Sommartider hej hej!

Är det verkligen biologiskt riktigt att meckla med klockan två gånger per år? Vem har bestämt det här? Sommarbus och vinteride. Samma gäng som införde biltullarna? Nähä.  Min kropp tycker inte om att luras, varken åt det ena eller det andra hållet. Sov 4 timmar. Iväg till gymmet arla morgonkund och jag sa, "Nej jag fixar inte det här längre". Nu måste jag leva som jag lär och det innebär inte att jag ska vara 13 tim på jobbet för att kunna tillgodose kundens önskemål om att träna på sin fritid. Jag vill ha kunder som har obegränsad ekonomi till att boka mig 5 gånger i veckan. Allra helst mellan kl 10 och 16. Enbart:-)  Men så tänker jag på J, R, M, I, S, J, M, K, C och S som verkligen inte kan träna tiderna enligt ovan och så tänker jag  på hur otroligt roligt det är att köra just JRMISJMKCS, att följa med i framstegen, få höra hur det varit sen senast, jobbet, livet, kärleken och träningsvärken. Vilket privilegium. Och så tänker jag vidare att det är väl bara att harva på! Men att vrida klockan, det känns vridet, whatsoever!

Uppläxad

Blev uppläxad av min son pga gårdagens bloggeri. Han tyckte den var o-snäll. Olik mig. Det var ju synd om sonen i bilen. Man kan typ inte rå för vad man har för pappa. Samtidigt som han skrattade lite för han vet att jag bara blir arg  1. i bilen (hittar inte), 2. vid datorn (långsam).  Vi diskuterar väldigt mycket och har små livsnormer som vi försöker rätta oss efter. Det ingår exempelvis inte att säga att "någon är dum i huvudet".  Istället heter det "det var dumt sagt, dumt gjort" och så vidare. Bara för att någon säger eller gör något dumt, behöver ju personen inte vara "dum i huvudet". H anser dock att det finns några som är dumma i huvudet.  Bl a en moderatpolitiker som nu iofs ska avgå för att istället satsa på en privat karriär. Det är en 40plus-pappa som verkligen ogillar kreativa ungdomar enligt H och hellre skapar förbud än förutsättningar. Sonen har så rätt.  Pratade med en kompis idag och vi diskuterade det här med tonåringar. Hon läser till sjuksköterska och där är många småbebismammor som fasar över att bebisarna ska bli just tonåringar. Min kompis bara skakade på huvudet och menade att det är ju då man skördar. Det är så ultracoolt med tonåringar som man kan diskutera med och göra saker tillsammans med och som hjälper en förstå sånt man inte förstår vad gäller teknikaliteter och dylikt som kräver uppdaterade hjärnceller. Jag håller med hela vägen. Min dotter sa för drygt ett år sedan till mig; "Mamma, jag är 17 år och vi har aldrig höjt rösten till varandra. Förstår du hur unikt det är?".  Ja, det gör jag, mitt hjärta. Det gör jag verkligen. Och det gör att jag känner mig rik på riktigt. 

Fred På Jorden Börjar i Hemmet

I min lilla trojka brukar vi säga "Fred på Jorden börjar i Hemmet", om det skulle hetta till litegrann. Det funkar:-).  Inte alla människor som går på jorden tänker så. Idag åkte jag hem ifrån en cykelklass. Färden gick från Nacka Strand. Då krävs det att man ligger i vänsterfil för att kunna svänga av och fånga upp tunneln söderut. Jag höll 90 som lagen säger. Bakom mig kommer den stora tunga mannen, i den stora tunga bilen, sittandes bredvid den stora tunga (lilla) sonen. Pappan lade sig demonstrativt toknära rumpan på min lilla älskade P206a. En bil kör in framför mig, som dessutom har släp. Jag saktar in. Tragiska pappan slår på helljusen. Jag fortsätter bromsa tills jag har ett schysst avstånd till släpet framför. Han där bakom gör tvärtom. Han gasar tills han nästan touchar. Troligen den enda rumpa den föraren fått klappa på 20 år. Sen. Pappan kör upp bredvid, blänger in i min bil, likadant gör sonen (knappt tonåring), pappan svär och sonen glinflinar. Tyvärr hinner min hjärna registrera följande:  Där sitter en osäker, troligen oälskad (osexig) överviktig medelålders fjant med sin klotfejsade unge som är som dragen i kopieringsmaskinen och tror att bara för att han rattar en cityQa så har han rättat till alla sina defekter och befinner sig dessutom ett trappsteg högre upp än, som han ser det, övriga Svenssons som inte kör något med Q inbakat i karossen. (flåtflåtflåt, det här flyger ut för jag varit ingift i typen och kan den). Han snävsvänger in framför mig så jag får bromsa, han bromsar in ännu häftigare och klotfejan slänger i framsätet pga sin oaktsamma pappa. Whiplashvarning. Men jag har redan fått bilden klar för mig, så jag ligger med foten på bromsen. Nu kör vi 30 på en 90-väg, där han tidigare låg i 150. Så kommer pricken över i:et. Fingret. Så underbart. Moget. Då börjar jag skratta. Sen funderar jag. Vilka konsekvenser har det här för världsfreden. Den där mannen kanske fostrar en megabratgangster som aldrig någonsin får lära sig att fred på jorden börjar inte bara i hemmet, utan within. 

How was your day?

Snart smäller det för Charlie och Marshall. Dagen innan nyårsafton frågade jag "How was your day?". Han skrattade och svarade "I celebrated the new year, 24 hrs". (of running, *min kommentar:-)). Det är alltid så fascinerande att prata med Charlie. Varje gång han springer sina ultralöp går det en telefonkedja bland vänner som ser till att de supportar honom längs vägen. Någon hoppar på och en annan hoppar av. Finns det någon här som vill hoppa på och av i sommar anmäl er här! Upplägget har uppenbarligen ändrats litegrann. Antar att det är för att media kommit in och vill styra upp. En mile borde jag väl klara halvtrasig? Hrm.  Lite "typ" Why not? - Dollarn är ju megabillig. 

Boys B-Boy!

World´s greatest push-up! Horisontal-läge. Dyker upp efter 2.55 min. Imponerad mållös.

BodPod

Nu har jag fått en rättmätig innehållsförteckning. Likt den nya ostbågen funderar jag på att trycka upp en t-shirt med info om att jag nu ökat i muskelmassa och har en hälsoglad fettprocent. För det är ju sådant som säljer idag. Har varit på Karlbergsvägen och suttit i Pauluns ägg. Så nu vet jag. Iförd underkläder (sportbh och trosor), badmössa och smyckeslös fick jag sitta i det klaustrofobiska ägget -(nä, det gick bra). Fick veta att jag ökat 1,7 kg i muskelmassa, sedan jag gjorde min senaste impedansmätning, för möjligen knappt ett år sedan. Mitt fokus ligger ju dock inte så mycket på det "kroppsliga", synliga-för-ögat-planet, utan mer prestation. Jag tycker det är viktigt att det känns "bra på milen".  En av mina livs-normer. Kommer ihåg när barnens far dragit och mina barn två dagar efteråt tyckte att "mamma, ska du inte dejta trä-Micke" (en otroligt avgudad träslöjdslärare). Jag skämtade; "Men jag måste ju veta hur snabb han är på milen". Min dotter knatar ned till skolan dagen därpå och säger: "Micke, mamma undrar hur snabb du är på milen?"!!!!!!!!???

(Han hälsade att han inte riktigt visste vad gällde milen, men att han var en jäkel på 60 meter). 

Befolkningsmängd

I Sverige idag (31 jan 2008) bor 9 187 630 svenskar.  18 000 av dessa (well, alla är ju inte svenskar förstås, men ändå:-)) har anmält sig till Stockholm maraton, som går om 16 veckor. Två kommer att vinna. En i damklassen och en i herrklassen. Bara genom att ställa upp har ju de övriga 17 998 vunnit över  9 169 630 icke-startande-svenskar. Alla siffror ovan grundar sig i en avgrundslös avundsjuka. Dock ej missunsamhet. Jag vill med. Fast ännu hellre i skogen.

Nakenchock

I Heteren i Holland kan du gymma naken. Skulle det fenomenet drabba min arbetsplats skulle min anställning ta slut här. Just här. Jag får upp en massa bilder i huvudet som jag å det bestämdaste motar ut igen. Bygg inte bo, tack. Jag håller mig till de prydas gäng, förutom när jag själv får välja åskådare och situation. För något år sen kastar sig min son dramatiskt med pannan mot bordet och hojtar "Ni förstör mitt liv". Jag och hans älskade syster tittar förvånat på varandra och undrar "vad har vi nu gjort"?. Han fortsätter; "Ni springer runt här hemma med era nakna tuttar, så det är inget spännande för mig längre med tuttar, jag är tonårig kille, ni förstör mitt liv". Nu försöker åtminstone jag tänka på att ge honom lite nakenhetsparentes genom att covera upp eller åtminstone varna för nakenchock i antågande. Så han hinner blunda. 

Må-Bra-Listor

Jag är den kvinnliga motsvarigheten till High-Fidelity. Jag älskar listor. Listar allt. Ibland på papper. Mest inombords. Det är ett himla bra sätt att ha koll på sig själv. Att veta vad jag brinner för, vad jag är bra på, vad jag vill ha ut av livet. Jag listar alltifrån skumgodisar till män. Det finns en lista för bästa män olika kategorier, en lista med major-assholes (den är extremt kort, men har tyvärr tyngd :-)). Jag mår bra av 1 skratta med barnen 2 träna 3 skratta med vänner 4 läsa 5 gå på teater, bio  etc. Just där. Nummer 5. Ligger inte på priolistan som nummer 1. För på priolistan som nummer ett ligger just må-bralistans etta, tvåa är samma tvåa. Nu har jag dock förmånen att ha en fantastisk vän, som jobbar som just skådespelare, dansare, producent, journalist mm. En tjej som ger mig så mycket inspiration och glädje och utmaningar i tanken att det är alldeles, alldeles underbart att få finnas i hennes omkrets. Anledningen till att jag väljer att idag ta upp just den här tjejen och inte alla andra fantastiska kvinnor i mitt liv är att det finns en stor anledning att glädjas med henne idag. Jag hittade en så fin artikel om henne i dagens DN. Tack för att vi fick komma på genrepet, och hur jag kunde häva ur mig, då du frågade vad jag tyckte, att "det var helt fantastiskt att ni kunde leverera så bra, första erhm, hrm skjutet". Det är för mig fortfarande en gåta. 

påskägg? julgran? påskägg? julgran?

Hur ska man veta vad som är upp och ner när det känns som om det är dags att ta fram julgranen nu i påsktider och midsommarstången vid jul? Allt skylls på klimatförändringarna men är det inte enklare än så? Om man bortser från logik och ologik så är det i varjefall hur vackert som helst utanför mitt fönster och solen glorifierar sig i snökristallerna och jag ber gudarna om ett helt ben för jag vill pulsa i snön i skogen. Riktiga löpare tycker inte om att springa i snön, för det "förstör" deras löpsteg. Jag älskar när snön yr kring benen. Mitt löpsteg ser ut som hejkomochhjälpmig, men jag är ju fostrad i sankmarker, på kalhyggen och bland höga ljungbuskar. Tacka f-n för att benen då vevar ifrån knäna. Oekonomiskt? I know! När jag springer asfaltslopp så frågar gubbarna flinande vid målgång "Är du orienterare"? Jag vill fräsa tillbaka "Ja, det är jag", men jag fräser inte, jag bara svarar leende "Ja, det är jag". För de där gubbarna, det är de som har legat bakom mig, analyserat mitt energikrävande löpsteg, ändock haft rätt skön resa där bak, schysst draghjälp, med vetskapen om att mitt steg kostat så mycket mer än deras så när det är dags för spurt, så kan de med lätthet växla upp och spurta förbi, för de vill ju herremigj-vlar inte ta stryk av en brud. När jag fått ned andningen och lugnat mig lite brukar jag tänka att jag gör en samhällstjänst gentemot mina medkvinnor, för om jag inte "låtit" dem gå förbi kanske de hade tagit ut aggressionen på sin fru/flickvän. Nu kan de stå där i målområdet, blicka bort med segervisst öga mot mig och få må lite bra. Själv står jag stark med vetskapen om att om just samma spurt hade bestått av en nätt uppförsbacke på en skogsäng i Sorunda, hade de inte haft en chans.

1976

Det är 1976. Skoldans i Bruksskolans matsal. Jag dansar tryckare med Lebbe. Han är blond med bruna ögon och går i femman. Jag är blond med blåa och går  i sexan. På rasterna brukar han dra i mina breda amerika-hängseln med stars and stripes. Lika lycklig blir jag varje gång. Sista dansen. Sista tonen. Lamporna tänds bryskt. Vi håller fast vid varandra. Lärare Nordström ropar att alla ska gå hem. Pappa står utanför och väntar med taxen. Vi går hem i tystnad. För inuti mig dansar jag fortfarande med Lebbe. Varje ledig minut därefter spelar jag sista dansen på min skivspelare. Jag har köpt skivan på Tempo i Eskilstuna. Och jag minns. Jag lär mig snabbt texten by heart och jag känner Lebbes armar runt mig. Idag kan jag höra den i coverversion på radio, Jill Johnsson. Jag funderar på att sluta cirkeln och fixa en cover också av Lebbe. 

Fira Framgångarna

Som Personlig Tränare har jag varje dag framgångar att fira med mina kunder. Jag brukar säga "Din framgång är min framgång", på det allra ödmjukaste sättet.  Ser det som en löneförmån. Hade tidigare idag ett riktigt maffigt framgångsfirande. En av mina kunder har efter 40 träningspass fått ned sin vilopuls ifrån 78 slag till 54 (dokumenterat hos läkaren)! Det är så fantastiskt att jag nästan fick lov att gå in på personaltrummet för att skrika ut den triumfen.

Förstå!!!! Det blir en besparing på i runda tal dryga miljonen slag per år! Wow.

Imponeras och inspireras.

Hångelglädje

Jag befinner mig på en arbetsplats där det pratas mycket hångel. Det är otroligt mycket "ja-till-livet" och vi skrattar väldigt ofta. Idag kunde vi knappt slita oss ifrån ämnet, många av oss hade hade haft en bra helg, och sa i kör "fortsättning följer" när vi gick till respektive "måsten". Idag står ju hångla för så mycket annat än just hångel. Det är väl Klas Hallbergs inflytande som har gjort att den ursprungliga betydelsen har förändrats. Han har gett just det hånglet ett ansikte med sin fantastiska föreställning "Hångla Mera", i betydelsen tillvarata dagen. Jag går alltid två gånger när han föreläser. En gång tidigt i säsong och en gång sent i säsong. Så man kan leva på det ett helt år. Jag tycker han är så underbart härlig att jag en gång köpte ett ägg i silverfolie, som jag fyllde med Dumlekola och så skrev jag "Tiga är silver, tala är Klas" (om jag inte minns fel). Han blev glad! Jag kommer ihåg en annan gång när jag och mina systrar var riktigt små och farmor hade åkt nattåg men hon hade inte kunnat sova för "sängen runkade sådant"! Jag höll på att dö av förlägenhet. Min äldsta syster förklarade vid ett senare tillfälle att det betydde skaka på gammelsvenska. Jag var så galet lycklig att jag inte var barn på den tiden man behövde säga att saker runkade så fort de skakade. Det hade varit hur jobbigt som helst. 

Dagens Fråga

http://www.youtube.com/watch?v=RPF1zK8S5RI

Dessa kloka indianer

Det finns ett gammal indianskt ordspråk som lyder (återges här med en helt egen tolkning:-)):

"Titta på din kropp idag och du kan se dina tankar från  igår, titta på dina tankar idag och du kan se din kropp imorgon".  (Det blir inte lika snygga fraserat med "morgondagens kropp", men jag vet..... :-)) Jag har ett annat som jag också snott från en indianhövding. Det ordspråket delar jag med den mest betydelsefulla tjejen i mitt liv; "Om du upptäcker att du rider på en död häst, gör du klokt i att stiga av". Ibland kan vi diskutera något/någon och så tittar vi på varandra och den för dagen klokast av oss frågar "Är hästen död?" :-).

Båda är genialiska och egentligen behöver man inte så många fler talesätt för att överleva ett helt liv. Min egen list-etta, personliga favorit, ledstjärna och kraftgivare är "Det är bara att bryta ihop och gå vidare". Tack snälla Mark Levengoods farmor för den! Den har varit en diamant för mig. Hela min överlevnadsstrategi. kram

"Du är vad du äter"

Det är ju väldigt bra att så många aktörer på marknaden som helst jobbar med "folkhälsan". Så att våra små skrotar som växer upp kommer att bli tillträckligt starka att ta hand om sig själva, varandra,  oss andra (dvs vi gamlingar som är generation Bygga-Koja-I-Skogen och Dela-En-Läsk-Med-Sina-Systrar-Till-Helgen"), rädda miljön och föra samhället framåt... framåt! Vi har skolan (marginell insats), föreningsliv (lockande, men tappar mark pga elitism, och minskat ideellt engagemang från föräldrar), träningsanläggninar (idag oftast fokus på egenförsörjande publik, men trenden vänder), viktminskningsaktörer (idag definitivt fokus på egenförsörjande publik). TV-utbudet ökar. "The biggest loser", "Toppform", "Du är vad du äter"... m fl. Oftast ligger det en förnedringsaspekt med i det hela och det ska ju kallas "bra TV". Själv får jag lite "ont i magen" och det är då jag vet att det inte är bra TV.  Om den devisen gällde skulle jag, åtminstonne, runt jultider, vara en katt. En lussekatt.  Eller, övriga tiden på året, en råtta. En geleråtta. Det du äter tillhör ditt beteende och den du är, det är din personlighet. Det kan vi väl vara överens om. Personlighet kan du inte ändra på en kvart. Men beteendet kan du påverka redan i denna stund.

Gör bra val. Nu ska jag ut i skogen! (Fortfarande trasig i benet, ja. Men jag ska bara gå och lukta på träden och lyssna på skogens tystnad).  

Snabba kolhydrater

Största möjliga tysssstnad........

Jag messade; "vad tycker du om"?  Fick svaret "tystnad". Vad svarar man då? :-)

Eko-voltaren

Jag funderar på att om jag kanske borde ha ett specifikt skade-CV. I går natt hade jag så galet ont i axeln att jag försökte somna på en frusen majspåse (ekologisk smärtlindring).  Jag har levt med, mer eller mindre  konstant smärta, den har bara flyttat runt i kroppen och det hör nog idrotten lite till. Samtidigt som jag tycker att jag sällan är skadad därför att det finns ju alltid något jag kan göra. Nu styrketränar jag vänster sida.  (Höger är helt o-konnektad). Tänker : Vad bra, då kan den svaga sidan komma ikapp. Står även på crosstrainern och tänker : hrmm.....håll ut... här står jag nog mest av rädsla. Rädsla att släppa all löpkondis så att jag sedan inte kan springa med kärlek. Men då blir kontentan  ändock att jag står där av kärlek iofs. Jag har lärt mig väldigt mycket av alla skador. Vilket jag har nytta av idag, i jobbet. Jag har ju dessutom erfarenhet av alla möjliga olika "medicinmän", från klassiska doktorer till naprapater, kinesiologer, akupunktörer, kiropraktorer mm så jag har tagit del av många olika lösningar. Jag började träna som 10-åring. Fick problem med brosk i fötterna. Fick benhinneiflammation (i nära 5 år, sen operation), hjärtmuskelinflammation (sjukhusvistelse och absolut stillhet), dubbelsidig lunginflammation, stukade fötter i all oändlighet, brutna armar, sprungit med pinne i knäet, fastnat i en taggtråd i full rulle, cyklat omkull och sytt i armbågen, kört skidor in i ett järnrör, medvetslös, sytt ihop huvudet, spricka i käken, trasig axel,  artoskopi och en trasig menisk. Hälseneinflammation (vet att det inte heter så idag), muskelruptur, tennisarmbåge, golfarmbåge.......... Hela min grundindentitet är uppbyggd av rörelse. Min mentala hälsa är så starkt kopplad till fysisk aktivitet att jag nära kapsejsar om den uteblir. Jag har dock alltid en plan B. Den varierar från år till år. En period sprang jag med blinda. Det var en fantastisk uplevelse och hade inte en ny arbetssituation förändrat det för mig hade nog målet blivit handikapp OS.  Det finns många sätt att idrotta utan att ha full kapacitet i alla kroppsdelar. Jag beundrar, och inspireras av alla inom handikappidrotten, å andra sidan beundrar jag nog alla elitidrottare/idrottare, när jag väl tänker efter :-) Tänkte sätta mig här och skriva SPIKMATTAN har kommit. Testade den. Gjorde ont. Så jag dammsög istället. Men nu ska jag logga ut och försöka igen. 

Ser ni en prickig ryggtavla imorgon - så är den min. 

Kan man sätta in "3 timmar" på Handelsbanken?

Ofta så gör vi saker på ett speciellt sätt för att "spara tid". Egentligen ett märkligt uttryck för tiden, då den bara är och bara går oavsett vad som händer. Ibland vill jag stanna tiden för att jag är så lycklig. När det känns som om "just nu, i det här ögonblicket  kan det inte bli bättre". Ibland vill jag stanna tiden för att jag är så olycklig. När det känns som om smärtan bara sliter sönder mig, men tiden går och alla rusar runt och gör en massa saker och fattar inte att de ska stanna upp och tågen ska stanna och bilarna och klockan och allt ska bara stanna. Men icke.  Ibland kan jag känna att jag "får" en timme. Som idag. Jag var bokad, men det avbokades och jag satt där med en hel obokad timme. Då känns det som om jag helt plötsligt fått en extra timme. Ett 25-timmarsdygn. Det är märkligt med tid. Men hur jag än vänder och vrider på det, så tiden, ja den går och går, utan min påverkan eller åverkan. Min son sade en gång, i mycket tidig ålder: "Idag ska jag ha tråkigt en hel dag, för att se hur lång en dag är, egentligen"!

Hälsa hem

Jag stod på Riche. Hängde vid baren för att beställa (en Ramlösa citron. Jo! :-)). Stod en man bredvid. Brunbränd. Citylejon. Ensam. Han sade något, något sån´t som sägs vid en bar i city. Jag svarade (nog) artigt. Han pratade med mig. Han pratade till mig. Han pratade om sig. Med mig. Det fascinerade. Klockan gick och han pratade. Om sig. Sina lägenheter (all over the world), bilar, jobb, idioten till x-fru, sonen som avgudade honom och fick bo fint när far väl var i Stockholm, för hos mor var det inte samma standard. Han pratade och pratade. Allt som pratades, pratades med kommatecken, punkt eller utropstecken. Frågetecken? Nej. Det fanns ju inte i hans intressesfär att vara intresserad. Han var liksom hellre intressant. Hur som haver. Jag blev mer och mer fascinerad ju mer tiden gick. Klockan närmade sig sakteliga den där timmen när det är dags att gå hem för att inte bli patetisk. Då tittar han stadigt på mig och säger, (här kommer nu kvällens första frågetecken) : Vill du följa med mig hem???????????? Jag tappade nästan fattningen. Svarar "Men Tommy, du vet ju inte ens vad jag heter". Då häver han ur sig; "Men det kan vi väl ta vartefter"! Tommy gick hem själv. 

it´s always good to have your own - and use it

Arga skumbananer

Stephan Rössner går idag ut och säger att godis-suget är en felkoppling i hjärnan och egentligen handlar om ilska. Siffror från LVS (Livsmedelsverket) säger att vi äter ca 43 kg socker/person och år i Sverige. Shit. Vad arga vi måste vara. Jag är dock beredd att hålla med, till viss del. Någon form av miss-och-vrid-vinkling torde dock journalisten på Aftonbladet ha gjort. Lisbeth Stahre, som också framgångsrikt, arbetar med viktminskning har skrivit arbetsmaterialet "Övervikt handlar om känslor".  Ett superbra material som passar dem det passar, så att säga. Björn Ekblom, på Karolinska, tycker att man ska få arslet ur vagnen och gå ut och springa. Inte enklare än så. Jag brukar ibland hålla med  alla föregående talare och just i det här fallet - absolut.

Där jag växte var godis svaret på allt. Det var tröst, uppmuntran, belöning, distraktion, mys- mm.  Jag har ju dock en stark idrottsgen så det har genom livet ändå blivit ett sk noll-summespel. Men visst känner jag igen mig. Till exempel när X-pappan för en gång skulle lovat ta barnen en helg och jag hade helgkonferens med jobbet, så råkade han då, som vanligt, ångra sig i sista minuter. Panik och ilska för mig, som inte har tillgång till morföräldrar, svärföräldrar etc.  Jag blev hemma, tillsammans med barnen och en fet 200-grammare helnöt ifrån Marabou. Hade kanske varit bättre att gå ut i skogen och hugga ved! Allra bästa hade förstås varit att skicka ilskan till där den hörde hemma, dvs tilbaka till upphovsmakaren. Men det har aldrig  varit ett bra alternativ. Fred på jorden börjar i hemmet. 

LEdarolLEn

Äntligen superklar med den föreläsning jag ska hålla imorgon om ledarrollen. Att leda andra handlar ju givetvis om självkännedom, att ha visioner och passioner, vara orädd för att förlora ansiktet,  våga ta risker,  vara tydlig och effektiv i sitt sätt att kommunicera, mäta och ha koll på framsteg och resultat. Lite så :-) Det är svindlande häftigt att tänka att jag har instruerat över 10 000 klasser sen jag stod där första gången på Atalanta Girl´s Gym. Det var rosa heltäckningsmatta,  jag hade en trave kasettband med mig varje gång, och om jag inte minns fel studsade vi i skidhopp till Millas Mirakel och "Sommarregn..." - någonting.  Benen var täckta i hudfärgade tajts, dräkten hade string-i-rumpan och det obligatoriska bältet kramade midjan. Benvärmare? Givetvis. Matchande. Om jag får frågan vad som gör att jag håller på än idag blir svaret : Passion! (Samt givetvis också framgången i välbesökta klasser, återkommande gäster, starkare och gladare gäster....., men det är ju troligen en "baksida" av framsidan, som är just passionen).  Till alla mina kollegor, till de som jag inspirerat till att bli instruktörer, eller de jag själv utbildat, vill jag peppa med en egenhändigt hopkomponerad slogan : "Tyck om dig själv och tyck om vad du gör. Så blir du en alldeles fantastisk instruktör" :-) 

En tankepärla

Jag satt på Kvarnsjöberget omfamnad av tallbarrsträd och blickade ut över den tysta och blanka vattenytan. Solen dök ned från skyn för att spegla sig. I handen värmde en nybakad kanelsmekt bulle med sockerpärlor på. Jag tittade på den. Vid första anblicken för vacker för att ätas. Men jag kunde förnimma första tuggan. Redan innan den var tagen. Den lätta känslan tills tänderna träffade en pärla. Knastret. Det varma. Så jag åt den ändå. Den var god. Smakade som mormors. Jag tänkte på mormor. Saknade. Hon doftade alltid mormor. Hennes sinne var öppet och hennes tolerans var stor. Hon frågade mig "Men Elisabeth, varför gör du så?". Hon dömde inte. Det var alltid ett skratt i tonen, i ögonvrån. Jag förstod att hon förstod. Hur dumt det än var. "Därför att jag kan mormor", svarade jag . "Jag gör saker därför att jag kan". 

15 minuter räcker - not!

En ny hook från the King of the King-San. Uppbackad av bokförlag och media får han ut "nya sanningar" om vad som krävs för att hejda världsepidemin fetma/diabetes/högt blodtryck och Eiffeltornshöga kolestorolvärden samt dessutom ge dig Drömkroppen á la CameronDiaz. 15 minuter om dagen. Bara steget efter att svedalas samtliga träningsanläggningar svämmats över av Expressträningens 30-minutersklasser. Så nu har vi fått 50% rabatt. Mitt i högsäsong.  Att uppercutKing himself har klätt sin framsida i Falu råg-rut tackar han sina nya tränings-belägg för. (Hrm. Var det boxning han körde förut , eller Fia med knuff?). Jag är inte ens Queen of Min Egen Backyard, men jag är på allvar orolig att han får alltför många lärljungar till den teorin. Worst Scenario Ever är om befolkningen tänker att dagens träning (i fortsättningen DT) är avklarad, och tar bilen till posten, så då blir rörelse-kontot än mindre än innan. Sätt in på rörelsekontot: O-ombytt en timme om dagen. Ombytt 3 gånger i veckan. Då ska du höra ditt eget hjärta jobba. Ett otränat hjärta slår ca 2 miljoner slag mer per år, än ett riktigt vältränat. Tyvärr finns det ingen forskning som visar att du kommer att leva längre ju färre slag hjärtat behöver för att pumpa ut den konstanta mängd blod som ska cirkulera, men det torde vara behagligare! Var rädd om ditt hjärta. 

Spikmatta

Fick orderbekräftelse på min spikmatta idag. Så spännande. Den sägs bota allt. Du kan ligga på den, vika den och sätta dig på knä med spikarna mot både hamstrings och vaderna samtidigt. Stå på den... (Aj?) Det handlar tydligen bara om att vara innovativ. Enligt hörsägen är den lika komfortabel som en Hästen. Jag längtar. Hoppas den läker min muskelruptur, inflammationen i axeln, fixar avbruten sömn (eller räcker det att natt-vandrande grannar och tidningbudet stänger ytterdörren lite tystare?), samt motverkar klimatförändringar. Jag vill ha. Nyfiken. Återkommer när jag är en prickig korv och berättar mera. 

Städhälsa

Nu ska jag dammsuga. Det är så oerhört hälsosamt. Hamnar först under rubriken "fysisk aktivitet" och sen under "välmående". Jag älskar när den svarta rutan på den rutiga mattan är dammfri. Det sprider sig ett lugn i kroppen och en harmoni i hemmet. Hemskt?? Nej! Men det må vara ett miljöarv. När jag var liten fick jag kamma mattfransarna. Det kallar jag hemskt! Idag har jag inga som helst mattor med några som helst fransar. Mitt hem är fransfritt. Mina små inneboende förstår inte hur tacksamma de ska vara över det och kära mor, om uttrycket "Get a life" hade funnits och jag hade tordats hade jag sagt just det. Detta gäller : Hissen och rulltrappan är för handikappade. Friska ben går. Ja, men det visste ni väl!! Klart jag kommer använda det här utrymmet till att predika......................

Hur definieras hälsa

Ur Wikipedia: "Hälsa är ett begrepp som kan definieras på många olika sätt. Enligt WHOs definition från 1948, som är den mest använda, är hälsa ett tillstånd av fullständigt fysiskt, psykiskt och socialt välbefinnande och ej enbart i frånvaro av sjukdom eller handikapp." Jag ser det som att hälsa upplevs så otroligt olika från individ till individ. Har en vän som lider av MS och för henne är hälsa att gå med hunden runt kvarteret. För mig är hälsa att obehindrat kunna springa Gröna Milen i Nackareservatet. Så nu har jag o-hälsa. :-) Men bara i högra benet. Helt löp-lös genomlider jag konditionsträningen på crosstrainern. (Saknar alla träden).