Om det finns ett Diploma att få i nätdoktori, skulle jag få ett. Jag är så långt ifrån hypokondrisk man kan komma, men ibland föds en oro. Som nu. Det har liksom gått för långt och för länge för att det ska kännas bra. Då googlar jag. Oj, vad jag googlar. Helst på sådana sidor där jag sedan också måste googla själva orden, för jag fattar egentligen ingenting. Där trivs jag. Bland de knappt begripbara medicinska termerna. Läser, slår upp och jämför och drar mina egna doktorsslutsatser. På gott och ont. Lär mig mycket, men missar ju förstås vad de kunniga kan. Fast ibland ska gudarna vete, har jag funnit det de kunniga har missat. Men nu känns det inte bra. Att gå till jobbet idag var en idé som inte borde ha kläckts. Men det är ju så frustrerande att leta vikarie, avboka kunder och allt som hör till mitt yrkesval.
Jag jobbar ju i en friskvårdsbransch, det säger säg självt att man behöver vara friska för att jobba. Jag gömde mig så gott jag kunde i hörnorna och hostade idag. Det trycker över bröstet och allmänkänslan är mycket seg och energilös. Det gör att mina ögon slockar på något vis. Jag kan se det i andras ögon. Så nu, den 19 januari, tredje veckans sjukläger, har jag motsträvigt och ovilligt, ringt till Vårdcentralen och bokat en ny tid. Ska dit om en knapp timme. Det som gör mig lite rolig i det här, lite oroliga, är att om jag skulle ha dig under mina träningsvingar, skulle jag skicka dig till läkaren med en gång. Skulle du inte haka på skulle jag använda precis så mycket våld som nöden kräver. Precis det.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar