söndag 1 februari 2009

Skrattbubbel på morgonkvisten


Det finns inte en chans för mig att undvika att dra min parallell med den här otroliga historien. Tyvärr blev inte slutet lika gott för mig och mina barn och vi kan med handen på hjärtat säga att vi sliter som en hund för att hantera onda anden. Det lyckliga i historien är att det öppnade upp för att vi faktiskt skulle få åtnjuta kärleken av en egen liten Tiger. Tiger har själv nu knutit äktenskapens band med lilla Kajsa som är morfars stolthet i jaktskogen. Så när han var mogen tog han det avgörande steget att flytta hemifrån och helt enkelt flytta in hos Kajsa. För Tiger och Kajsa, slutet gott och allting gott. Precis som det ska vara.

1 kommentar:

Anonym sa...

hahahah jag det kanske man ska göra, gifta sig med en hund så vet man att det är en hund. Hoppas du mår mycket bättre. Det känns jobbigt att se dig drabbas hela tiden. kram kram kraaaaaam /g