Nä. Jag försöker hålla emot. Det går inte. Influensan invaderar hela min kropp och halva min hjärna. Den går på sparlåga. Dagens beskrivning av mitt tillstånd är mer vässat jämfört med igår. Huvudet känns nu som en fotboll gjuten i järn. Tinningarna som sköraste chiffon. Halsen ömmar som om den blivit sönderriven av kattklor, inifrån. Att hosta på det. Hurts! Febersvettig. Det går väl över. "Vart ska du", frågar dottern när hon kliver upp för trappan. "Ingenstans, jag är sjuuuk", säger jag. Då har jag precis klivit ur duschen, fönat håret, smort in mig, lagt på solkysst puder på kinderna, gloss på läpparna, julklappsparfymen ångar och jag kliver i en liten klänning. Innan det har jag bäddat och vädrat. Hon skakar på huvudet och skrattar. Men hon har lärt sig att då är jag riktigt dålig. För jag hatar att vara riktigt dålig, så jag tar all all kraft som finns kvar för att inte framstå som riktigt dålig. Sen ibland är det så att all den kraften som går åt till att spela frisk gör att jag dunkar i soffan och somnar om, men va fasen, jag luktar ju ivarjefall gott.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar