remsa med en stämpel. Hon säger att jag ska stämpla i den när jag besöker henne och eventuella läkare. Jag tar emot den, skeptisk, då jag "aldrig" är sjuk, och tittar på den och tänker att den ser ut som den på Wayne´s coffee. 10 stämplar ger en gratiskaffe. Ibland glömmer jag bort plocka fram min remsa och hon påminner mig. Idag fick jag ett inplastat kort. Jag blev väldigt förvånad. Det är nästan som ett Vip-kort, går iofs inte före i kön, men betalar framöver inget inträde. Det är rätt fantastiskt. Det här är en följd av trasig muskulatur, envis influensa, byte av värdelös husläkare till oerhört symptisk husläkare, astmautredning och annat smått och gott som kan drabba oss människor. Jag funderar på att utnyttja det här plastkortet och boka tid för att pröva ut en hörapparat! Har förstått att det finns med ädelstenar på. Undrar om kortet gäller för sån´t?!

Schweizerkärlek

T

Bloggomania

Nu ska jag snart rörelseblogga på primavi and get paid. Eller? Borde kolla upp vad som ingår i lönekuvertet. Det ska ivarjefall bli galet kul. Frågor ska jag besvara, i mängd förhoppningsvis. Jag älskar myter. Fullkomligt tokgårigång på myter. Så när någon säger "jag har hört att..........". Då kommer det alltid något smarrigt att bemöta.

influensaflum?

"Det här är inte flum", säger experterna. Jag börjar fundera över vilken typ av virus jag egentligen drabbats av?
Eller handlar det mer om att jag drabbats av ofrivillig inaktivitet? Ska bli spännande att se. Nästa år blir det vaccination. Påminn mig.

Ordkonstnärinnor

Träffar en tjej idag. Skulle kunna kalla det för en blind-date. Vi delar kärleken till ord. Att jag är "inbillningsfrisk", skrattar hon åt. Hon uttrycker sig som jag. Vad gäller kärleken till ord. Jag presenterar henne för en idé jag har. Jag ser hur hennes hjärna direkt kopplar på. Hon ser en massa bilder. En massa möljigheter. Hon säger "Ja, vi börjar". Efter två timmar skiljs vi åt. Då har vi även hunnit avverka relationer, dejting, exmän, barn eller inte barn, träning, ekonomi och allt annat som kan röra sig i en kvinnas hjärna. Kaffet kallnar.

Rumpkontakt

"Har du kontakt?", frågar jag mina kunder och spänner blicken i dem. För det mesta bekräftar de med blicken innan de säger "Jaa". Det är ju viktigt att mentalt fokusera på den muskelgrupp som arbetar. Nummer ett handlar om att utföra rörelsen med god hållning, axlar upp/ned/bak/i-läge, revbensbågen ned, neutralsvank, lätt böjda knä-anspänning, sen fokus muskelgrupp, så tänk på den muskel som utför arbetet, så blir arbetet effektivare. Så gjorde jag igår. Jag fokuserade på lår och rumpa. Jag fokuserade så hårt att jag idag inte kan fokusera på något annat oavsett om jag vill eller ej. Det är i mitt fall antingen ett resultat av 1. över 3 veckors träningsfrånvaro, eller 2. mitt Globen muskelpass. Sen kan man kombinera de där två argumenten hur man vill. Men. Rumpkontakt fick jag.

Fettfobi - fetthysteri 0-1 i nuläget

Åh, god morgon! Tack för den här artikeln!!! Nu ska jag planera (tyvärr inte ladda, vaknar med fortsatt halsont) för dagens lunchklass. Influensa vik hädan. Men enligt kollegor som drabbats har jag 1-2 veckor kvar till frisk. Deras doktorer förstod det. Men inte min läkare på Stureby Vårdcentral. Han tycker gott man kan jobba/träna med infektion i kroppen.

när vi två blir en

Ibland roar jag mig med att läsa dejtingprofiler. Inte för att jag vill dejta utan för att det är lite kul. Alla dessa fantastiska roliga välutbildade välavlönade och välmående män som då finns i Sverige och som åker motorbåt, kör snabba bilar, klättrar i berg, sitter på stränderna i Thailand, cyklar mountainbike, åker motorcykel, bygger företag, dyker, flugfiskar och driver sina kök som en GuideMichelin-krog...... hallå.... går ni på Bea som jag, eller tankar ni på Statoil som jag. Say Hello till mig nästa gång.
Men då tänkte jag att om jag ska plantera en profil så ska den ju liksom vara ärlig. Ingen falsk marknadsföring här inte.
Så jag börjar fila litegrann. Ska vi se om jag kan hitta någon bild att lägga ut, efter ex en timme spinning, för då kan de ju ivarjefall inte bli besvikna IRL.

jag skriker åt tekniska ting, kan då säga fula ord på f och k
har noll lokalsinne
blinkar när det svänger i parkeringshuset
hittar ALDRIG bilen
tappar ofta bort mina nycklar
vet aldrig var jag lagt mobilen
blir full av att lukta på vinkorken, så dricker hardly ever
skulle kunna säga, kan jag få en isbit, om jag nu dricker vin
tycker inte om att laga mat
skulle kunna säga sorry tänkte gå ut i skogen, om jag inte hunnit, fast en inplanerad middag
skriver mycket vid min dator
kan ha datorn i sängen
vill att filmer ska ha lyckliga slut
vill bara umgås med vänner som jag trivs med
tycker inte om att fira semester i kollektiv
kan ibland skjuta upp viktiga telefonsamtal
lätt pedant
dammsuger nog varje dag
kan ligga och läsa "Runner´s World" och "kartor" på kvällarna
har fällt kommentaren "ge mig Expressen och låt det gå fort"

Den röda dagboken

Som barn äger jag en röd dagbok i skinn. Det har ett guldtryck på framsidan och den låses med en liten liten nyckel i ett litet litet hänglås. Där skriver jag ned alla mina hemligheter. Vem jag tycker om för tillfället. Vem som har frågat chans och vad jag svarar. Vad som händer i skolan. Hur mycket jag tränar och hur min mamma, min pappa och mina systrar beter sig.

Jag skriver med min finaste skrivstil med blå bläckpenna. Varje kväll innan jag somnar. Jag börjar min dagboksdag med ”Kära dagbok” och avslutar med ett ”God natt”, ”Sov gott” eller ibland "skojar jag till det" och skriver ”Sov gott, vakna torrt”. Efter varje skrivstund stänger jag omsorgsfullt igen min dagbok. Låser. Rycker lite lätt i hänglåset för att se så den verkligen är låst och så gömmer jag den lilla nyckeln. Oftast i någon av de träsnidade burkarna med lock som farbror Einar gjort och ger mig i present av en eller annan anledning. Ibland krävs att jag sprungit bra på någon tävling och blir omnämnd i lokaltidningen, eller att jag spelarpiano för pensionärerna i Folkets Hus, eller helt enkelt bara går in och hälsat på. Min dagboksnyckel flyttas runt mellan burkarna för att hålla eventuella fingrar från nyfikna systrar borta.

Idag har den stängda dagboken med de innersta tankarna skrotats till förmån för bloggar, myspace, facebook och andra nätverksamheter. I bloggarna skriver vi hej vilt om vilka vi gillar och ogillar för tillfället, vilka som har knullat och gift sig, snedknullat och skilt sig, vad som hänt på jobbet, vad vi har på oss och vad vi anser att andra ska ha på sig, hur mycket vi tränar, äter, väger och super och mår illa. Varje blogg ligger vidöppen. Varken hänglås eller nyckel krävs för att vi ska kunna ta del av varandras levnadshemligheter.

En blondinos revival har vi kunnat läsa om i kvällstidningarna, just genom bloggeriet. En massa nollor har antalet läsare till denna kvinnas sajt och jag kan själv förstå när jag gör ett besök på sidan att flickan är ”mätt och belåten och (ler)”. Hon visar bild på hur hon är duktig och inte lämnar så mycket på tallriken. Dagen var tuff av olika anledningar, men nu ska hon sova ”vin berusad” som hon nu är. Som slutkläm uppmanar hon oss att inte göra något som hon själv inte skulle ha gjort. Och det kan ju bli riktigt spännande att filosofera över vad det skulle kunna vara.

Jag minns en gång hur mamma städar mitt rum. För hon tycker uppenbarligen att jag inte kan göra det tillräckligt bra själv. Jag kommer hem från skolan och ser min röda dagbok ligga på fel ställe. Ännu värre. Den är olåst. Jag förstår att mamma har läst och mamma har glömt att låsa. Det är oerhört integritetskränkande och jag kastar mig över min dagbok, trycker den hårt mot bröstet och gråter. Mina tankar är ju inte till för någon som kan läsa dem på ett annat sätt än jag tänker dem och skriver ned dem. Så just den här kvällen skriver jag, 12 år, ”Kära dagbok, jag kommer inte skriva i dig på ett tag, bli inte ledsen, men jag känner inte för det längre, någon tvingade dig att skvallra. Kram. Och Godnatt”

Kastrullprenumerattion

Oftast tror jag att jag är "den enda som". Ju konstigare sak som händer eller jag gör så tror jag att "jag är den enda som". Lite tungt ibland. Men sen när jag förstår sådana här saker som att det finns män som betalar runt tiotusen dollar för att en fet kvinna på 300 kilo ska sätta sig på dem och skvalpa upp och ned, ja då förstår jag att jag är säkert inte ensam om alla mina "jag-är-den -enda-som". Så skulle jag en vacker dag bli en celebrity och utsättas för en celebrity-trashtunna-sökning, då skulle de hitta en massa kastruller. Och en och annan stekpanna. Tanken är god. För tanken är att jag ska förbereda lite mat till Långben så han slipper göra det själv, helt och hållet, när han kommer ifrån skolan. Idag var det potatiskokning. Jag ställer kastrullen med potatisen på spisen och sen tror jag liksom att det är klart. Men jag inser att det är klart, ens övergjort, förrän jag känner bränd potatis. Då har vattnet kokat bort och det ligger en stel, fet, svart massa i botten. Potatisarna får jag vicka ur kastrullen.( Ibland skakar han på axlarna, skrattar och säger "Det fixar sig mamma", och skär bort det oätliga). När han inte är i närheten, som idag, väljer jag att mata soptunnan, tillsammans med kastrullen. För inte ens en timme stålullsgnidande skulle göra den fräsch igen. IKEA here I come. (Jag behöver hålla mig till budgetkastruller). Men en tanke jag har är att. Jag är troligen inte ensam om detta. Kanske ska jag starta en website där man kan gå in och prenumerera på kastruller. Så skickar jag en varje eller varannan vecka. För de som har bättre koll kanske en i månaden räcker. Bra idé!?

Hälsoundersökning

Jag har aldrig i hela mitt liv gjort en hälsoundersökning. Har haft några allvarliga sjukdomar, men då har det bara kollats runt det. Nu hoppas jag att någon börsVD läser det här och känner att han vill sponsra en "ensamstående tvåbarnsmorsa från förorten" att göra just en dylik. Det skulle vara en alldeles fantstisk present.

nätdoktorand

Om det finns ett Diploma att få i nätdoktori, skulle jag få ett. Jag är så långt ifrån hypokondrisk man kan komma, men ibland föds en oro. Som nu. Det har liksom gått för långt och för länge för att det ska kännas bra. Då googlar jag. Oj, vad jag googlar. Helst på sådana sidor där jag sedan också måste googla själva orden, för jag fattar egentligen ingenting. Där trivs jag. Bland de knappt begripbara medicinska termerna. Läser, slår upp och jämför och drar mina egna doktorsslutsatser. På gott och ont. Lär mig mycket, men missar ju förstås vad de kunniga kan. Fast ibland ska gudarna vete, har jag funnit det de kunniga har missat. Men nu känns det inte bra. Att gå till jobbet idag var en idé som inte borde ha kläckts. Men det är ju så frustrerande att leta vikarie, avboka kunder och allt som hör till mitt yrkesval.
Jag jobbar ju i en friskvårdsbransch, det säger säg självt att man behöver vara friska för att jobba. Jag gömde mig så gott jag kunde i hörnorna och hostade idag. Det trycker över bröstet och allmänkänslan är mycket seg och energilös. Det gör att mina ögon slockar på något vis. Jag kan se det i andras ögon. Så nu, den 19 januari, tredje veckans sjukläger, har jag motsträvigt och ovilligt, ringt till Vårdcentralen och bokat en ny tid. Ska dit om en knapp timme. Det som gör mig lite rolig i det här, lite oroliga, är att om jag skulle ha dig under mina träningsvingar, skulle jag skicka dig till läkaren med en gång. Skulle du inte haka på skulle jag använda precis så mycket våld som nöden kräver. Precis det.

Spanska Sjukan

I kölvattnet från första världskriget drabbades världen av den kända influensan spanska sjukan. Ca 35 000 svenskar dog i sjukdomen. Främst ungdomar. I dag ligger ju riksfaktorn för dödlig utång av en influensa hos äldre och människor med nedsatt immunförsvar. Jag är inne på sjukdag 17. Var befann sig mitt immunförsvar när viruset knackade på? Nu är det jobb i morgon som gäller, men hostan ger sig inte och jag känner mig allmänt seg och snurrig. Men jag har ju en hel natt på mig. Imorgon så....

Vilse i P-annkakan

Om du verkligen verkligen vill leta efter din parkerade bil bland andra parkerade bilar då föreslår jag P-garaget vid Nacka Forum.
När bilen väl funnit mig och jag körde hem med den, så kom jag på att jag alltid, hemma, parkerar på samma plats bredvid stängslet. Det är där som den lilla taggiga busken sticker ut. Precis på passagerarsidan fram. Så alltid när T öppnar bildörren så besvärjer hon mig. Det här har hittills skett helt omedvetet. Idag parkerar jag lite för långt upp. Tittar snett bakåt. Jaha, där är busken:-) Jag backar ned någon meter. Även om hon inte är här just nu, så ser jag henne för mitt inre öga, öppna dörren, skjuta bort buskaget, skratta och sucka "mammmmmaaaaaaa"!! Jag ler i mitt hjärta och kliver ur bilen. Saknar.

"vill se blod"

Jag älskar ord. Jag älskar böcker. Det ska helst vara pocketböcker att läsa, vika hundöron i, spilla latte i, måla med bläck i, ånga ned i bastun. Böcker att umgås med. Påverkas av. Nu läser jag "Vad jag älskade" av Siri Hustved. Alldeles fantastisk. Jag har läst en hel del böcker av Liza Marklund. I en av de första jag läser så skriver hon att hon ligger vid Tallsjöbadet och läser Damernas Värld. Jag skrattar. Jag känner igen varenda stig och byggnad hon sedan beskriver i sina böcker. Jag har ju bott där. Jag har själv lärt mig simma i det mörka Tallsjövattnet. Nu yr stormen kring Lizas Gömda. Jag läste den som alla andra. Förfasades. förskräcktes och våndades. Debatterade i frustration. Nu ska det rivas upp och slaktas och hängas ut. Liza har fabulerat. Liza har benämnt boken som "en sann historia". Tryckfelsnisse glömde "baserad på". Jag vet inte. Jag känner bara att "jag vill inte vara med". Låt vara. Ska jag behöva läsa om "mannen med de svarta ögonen" i tidningarna? Hur många TV-soffor ska nu nötas? Det är klart att ingen människa ska behöva genomgå att hängas ut med namn och bild i varken böcker eller tidsskrifter. Men så vill jag heller inte minnas att det var i Lizas bok Gömda. Inte ens när jag läser biografier kan jag tro att författaren minns allt så detaljerat som återges. Det förskönas säkert lite här och förfulas säkert lite där. Jag är å andra sidan inte heller intresserad av att läsa boken om Mias dotter, eller boken av Mias son, om det nu finns någon. Jag tycker Gömda står för det den troligen vill stå för. Men så som debatten kring Gömda har skenat iväg idag, känns bara osmakligt! Kanske är det också för att det är svårt att se i djungeln vad det egentligen står för. Är debattörerna upprörda över att boken inte är bokstavligt och bildligt sann och äkta, eller är de bara glada över att få sticka kniven i Liza inför öppen ridå?

vad står det för?

Får ett mejl ifrån en man som jag refuserat och han frågar "kan *d*u* bli sjuk?", med stark betoning, smått föraktfull, på du. Men jag kanske ska se det som en tydligt tecken på hans besvikelse när jag förklarade att jag skulle springa ifrån honom. Redan på uppvärmningen. Han såg det uppenbarligen som en möjlighet att hugga nu. Tänk vad ofta det är vi blottar oss i det vi säger, i det vi gör och hur vi reagerar på saker. När någon har ett ironiskt, nedlåtande eller, (det här ordet älskar jag... och det finns ingen som helst bra översättning på svenska) "patronizing" sätt emot någon annan. När det sker i mitt liv, så tänker jag "Oj, vad står det där för?". Oftast kan jag läsa in något. Kanske ilska, rädsla, besvikelse, avundsjuka, missunsamhet eller eget tillkortakommande. Sen finns människoarten som saknar "empati". De uttrycker sig ofta i stil med "det är ditt val", "det är du som", "det är ditt fel att", "du har gjort så att" osv. Deras motto är oftast "de facto", eller "ha ryggen fri". Den grenen ska man hugga. Direkt. Där kan det växa ut något friskt i stället. Så du är stark och härlig rakt igenom.

Australienbesök

Hade det inte varit bättre att vi åkte dit istället?

Par i influensa

Nu har vi par i influensa här hemma. Vad ger det? Jag får nässelutslag av något så mina fötter och händer är som om de sprungit genom en nässelblomstring mitt i en vindstilla sommardag. Kliar. Fick medicin mot det också. Men troligen är det medicin mot medicinen. Jag vill inte ha medicin. Jag vill ha en stor skummande Latte och en semla på Lisas bageri på Södermalm.
Sonen säger "måste vara i skolan på torsdag för då har vi ett jättestort projektjobb som kommer motsvara 70% av betygen i just det här ämnet, det här året". Jag suckar för mig själv. jag vill ju inte dra ned honom dit ner där jag befinner mig just nu. Men pyttsann. Jag hade känningar av att något inte stod rätt till redan på nyårsafton. Det har gått två veckor nu. Har han sin mors influensabacillusker så har han. Då är det ingen tredagarskonvalescens som gäller. Han behöver inte det här nu. Han behöver närvaro och en bra start på sista terminen i nian. Samma som jag behöver. En bra start på en ny träningstermin. Det är nu mina kunders tålamod prövas. Jag vet att de är friska och pigga och motiverade att köra i gång. Hoppas att deras motivation håller genom min frånvaro. Vore trist om de lämnade min segseglande skuta för att hoppa på någon annans friska fullriggare!

Det gör inget alls...

....att det inte blir som man tänkt sig. Det är ju så det blir ibland. Däremot tycker jag att det är himla bra att tänka ut vad man har tänkt sig. Så man vet när det inte blir så. Lättare hitta tillbaka. Till den stigen man vill gå på, för att det ska bli just så. Som man tänkt sig.

fint väder

Mamma, tänk om du kunde gå ut och springa, säger sonen, som ser min längtan. Det är så fint väder!
Hrm! Jag sov i 15 timmar. Vaknade och hostade i säkert lika många! Det motsvarar ca 4-5 maratonlopp:-)

soffläge

Börjar bli lite orolig. Men bara lite. Varför tillfrisknar jag inte? Nu har jag haft soffläge i 7 hela dagar. Allt håller i sig. Well. Det har blivit mycket TV. En del bok. På ett sätt kan jag inse vinsten i att inte vara aktiv. Mer än med fjärrkontrollen. Men lite såsigt blir det. Jag kommer igår hur en av mina kompisar var dödligt hooked på "Melrose Place". Ringde man en dag eller tid då det var "Melrose Place" vägrade hon att prata. Jag såg aldrig programmet när det gick och förstod aldrig hajpen. Jag förstår den inte nu heller och då har jag ändå sett väldigt nära ett helt program. Det som jag ligger närmst till att faktiskt gilla är "Top Model", en reprisomgång av säsong 10, går på eftermiddagarna. I övrigt har det gått en massa gamla filmer. Såg "Matte söker Husse" med T igår kväll innan hon smällde ihop resväskan. Den var onekligen söt och Charlotte Rampling är en av de vackraste skådespelerskor jag vet.
Får jag välja mellan TV-soffan och skogen. Så vinner skogen.

Hostattackernas hostattacker

Hostar just nu sönder mig. Det gör så ont att innan jag vet att jag ska hosta blir jag alldeles tårögd. För 5 år sedan ungefär, när jag var riktigt nedgången pga alla elakheter i skilsmässan fick jag feber. Jag börjar hosta och hosta och jag hostar och jag hostar. Det är semestertider så vårdcentralen har en massa konstiga öppettider. Efter ca tre veckors med feberperioder och elände går jag dit och får träffa en läkare. Han skriver ut någon typ av penicillin till mig. Jag tar dem som jag ska men jag fortsätter hosta. Avvaktar någon vecka. Jag har fortsatt feber fram och tillbaka och går som i dvala och ska ändå fixa så gott jag kan här hemma med barnen och allt som hör till i deras vardag. Dessutom sprider mitt X så mycket dynga han bara kan omkring sig. Jag vadar upp till örsnibbarna och minns knappt hur jag håller mig flytande. Efter ytterligare någon vecka går jag och får en ny penicillinkur. Jag har fått lunginflammation. Jag går hem och jag trycker i mig en radda piller igen. Tiden går och jag bara flyter på något sätt, icke arbetsfö, hemma i soffan. Jag ringer VC efter ytterligare någon vecka och säger att ni måste ta emot mig igen det här går inte. Sköterskan tycker att jag ska avvakta för att den här influensa som går är jobbig och hostan går över men det tar ett tag. Det har redan tagit alldeles för långt tag tycker jag. Men jag lyssnar. Lägger på. Avvaktar. Det blir värre och värre. Jag har ont i hela kroppen. Känns som om jag brutit varenda revben Den här gången får jag träffa ytterligare en läkare. Han känns som klippt och skuren ur "En himla massa program" och jag letar efter "Dolda kameran" men ser ingen. Inser att det är verkligt. Han konstaterar ivarjefall att jag nu har dubbelsidig lunginflammation. Jag funderar över om det var sånt man dog av en gång i tiden. Och hur gick det till. Från influensa, till lunginflammation och till dubbelsidig lunfinflammation....... trots medicinering. Jag var troligen så nedgången redan innan. Han sitter och bläddrar i FASS och pratar högt med sig själv, eller är det med mig? Han frågar "vad tror du om det här, det har jag aldrig provat?.... Jag går hem igen. Ett tredje recept i handen. Det är märkligt hur sjukt det kan bli när man blir sjuk. En orienterarkamrat tog in mig till sitt jobb för röntgen, när jag ringde och klagade över att jag varken kunde andas, eller skratta utan att ha ont. Samtidigt vägrade jag gå tillbaka till min vårdcentral. Röntgenplåtarna visade att jag hostat så att jag fått sprickor i revbenen och att jag hostat sönder muskelfästen i magmuskulaturen. Så illa ska det inte gå den här gången. Men jag är heller inte lika nedgången i startfasen som jag var då. Snart vänder det, det känner jag på mig. Så nu har jag lagt mål-planeringen för Arbete, Fritid-Träning/Tävl, Familj, Vänner för 2009 i ett mejl och skickat till en kompis. Inspiration till att bli snabbare frisk!

Att vilja men inte kunna

Idag ska vi, väl egentligen dansa ut julen. Sånt gjorde vi när jag var liten. Vi dansade runt granen och tömde den på godis. Ifall det nu hängde något kvar. Om det inte gjorde det, så hängde mor upp någonting, så vi kunde plundra julgranen. Smällkaramellerna innehöll alltid något sött och smaskigt. Jag slänger gärna ut julen innan det nya året. Det är inte så mycket att slänga ut nu för tiden. Är lite småallergisk till att överpynta och favoriterna är två riktigt gamla trätomtar som jag hittade på loppis för en herrans massa år sedan. De ger mig alltid en flashback från tidigt 70-tal för precis en sådan trätomte hade min granne Eva-Stina och jag var så avundsjuk. Det var liksom riktigt svenskt trähantverk. Idag tar hemapoteket slut och jag far iväg för att fylla på med nytt. Alvedon, otrivin comp, zyx citron. Jag har verkligen totalköpt reklamen som har snurrat på TV:n de här dagarna. Tur att jag inte ser så mycket på TV normalt. Då skulle mitt hem vara belamrat med reklaminslagsprylar. Nu har jag en och en halv dag på mig att bli frisk. Har ett uppdrag på torsdag som jag gärna vill ha. Men jag tror inte det kommer att räcka att vilja den här gången. Kommer nog inte kunna. Det är ju vad som krävs för att det ska funka. Vilja. Kunna.

Bacillnäste

Nä. Jag försöker hålla emot. Det går inte. Influensan invaderar hela min kropp och halva min hjärna. Den går på sparlåga. Dagens beskrivning av mitt tillstånd är mer vässat jämfört med igår. Huvudet känns nu som en fotboll gjuten i järn. Tinningarna som sköraste chiffon. Halsen ömmar som om den blivit sönderriven av kattklor, inifrån. Att hosta på det. Hurts! Febersvettig. Det går väl över. "Vart ska du", frågar dottern när hon kliver upp för trappan. "Ingenstans, jag är sjuuuk", säger jag. Då har jag precis klivit ur duschen, fönat håret, smort in mig, lagt på solkysst puder på kinderna, gloss på läpparna, julklappsparfymen ångar och jag kliver i en liten klänning. Innan det har jag bäddat och vädrat. Hon skakar på huvudet och skrattar. Men hon har lärt sig att då är jag riktigt dålig. För jag hatar att vara riktigt dålig, så jag tar all all kraft som finns kvar för att inte framstå som riktigt dålig. Sen ibland är det så att all den kraften som går åt till att spela frisk gör att jag dunkar i soffan och somnar om, men va fasen, jag luktar ju ivarjefall gott.

Bräckliga Ben

Jag funderar på att starta en "Tara-träningsanläggning". Anpassat för 40+. Men den enda anledningen till att jag behöver tänka så är att det florerar, fortfarande, efter 20 år, så otroligt många myter kring gym och gym-miljön. På det sättet kan jag faktiskt förbanna Susanne Lanefelt, för även om det är hon som gick i bräschen när aerobicsen kom i början av 80-talet, är det också hon som fortfarande får min far att säga "Nä, dit skulle jag aldrig gå, sån´t där tjafs med string i rumpan". Vi är dock på väg. Träningsanläggningarna har varit där i många, många år. Alla, oavsett kön, vikt, längd, muskelmassa är där. Problemet är att de som inte är där, inte vet om det. Eller de som inte vet om det, är inte där. Sådan här läsning borde sätta fart på flera. Tjejer/brudar/kvinnor - det gäller att förebygga!

Bra påbörjat - Hälften gjort

Idag skulle årets orienteringstävlingspremiär äga rum. Härliga Lida Friluftsgård. Istället för att gå ut i detta fantastiska vinterväder så är det soffläge. Bacillinvasion. Huvudet känns som en gigantisk heliumfylld luftballong som gärna vill lätta från axlarna. Halsen känns som om jag ätit åtta kilometer infekterad taggtråd och snuvapapper finns på max en armlängds avstånd. Det hade kunnat vänta någon vecka. Jag trivs med att få komma igång ordentligt med det som skas komma igång med. Hitta någon sorts flyt för att lättare kunna ta ett litet avbräck. Terminen startar. Men det är klart. Påbörjar jag min 57:e termin som instruktör ska jag väl klara en grop i vägen. Echinaceadroppar i vatten, grönt te med honung, varma fötter, en massa frukt. Det gäller att tro. Caffe Latte, After Eight, Pepsi Max. Som sagt. Det gäller bara att tro.

Andra januari 200nio

Soffläge. Tokvarma fötter, för det säger min granne med finska rötter, att det är viktigt, när näsan börjar rinna, halsen klia och kroppen tassar mellan varm och kall. Jag har inte tid/råd bli sjuk så här tidigt på året. Egentligen är det väldigt opassande vilken tid på året som helst. Mest i min position som enbent ekonomiförälder och att vikariefrågan är en riktig supernöt att knäcka när den situationen kommer upp. Det här året har annars börjat bra. Jag sa på min klass i dag att allt jag vill ha mycket av under året laddar jag in den första dagen på det nya året. Så stjärnorna vet. Vaknar utvilad. Spritfri kropp. Lyckliga barn (dock ej utvilade).
När solen står som högst tar jag karta och kompass och far till Albyskogarna. Har ritat in en litet för lång bana, men jag njuter av årets härligaste dag so far. Tar en latte i bilen hem, på McD. Hamnade, sen i soffan med T för en härlig chicflick. Well. Det finns gott om kärlek i livet den första januari. Jag skriver till min bästa vän att så här och så här har min dag varit och det här har jag inte haft, ibland är det ju värt att fira även negationer : inget inbrott, inga brutna ben/armar/käkar, inga hotfulla ord till mig eller barnen från deras far. Ja, alldeles underbart är det att det här året verkligen har börjat som det har gjort. Nu gäller det bara att hålla i.....