söndagmiddagssaknad

Vi är ju inte en normal familj, säger sonen. Normala familjer äter söndagsmiddag. Hos O i helgen hade de t o m gjort efterrätt. Fatta lägga två timmar på matlagning, suckar han. Men det var skitgott. Det var överdragen kyckling och klyftpotatis från ugnen. Men det är klart, fortsätter han. Vi är ju bara två. Lite patetiskt tända ljus på bordet då, eller?

Sakletare

Jag är en sakletare. Jag tillbringar otroligt mycket tid med att leta efter saker. Mest letar jag efter mobilen, nycklarna och plånboken. Det är väldigt jobbigt att leta så mycket som jag gör. På jobbet hänger telefonluren och slänger längs väggen, det är ingen som hänger upp den för de vet att "det är E som ringer efter sin mobil". Hela helgen har jag letat efter kontroller. Innan det letade jag efter rätt väg att ta mig dit. Jag letade efter min starttid på startlistan. Jag letade efter mina klubbkamrater. Sen efter resultatet och sen letade jag, som vanligt, efter bilen, på den stora stygga parkeringen. Jag letar efter ord och ibland letar jag efter minnen. Jag letar efter musik till mina klasser och jag letar nya övningar till mina kunder. Så letar jag nya kunder. Jag letar ofta efter min son. (Men har är ju ingen sak). Jag letar nya böcker att läsa. Jag letar information på nätet. Jag letar drömresor och drömbostad och drömsoffa. Jag letar nu även efter mina glasögon. Min kalender letar jag ofta efter. Jag önskar jag inte behövde leta så mycket. Att jag kunde få bli uppletad från och med nu.

Bottenjobb

"Hon har ett topp-jobb". Citat slut. Vad betyder det? Om det finns toppjobb så finns det alltså också bottenjobb. Men jag har aldrig hört någon säga det. Eller är toppjobb relaterat till lön och bottenjobb relaterat till samma sak? Så toppjobb betalar topp och bottenjobb betalar botten! Men det borde ju kunna vara så att du har ett bottenjobb med topplön, typ chef för riksskatteverket eller något, eller som jag, ett toppjobb med bottenlön. Jag hörde en coach i radio. Han var himla härligt klok för när en tjej fick svaret på sin fråga "Jag vill jobba med det som jag har talang för, men hur vet jag vad jag har talang för", så löd det: "Du ska jobba med det du helst gör på din fritid. Det är troligen där du har din äkta talang". Shit. Då har jag ju träffat rätt ivarjefall. Ett toppen toppjobb!

Kitchenbraindead - again.

Lagade mat. Kokade potatis. Vattnet kokade bort och potatisens rumpor var svarta och hårda. Såsen i den lilla kastrullen brändes fast på samma vis. Min hjärna glömmer bort sånt som står på spisen. Jag har ingen kökshjärna. Hur gärna jag än vill.
Två kastruller till i soptunnan. Dumt för miljön. Men bra för IKEA.

Messeri med omutbar kärlek

Avsändare "H. Mitt Allt" (=sonen): "Var är du min mamma?". Svarande (jag): "Fikar med mrX i Sturegallerian". Sonen: "Din lilla busfia varför har du inte sagt nått =P".

Kärleksparadoxen 3

"Varför blev det inte vi?" Så frågar han mig idag, efter 24 år av frånvaro. Det var då han kom in i mitt liv, i sällskap med en annan. Jag skrattar bara. "Vi skulle ha passat bättre ihop", fortsätter han. Jag skrattar igen, bättre än vad eller vem? Det är ett ofattbart, ett härligt och roligt möte. Kanske något lite ledsamt om jag tänker lite lite längre. Men jag tänker kort och är bara där och nu och fnittrar. En latte på tre timmar. Jag som brukar ta tre latte på en timme. När vi åker ifrån Sturegallerian ser jag några försäljningstånd vid Åhlenshuset och jag häver hur mig "Är det redan julmarknad". Jag måste ha varit avslappnad i hans närvaro för det är bara såna knäppsaker jag kväker ur mig när barnen är med. Han tittar förvånat på mig för ett kort ögonblick och jag har ett sånt där jätteTulsaskratt inombords och jag låter det bubbla men inte allt fullt ut för då måste jag stanna bilen och då kommer jag liksom ta en massa plus ifrån den sidan på balansbrädann där jag hänger just nu hos honom och han kommer lägga över dem på minussidan. Fast han verkar förstå.... ändå. För det kommer ett så fint mess som avslutas med..... "Snart Julmarknad, kram". :-)

Mr Universum

Det var till det här sammanhanget jag skulle ha sparat rubriken "för sin ålder". :-)
Australien torde vara de rörelseintresserades paradis på jorden.

OL-söndag

Gårdagens tävling var som natt och dag kontra lördagens. Nu kastade de ut oss i grönområden och hyggen. Jag fick lära mig skillnaden mellan att springa i fin öppen terräng med glasögonen långt ut på nästippen, eller täta grönområden, ganska branta sluttningar och hygge efter hygge efter hygge. Det blev en snubbelsöndag. Men kunskap är kunskap och jag får nya tips vareviga gång. Testa och köpa och köpa och testa. Jag ger inte upp. Nu har jag blivit tilldelad en sträcka i 25-manna. Innan dess kommer nästa helgs Solvarvet x 2. Hittills, märkligt nog, är det faktiskt de där små ultraosexiga halvbågarna som har funkat bäst.

PS Gårdagens kanon halkade efter en hel del när dagen var fullbordad där ute i Sorunda. Men det gjorde liksom ingenting. Min inställning förblir att jag är riktigt nöjd med lördagens lopp.

Idag gick jag kanon!!!

Startade 10.16 Start 1. Den det var längst till. Innan det inhandlade jag en ny kompass, inkl förstoringsglass och den snabba stora nålen. Tumkompass är inte riktigt min grej. Jag vill kunna snurra på huset. Sen köpte jag en definitionshållare som är lite flashigare än den jag harvat runt med och sist men inte minst - glasögon dhadha..... sånadära med urgröpt ovansida.
Alltså. Bättre än vad det gick idag har det inte gått på hela säsongen. Låg på en bronsplats när jag åkte därifrån. 59 sek från guld. Att jag åkte hem tidigt nämner jag först i nästa blogg. Men jag bommade nästan ingenting. Gjorde något litet litet snedsteg, men marginellt. Det var kort modell idag. 3 430 m. 17 kontroller!!!!!!!!!!!! Tur att jag såg bra. Lite märkligt att kika med läsögonen rakt ned i marken i utförslöporna, men i det stora hela OK. Framförallt är jag j-vligt lycklig att det kändes nära bra. Hade köpt en härliga stor bulle med en stor grotta inuti med kardemumma och helfräst smör. Den skulle sonen få. Den doftade så gott i bilen jag kunde inte låta den ligga där och vänta. Imorgon är det lång-DM. Då ska han få en ny bulle!

...."för din ålder"........

Besökte en idrottsläkare idag. Han lyckades klämma in "för din ålder" fem gånger under den knappa kvart jag befann mig där. Jag
hade "bra kropp", styrka, rörlighet leder, alla de "för min ålder". Men han tyckte också jag tränade för mycket "för min ålder". När jag besvarade en fråga med att jag inte längre springer asfalt. Smilade han och sa "Där ser man, DET har du lärt dig"! Jag tyckte dock han var bra "för sin ålder" och jag fick med mig en remiss som ska ge mig både ultraljud och ström och stretch och evig lycka. Sen tänkte jag kanske just att de där alla första "för min ålder" faktiskt är en konsekvens av det sista "för min ålder". För det är väl kvaliteer som kommer av träning. Oavsett ålder.

Är du lycklig idag?

Enligt dagens Metro så har the yankes gjort en lyckoundersökning. Resultat : Din förmåga till att känna lycka beror till 50% på dina gener. Tack mamma och pappa. 40% styrs av ditt beteende. Bara 10% styrs av det som är runt omkring. Dvs typ tomt på bankkontot, bilen krånglar, jobbet suger, föräldrar blir sjuka, barnen mår dåligt och vänner sviker. Lite så ni vet. Bara 10%. Men jag har svårt ändå att koppla de där 10 och 40, därför att ditt beteende styrs ju till stor del av det som är runt omkring och din förmåga till att känna lycka beror ju på hur du känslomässigt hanterar de där runtomkringsakerna. Hrm. Borde kanske fördjupa mig i frågan. Idag är jag lycklig, dels för att jag har bra gener (undantag ögongenen, utseende och sånt påverkar ju inte hur jag orienterar), jag gjorde bra saker igår för många blev glada av mitt umgänge, inklusive den viktigaste sonen, för han fick en egen "kylskåpslåda", ska berätta om den en annan gång. Men här är två fantastiska lyckor jag hade igår. Både kom till mig i form av två telefonsamtal.
1. En man i luren sa; "Din erfarenhet skulle vara ovärderlig för oss". Wow. Nästan så jag skulle vilja skriva det en gång till.
2. En man i luren sa; "Att få prata med dig är det roligaste som hänt idag.". Wow. Tänk få vara de roligaste som hänt en dag.

glasögonorm

Försökte mig på att orientera med glasögon idag. I regnet. Det var verkligen otroligt dumt. Gucci i skogen. Funkar inte. Det immade på så mycket att jag fick stanna och torka. Sen gjorde jag som så att jag sprang med dem i handen, satte på mig dem för att läsa kartan, av med dem igen för att springa på. Till de sista två kontrollerna hängde jag på två av de härliga gubbsen. Det var inget bra val. De hade också glasögon. Och sprang för långt på stigen till sista. Tror de fick imma på sina glasögon. Dagens lärdom. Häng bara dem utan glasögon.

Tio x redan sjukt utmanande

Vad sägs om att simma 3,8 mil, cykla 180 och springa dryga 42? Följ med i den här härliga mannens (tränings)liv några veckor fram till startskottet.

Lärarnäste

Flanerade förbi en lapp uppsatt på en trädstam nära mig, där en lärarinna slash författarinna söker bostad. Hon skriver "jag dricker och jag röker inte"...........

Pekingparalympicsprat

Jag lyssnade på radion en dag på väg till en löprunda vid Ågesta. På radion intervjuade Lotta Bromé en olympisk skytt. Om jag inte minns fel var det just Jonas Jacobsson. Han sa en sån himla härlig sak när han fick frågan (med tanke på alla år i branschen och en gedigen medaljskörd) : "Har du aldrig tröttnat på skyttet?". Svaret kom : "Jo, det är klart jag har tröttnat, men det var länge sen sist". :-)

Reportern H klass 9A

Till imorgon, måndag, skulle ett "reportage" vara inlämnat läste jag i klass 9As veckobrev. Jaha, sa han, jag trodde det var till på onsdag. Han slet med reportaget under tiden som jag, stretchade, duschade, tvättade håret, torkade håret, tog bort nagellack, satte på nytt nagellack, bakade en omgång frukostbullar med rågsikt och russin, (blanda, knåda, jäsa, knåda, bulla-till, jäsa, grädda), diskade, torkade av överallt och dammsög. Ett A4. Så mycket skulle han ha ihop. Reportaget skulle handla om Himmelska fridens torg. Och med T ur huset så måste jag ju dusta av just den hjärncellsansamling där detta lagrats. Eftersom denna "upgift" (enligt H har de inga läxor längre) drog ut på tiden, så blev vi som vi alltid blir lite lätt fnittriga. Vi resonerade kring vem han skulle intervjua som hade varit där och vi kunde inte så många kinesiska namn, så när vi uteslutit, Bang, Pung, Dong och Fjong valde vi Jackie Chan. Sen skrattade vi väldigt mycket. Den här reportern var ju utsänd för att skriva om studentupproret ända från lilla Sverige. Vi valde då den tidning han skulle representera. Valet stod mellan Eskilstunakuriren, Svedmyrabladet, Slitz, Djurens Rätt i Samhället och det landade sedan med Min Häst. Det här utlöste såna våldsamma skrattattacker hos oss att jag aldrig trodde vi skulle kunna slutföra uppdraget. Åtminstone inte innan spöktimmen. H gjorde dock ett himla bra jobb och nu får vi bara be att fröken också har humor. Hon gillar mig ivarjefall, förkunnande sonen. Och jag tycker ju som så att om man kan ha lite roligt, så ska man ha lite roligt. Så det blir kul! Bullarna blev goda.

I startgroparna

Det är härligt att finna inspirationen till att bibehålla motivationen.

optiker

Har googlat på idrottsoptiker. Hittade en på Kungsgatan. Kom precis hem från NattDM. Fick lov att bryta vid tredje kontrollen, då jag såg piss (förlåt) samt att jag fick en bubbla i kompassen. Nålen snurrade och ville inte stanna. Båda de tingen förstärker varandra, som värdelösa var för sig, och verkligen sugande värdelösa ihop. Det är liksom inget kul att förbereda, anmäla sig, packa, åka ut och gå till start under de här premisserna. Jag kan väl inte vara den första i orienteringsskogen som inte kan läsa kartan utan förstärkning??? Hörde ett par tjejer prata om linser vid start, en progressiv lins som betedde sig tvärtemot på respektive öga. Det var allt jag greppade. Ska kanske överge Synsam och åka till Kungsgatan? Hur som haver så kändes det lite trist att fara hem utan att ha gått runt. Som vanligt när jag åkte ut från TC..... Det är som att singla slant. Åker jag åt rätt håll eller fel håll. Det kom en ensam löpare på vägen och jag förstod att han brutit. Jag vevar ned rutan och frågar "Är det här rätt håll för att komma till Stockholm? (Jag befinner mig i Bogesund, Vaxholm). Han liksom drar in luft för att fnysa, så där som folk gör som tror man skämtar men ändå inte riktigt vågar föreslå det. Hans pupiller är som klot men han svarar ändå artigt: "Nej du behöver vända och åka åt andra hållet". Så nu behöver jag serva bilen, skaffa en GPS, skaffa en världsmästaroptiker, hitta en hantverkare som kan fixa det som har krackelerat hemma, och en masör/naprapat tack. Glömde cykeln. Den har punka.

"One of Stockholm´s top people" (quote Bridget Jones)

Nu är han på gång igen. Massa mer hångel. Och fattiga tvåbarnsmammor går nästan gratis + moms. Men den här säsongen kan inte ordförande i SMLI närvara. Men nästa....... :-)

En tvåhundragrammare

Vi står i affären nära kassan och jag frågar "Kan vi ha en 200-grammare liggandes i kylskåpet ett par dagar?". "Javisst", svarar han. Jag kastar ned en helnöt i matkorgen. Klockan är 16.48. Vi lovar varandra dyrt och heligt att det räcker med en rad var. Vi tar en rad var. Sen ska det sparas. Så det finns något nästa gång någon blir sugen. Klockan 22.35, omslagspappret åker i sopkorgen. Dagens (nygamla) lärdom : Vi kan inte ha en 200-grammare liggandes i kylskåpet ett par dagar!

gejiga steg

Försöker hjälpa sonen sätta ihop en gymnastiklektion. Jag föreslår! Och han säger "alla kommer fatta att jag tagit hjälp av dig.". Jaba "So what". Sen förklarar jag det där med att faktiskt dra nytta av det man har omkring sig och det patetiska i att tro att man ska uppfinna hjulet tretusende gången. Lite så. Vi ska börja med uppvärmning. Jag gör några steptouch och han häver sig och sin långa lekamen över köksbordet och tjuter av skratt "Asså mamma, orka, det går inte, det ser så gejigt ut". (Säger han, "dansnörden"!). Han vill jogga på stört. Då får jag förklara att det inte är det bästa alternativet att börja jogga som en uppvärmning, och också varför. Han suckar. Vi hittar en kompromiss där han inte behöver använda så "gayiga" armar som jag har utan bara låta dem hänga nedåt och slänga, lite så. Jag orkar inte ens, i det läget, gå in på det funktionella i att arbeta med armarna i olika rörelseplan under uppvärmningen. Det känns som lätt överkurs och min älskade Långben är inte intresserad av överkurs utan mer medelkurs. Vi sätter ihop övningarna i logisk följd och arbetar med snodd, kroppsvikt, triset, tempoförändringar och allt annat kreativt, men ännu så länge mest på pappret. Sist ligger magövningarna och när jag förklarat varför vill jag ju checka att det gått in och jag får något svar om att "man vill ju inte slita på magmusklerna". Jag kliver varsamt in och korrigerar. Rygg och magövningar ligger sist för att om de tröttas ut tidigt i passet blir det svårt att hålla en god teknik och hållning i övriga övningar. Jag tror det argumentet landade på planeten. Imorgon ska vi köra igenom alltihopa till musik. 120 BPM. Mitt i allt det här donandet så bakade jag frukostbullar. Runda maffiga frukostbullar med kli, valnötter, russin och solrosfrön. Den doften ligger som en trygg dimma i köket. Nu är jag proppmätt och hade tänkt gå ut och testa pannlampan som har legat i en låda i ex antal år. Jag plockar fram min mentala mentor som säger "det handlar bara om att bestämma sig" (äckelmätt, eller inte). Han vinner. Jag har bestämt mig. Ska ut. 20.54 svensk tid. :-)