Vintern rasat ut vid Hoppbacken

Vad stolt jag var över pappa när han som min tonårspappa sjöng, varje Valborg,  i Orfei drängar vid Sundbyholms slott och jag lyssnade, värmde mig av både brasan och glöden av stolthet. Jag kunde ibland höra just pappas röst genom hela manskören. Hur han tog i och sjöng ut i "Vintern rasat ut". De aftnarna gick jag och längtade efter Marcus som alltid var vid brasan i Sparreholm. Det tog många år men gick ändå snabbt tills jag helt plötsligt höll en mini i varje hand vid brasan vid Hoppbacken och köade till fiskedammen. Idag har de släppt min hand och jag vill ha närhet till bilen, ifall det blir akututryckning. Att tjusas av olika åldrar kallas det, har jag hört. 

Nu forsar det i floden

Känner mig som en flod. Med löpningen åter är det som en flod som vill släppas loss. Inte bara löpmässigt. Fast jag vet inte om jag håller på med löpning längre. För mig är det milen runt 40. Jag bor ju inte ens på den planeten längre. Jag tror jag bara lever och upplever och känner skogens dofter, sankmarkernas ånga, klafsandet av lera, fåglar som kvittrar, grenar som knakar och jag lyssnar på mig själv och mina tankar och förminskar det stora och förstorar det lilla. Äntligen!

Skrivkramp

Sa till en man i helgen att han skulle dricka mer vatten för han fick så ofta kramp i vaderna. Han tyckte det var konstigt. Jag dricker ju kaffe, svarade han, det är ju bryggt på vatten, samtidigt som han drog i sig tredje koppen på raken. Svart. Idag har han gett mig skrivkramp. Funkar vatten? 

Den här helgen.........

Fick jag tillbaka löpningen. Den uppdämda energin och längtan var som när man är galet galet nyförälskad och inte kan hantera känslan för man har inte lärt sig kommunicera ännu och man vill skrika Tackhjälpförlåt på en och samma gång. Jag kände mig oförmögen, men när viljan är så stor och det känns som att springa och skjuta ett betongblock framför sig. Ja hur tänker man då?

Delat på tre

Vi delar tandkrämen. Vi delar skratten. Vi delar motgångar. Vi delar strumplåda. Vi delar morgonen. Vi delar framgångar. Vi delar lyckan. Vi delar handdukar. Vi delar sorgen. Vi delar flingorna. Vi delar dator. Vi delar tankarna. Vi delar fjärrkontrollen. Vi delar dagarna. Vi delar cykeln. Vi delar brevlådan. Vi delar chokladkakorna. Vi delar ytterdörr. Vi delar tvättider. Vi delar evig kärlek. 

Mina underbara barn.  Ni gör allt värt att dela :-)

GIGeorge

Go George!

Limpa Exclusive

Kvällens sista kund bokade av. Lite skönt vad gäller tiden. Cyklade genom Söder och stannade på Bageriet. Nu undrar jag. Gav jag verkligen 60 kronor för en limpa. Guess I did. Och precis så god var den. Fullkornsdinkel med aprikos. Fick skypemeddelande från Charlie Engle imorse. Saxat ut meddelandet : "I did the Boston Marathon on Monday. Actually I ran from the finish to the start and then turned around and ran the real race. It was fun. Beautiful day". Jajjamensan, Charlie, det måste ha varit fun en sån beautiful dag. Jag blir ju kär. Men det är klart. Det blir väl alla när det är vår.

dygnsrytm

Började med läkarbesök. Just den här läkaren visste inte hur många ben som fanns i underbenet och visste inte heller om att det fanns en muskel som hette fibularis brevis. Hon tyckte dessutom att jag skulle smörja in den axel som har konstrat i ca 8 år more or less, med värkkräm. Det var märkligt att jag jobbade på timme på SAS (?) och en massa andra knepiga saker, klämde hon ur sig.  Ville jag bli sjukskriven? Jag sade att jag inte ville bli sjukskriven utan bara få bekräftat att benen läkt OK. Med det tyckte hon jag kunde vänta lika många veckor till. Dessutom undrade hon varför unga kvinnor (är det jag?) hade så stort behov av att vara duktiga i dagens samhälle (hrm, jag försörjer två barn på tim-anställning, what can I do "liksom"?)  Ungefär det var kontentan. Det här är en anledning till att jag inte går till sjukhus i första hand, utan googlar. Hade för ca 10 år sedan en helt sjukt vrickad stukning. Galet svullen och knallblå en lång period. Efter X antal veckor gick jag till läkaren för att se om det behövde röntgas eller fixas något, då sade läkaren till mig att om jag promt ska orientera så borde jag ha på mig stadiga kängor med skaft!!!!!!!!! Klockan ett var det föräldrasamtal på skolan. Sonen hade nästan lämnat in ett blankt franska-prov. IG. Åker då hem och skriver upp på vita ark hur man böjer de viktigaste franska verben och klistrar upp ett var på varje skåpslucka. In i bilen igen. Föreläsning i Kista. Hamnade först fel. Sen rätt. Föreläsningen gick bra Men inte kanon. Jag vill känna kanon (där har hon rätt fru dottore). Men så sade min oerhört sympatiska PT-kund på kvällen att om det hinner kännas kanon har man haft för mycket tid att analysera och inte haft flöde. Hrm! Ska jag köpa det? Jag saknade blädderblocket. Jag gillar dynamiken i ett blädderblock :-) Powerpointpresentationer är inte min bag. Att åka hem ifrån Kista tog 2 timmar och 10 minuter. Fick lov att ringa och boka av en kund som jag skulle träna  18. Var sen till nästa, kl 19. Är hemma nu och hjälper sonen med en presentation om tvångsgifte. Vi har precis wikipediat "mödomshinna".  Nu börjar han tappa energi så jag måste blåsa liv i honom igen. Det är ett mamma-göra. Duscha och plocka upp träningsväskan och påbörja det där kapitlet i den där boken - lämnar jag till klockan 23.32 :-). Eller som det då blir......... Maybe tomorrow.............. 

kost-konst

Imorgon är det dags för en ny föreläsning. Kost på 30 min.  Shit. Vad kort. Vad ska jag då hinna med? "Att äta rätt gör det lätt". Typ! "Tallriksmodellen är modellen". Well. Jag predikar alltid vardagsnära och levnadsmöjligt. Det ska vara applicerbart och enkelt för alla. T o m för såna som jag som i grund och botten vore gladlyckliga om all näring fanns att hämta i en burk cocacola med banan som dessert. Nu funkar det ju inte riktigt så. Pratade kost med en kille idag som inte hade fullt den koll som kan behövas och jag "undervisade" om protein, kolhydrater, fetter och hur man gör bra val inom alla dessa områden. När vi skulle göra en summering så hade det blivit för mycket info och jag fick förtydliga proteinbiten och tänkte att jag måste ju klämma fram något riktigt bra så han inte glömmer. Jag sa "protein är det du först måste hugga huvudet av för att kunna äta".  Sen finns det ju dom som hävdar att även persilja kan halshuggas. Nu ska jag ladda upp för att ladda ned och idag blev klockan 23.33. Jag måste lämna in klockan på reparation. Den måste visa fel. För det är väl efter en lång arbetsdag man ska ha tid för den där "tv-soffan, tekoppen, mailinboxen och boken". Några timmar nnan spöktimmen. Precis som jag efterlyste igår kväll. Nåt fel måste det vara. Hallå Urmakaren?!  (Ko(n)stigt!)

23.24

NU blev det min tid. 23.24 hann klockan bli idag. Nu är sen middagsfix/barntid/läxhjälp/diskmaskin i och ur och/tömma väskan/fluffa till soffkuddarna-tiden gjord. Nu är klockan 23.24 och nu vill jag hinna svara på mina mail, se något på TV, dricka en kopp te och läsa en god bok, ringa och prata med en kompis. It´s too late. It´s too too effing late. Blir galen. Vad är sömn, egentligen? Varför behöver vi sova? Ladda om energin!?Hrm. Det finns mycket som ger mig energi, annat än sova. Hjärnan kanske behöver vila? Not! Den är ju i full fart hela natten med att facka in dagens händelser och skapa nya ljuva drömmar. Näe. Och vad är det som gör att jag inte vill kliva upp på morgonen när jag från början kände att jag inte ens hade tid att gå och lägga mig? Märkligt. 23.29. Fem minuter fick jag. Datortid. Så fick det bli. Egentid. Nu ska jag drömma. För om jag inte drömmar kan det inte bli verkligt. 

Het - med ny Diet

Rubriken är saxad rakt av från Dagens Sportbilaga i Expressen. Det handlar om Ljungberg och jag jublar. Kanske kan han sätta GI i utvisningsbåset ett tag. För som alltid när det kommer nya råd och rön och någon blir tillräckligt medial för att få ut sitt budskap sprids det som ringar på vattnet till att bli en megasanning. En dietist gick igenom Ljungbergs matvanor och kom fram till att han inte fick i sig  tillräckligt mycket bränsle. Han gick på tomgång. Mer kolhydrater. Och det har hjälpt, säger han. Tillsammans med fokuserad träning av rumpmuskulaturen och rörlighetsträning bl a i form av yoga. EM-form på G. Summa Summarum: på tallriken ska ligga kolhydrater, protein och fett. Bra val är pasta eller ris med längre koktid, potatis (ej i form av pommes frites), rotfrukter, grönsaker, frukt eller bär. Protein, gärna i form av ljusare kött; kalkon, kyckling, fisk. Tre färger på grönsakerna varje måltid för att "säkra" vitamin och antioxidantintaget. Drick energi-löst. Med bra diet blir du lika het som Ljungberg!

Jag är kollega med UppfinnarJocke

För ca 15 år sedan blev jag granne med Eva. Hon är alldeles alldeles underbar. Jag städade väldigt mycket på den tiden och kom hem från semester i Italien med en designad sopborste. Leopartmönstrad. Den gjorde städningen så mycket roligare. Städhinken fick jag inte köpa för min dåvarande. Försökte få agenturen på den linjen, men leverantören sa "ta allt eller inget". Då blev det inget. Sen skissade jag på några disktrasor med text. Det skulle stå små glada tillrop och ordspråk som skulle göra livet lättare för en städtant. Ideen blev kvar i  bryålådan och det gick ca tio år och sen fanns ideen ute i handeln. Just det här påpekar alltid Eva. Det är så med ideer, det är lätt att ha dem, men de ska ju förverkligas också. Ord till handling. Min härliga kollega Anneli har gjort just det. Ord till handling. Så om du har problem i hallen kolla in denna genialiska lösning. 

Mitt hjärta är ditt - ditt hjärta är mitt,och aldrig jag lämnar det åter..

1. Pernilla och Björn Skifs

2. Ann-Britt och Nocke

3. Birgitta och Anders Glenmark

4. Jocke och Fiffi

5. Margareta och Bo Strömstedt

Där satt den. Fick ihop fem ivarjefall (mina listor är oftast fem-i-topp-listor). Trots att Stellan är diskad. Har tagit hjälp under dagen. Upp i topp gick ny-på-listan Pernilla och Björn Skifs. Behövde hjälp med den (Tack M.).  

Blomman i Maj

Den ena messade "jag kommer hem söndag". Den andra träffade jag på Söder för en blinkande sekund. Tillräckligt lång för att överräcka en Pepsi och få en returpuss. Sen kom känslan, wow-jag-äger-tiden. Jag älskar Hammarby Sjöstad så där åt jag sushi och handlade krav-bananer i hörn-Konsum. När jag kliver in sitter en liten kille där, troligen knappt ens född när Majblomman fyllde 70 år, men sälja blommor ville han. Jag svarade "Tar det på utvägen". Gick in. Gick ut. Småblommorna var slut. Men jag vill ändå handla av just den här lille killen, han kändes lite speciell, så jag sa "Jag kan ta en stor blomma till bilen". Majblomman säljs ju av barn till förmån för andra barn, boendes i Sverige, som har det tufft och i dagens Sverige finns det många illa tilltyglade barn, så jag borde egentligen smycka hela bilen med blommor. Men det blev en. Jag ville att han skulle få en egen peng för att han satt där och sålde och det låg en ensam femkrona i myntfacket så jag sa "Du får en tjugolapp för blomman och så får du den här femkronan till dig själv. Är det så tanterna brukar göra"? "Nja", svarar han.......tittar på femkronan, tittar på mig och så säger "Fast du ser ju inte ut som en tant" :-) Den fina fina majblomman klistrade jag varsamt upp vid backspegeln. Den ska sitta där och påminna mig om........... att det snart är första maj.

Stellan har en ny kärlek!

Varför då?????????? Snälla söta Stellan. Det hade jag ingen aning om. Kanske går jag för sällan till frisören. Min nya frisör har iofs inga skvallertidningar. Måste byta. Jag kommer ihåg när mitt giftastliv var en kamp med känslan av att ro båten i land när man väl satt prinsen som efter kyssen blev en groda på brädan. När båten sen fick passagerare och ovädret smög sig på fick jag ro helt totally själv. Trots blåsor på händerna. Den som slapp ro hoppade i lite andra båtar här och där. Men jag slet. En dag läste jag om dig Stellan. Du berättade om alla dina sexhundraarton barn och 32 år med en och samma härliga Myfru. Journalisten frågade vad som krävs för att hålla ihop så länge.

Du svarade precis som alla andra som har funnit vägen till framgång "jag har bestämt mig". Någonstans är det lite småskönt att ha en cool förebildsrelation, eller kanske är det en illusionsförebildsrelation, spelar ingen roll eftersom det annars känns som att söka en nål i en myrstack, men det sket sig Stellan.  Fast jag vet ju själv att framsidan med baksidan är galet rolig. Som terrängående orienterare A till B ser jag ju dock en vinst av att gå i mål, hela tiden. Björn Ekblom sa en gång till mig "Det är skillnad på att bryta en tävling och på att ge upp". 

Charlie´s Marshall sa att "never take yourself off the course. Always make somebody else do it".  Nåja Stellan. Ibland kan jag gilla att piedestala människor eller händelser. Trots att jag vet. Bara för att det kan vara inspirerande. Nu får jag inspireras någon-annanstans. Allt gott, Stellan!

Blinkande Lyktor

Är det någon som vet om det finns en lag i Sverje som säger att det är förbjudet att använda blinkers i rondeller?? Jag får den känslan. Kanske är jag lagbrytare. Kanske påverkar jag också klimatförändringen genom att slösa på blinkningar med mina blinkande lyktor.

Äppel-päppel pirum parum

Jag vill åka till New York. Längtar dit. Älskar att det går att gå överallt, hit och dit och dit man ska. Jag har aldrig besökt Frihetsgudinnan. Det är för att jag ska ha en anledning att alltid åka tillbaka. Det finns något kvar. The New York Apple. Det är färgen i äpplet som visar hur nyttigt det är. Nyttigheterna är främsta centrerade till precis under skalet. Kallas för antioxidanter och det är vitaminets funktion. Den sida som smajlat mot solen har starkast färg och där sitter de flesta av godsakerna med äpplet. Således är det ju lite bättre ur antioxidanthänseende att äta ett par mindre äpplen än ett gigantisk jumboäpple. Antioxidanter är som en armé redo att fajtas de fria radikalerna. Dessa invaderar kroppen hur vi än gör. Andas, röker, stressar, solar mm. De bidrar till cellernas åldrande. Så ät mer äpple vänner, eller besök New York. 

Freemale

Jag är fullt på det klara med vad begreppet perceptivt tänkande innebär, är dessutom familjär med det. När jag och barnen ville ha hund, hade ALLA hund. När jag är skadad och springlös, är ALLA ute och springer. Idag har jag lärt mig ett nytt ord. Det är in english, Jag älskar ord i alla former, in english, swenglish, svenska, norska, spanska, alla språk i världen, äkta ord, påhittade ord, enkla, sammansatta, ja, en hel massa ord. "Freemale". Freemale! I löv it. (Får jag kvala in trots två pygmeer i familjen, jag menar jag tar ju hand om dem helt själv?!). Det är oerhört perceptivt för mig, det här ordet, och betyder lycklig och singel female! Jag vet att ni redan visste. Ha en superskön kväll. 

måndag-nåndag

Ibland skjuter jag upp saker. Till manjana. Oftast handlar det om telefonsamtal, städa förråden, byta däck, läkarbesök eller annat som i stort sett alltid bara berör mig och ingen annan. I veckan som gick träffade jag många tjejer som berättade hur de "tänkt" börja träna men blivit kvar i det där tänka-stadiet i många långa år. Det blir som när man säger att jag ska börja på "måndag", istället blir börja "nåndag". Själv har jag alltid börjat alla min träningsveckor en söndag. Ända sedan skostorlek 35  har det varit så. På söndag har jag ju haft tid att göra det jag vill göra. Springa långpass. När jag sedan har tittat i min träningsdagbok så har den alltid börjat med veckans längsta pass, dvs en stor procentuell del av veckans träning är redan avklarad och det jag påbörjar bra är ju "liksomnästan" redan gjort. Måndagar kräver ju oftast annat, vila efter långpasset, jobba, jobba över, plugga, köpa hem färskt bröd igen. Lite så. 

Naprapatprat

"Jag sprang lite på Mallis, kunde inte låta bli, det var så vackert". Han frågar mig om det gjorde ont.  Jag svarar något i stil med; uthärdligt. Han undrar vidare om jag kunde springa utan att halta. Jag skruvar på mig och svarar "inte halta direkt men kantigt". Vilket iofs är samma sak som halta. Så skäms jag lite. Det gjorde ju faktiskt ont, och jag sprang väldigt snett och ryckigt och steglängden var ungefär halverad eftersom benet inte bär för ett frånskjut. Så berättar han att han tror att benet gått av!! Att musklerna runt omkring "stelnat till" för att ge stöd åt det brutna benet. Som tur var finns det ju flera ben i "underbenet", men jag suckar djupt och liderligt. Varför, liksom. Det tog tio veckor tills jag uppsökte hjälp. Jag tänkte det löser sig. Studsade runt på ett ben och fick det mesta att småfunka. Ont? Ja. Men som jag sagt tidigare i mitt bloggande. Det flyttar ju mest runt i kroppen.  Sen gör min arbetssituation att den inte tillåter sjukskrivningar. Det blir ivarjefall en tuffare utmaning att sjukskriva sig än att vara där (sjuk).

Men nu kunde jag börja småjogga lite, sa han,  och jag såg framför mig milspåret i Ågesta och han säger "Börja med tio minuter". Jag tittar snopet på honom och frågar "Ska jag åka ut till skogen för tio minuter".  Han undrar tillbaka "Måste du åka ut till skogen"? Jag inser hur fånig jag låter. Vill du bli hel eller hel "liksom". Hela mitt liv har det känts som om det är "kört", när löpningen tas ifrån mig. Kommer ihåg hur jag ville hoppa från fönstret när jag låg som 20-åring med hjärtmuskelinflammation på Eskilstuna lasarett. Vad hade jag nu att leva för? Efter skilsmässan när X-et tog allt ifrån mig successivt.... Utom barnen.  Spärrade konton. Tömde företaget. Barnen och jag skulle ut ur huset. Allt regisserade han hänsynslöst, systematiskt och effektivt. Jag sprang i Ågesta och tänkte med ett tacksamt bultande hjärta "Det här kan han inte ta ifrån mig". Kände mig stark, lycklig och härlig, trots allt. Sen råkade jag in i en skildolycka och tänkte "Nu tog han det med". (Löpningen). Sen sansade jag mig och gjorde en konsekvensanalys. Jag hade åkt skidor och kört in i ett järnrör med huvudet före. Sytt i pannan. Spricka i käken. Sargade ledband och korsband. Senare operation av menisken. En olycka. En händelse! Och hur mycket springa än ligger tvåa på min lista över saker jag "Älskar Mest". Så ligger ju barnen i topp. De kramade och pussade och peppade och tröstade. Då som nu. Jag har bestämt mig för att bara en sak får vara "katastrof". Det är att förlora barnen. Allt annat får lov att bemötas som "händelser" eller "erfarenheter". Det gör livet lite enklare att tackla ibland:-). Ska planera in en tiominutersjogging idag. Måste ju lyssna på naprapaten. 

Härliga Svenska Brudar

John Blund sparkar mig i ögonlocken. Försöker kontra. Vilka dagar jag haft, vi haft, på Mallorca. Härliga svenska toppbrudar med glada Gry i spetsen. Kockförföraren Mattias, som vi alla trånade efter. Martin Stenmarck som fick palatset att gunga och skratten..... Ja, de tog aldrig slut. Vi tränade, vi åt och käkade och (blott jag) badade i havet. Beachvolleyboll. Palmashopping. Philips-tjejerna som hårstajlade. En massa vinprovning och vindrickande och chokladchoklad. Olivolja till allt. Till och med till chokladen. Svart salt ifrån whatevervulkan-det-nu-var. Mattiaaaaas!! Rumdelning med SkönaHelen.Prat i kvadrat med samma sköna dam och Lina och Sara. Så kul få ser er igen.  Radiohäxan lät spådomar stå som Magnoliagrodor i backen och kära söta "Jenny "från Skåne med 600 får. Du inspirerade mig. Nu ska jag köpa 2 118 undulater och bosätta mig på Mallorca. Kan man föda upp dem och leva på det? Cykla med grabbarna. Halva populationen där hade hjul istället för ben. 13 miljoner om året. Så många kommer vi. Att de står ut. Jag måste förbereda nu. Mobilen är snodd. Jobbigt. Imorgon frukostföreläsning i Kista. Så härligt. Kontraster gör mig levande. Tacktacktoktack, för att jag fick följa med och så glad är jag över att så många av er "kände av" våra tränings-pass, dagen efter och dagen efter det med. Det blev en hel del dagen efter för Mix Megapols kära lyssnerskor. En otrolig resa, ett fantastiskt minne att sätta in på det glada minneskontot. Tänk att det finns en så generös radiostation och så galet härliga svenska brudar.

gymsnagg

Det har varit tolkhärligt att lyssna på MixMegapol på morgnarna när jag varit på väg in till jobbet den här veckan. Att få höra hur extremt glada alla tjejer blir som får följa med Grys plan till Mallorca. Nu hoppas jag innerligt att de ska bli lika glada för träningstillfällena som erbjuds, för jag är laddad. Tre intensiva dagar med träning, vinprovning, chokladprovning, konsert, föreläsningar, hårstyling, middagar och en shoppingdag i Palma är vad som väntar. Väckning 7 varje dag. Packningen är klar. I resväskan ska inhysas en säck med exertubes för hela gänget, så snyggskorna får stanna hemma i garderoben. Blir sneakers 24-7. Antar att det är bästa valet för min sargade vad. Det blir alltså ytterligare en kul dag på jobbet. Gånger 3. Hasta la vista. 

Heja Fernando, du kan dansa!

Fernando i "So you think you can dance". Shoot, vad kul. Och äntligen en anledning för mig att titta på något på TV och kanske också följa. Jag är oerhört svårflörtad och en av de vanligaste debattinläggen i mitt hem är huruvida 1. det är nödvändigt ha TVn på (24-7) 2. om programmet befrämjar världsfreden, innehåller element av idrott eller utbildar. 3. om det är någon överhuvudtaget som tittar......  Men nu ska jag skriva in "bokad" i kalendern just när det är Fernandokväll och klistra fast mig i soffan, för nu kommer han skåpa ut the rest. Heja Fernando. 

To do-lista

1 Tvätta 2 Städa 3 Växla pengar Forex 4 Handla mat 5 Svara på mejl (8 st viktiga) 6 Hitta vikarie till pilatesklasserna 7 Starta eget företag 8 Lämna in mattan på dry-clean 8 Köpa ny soffa 9 Måla om 10 Bygga om Hs säng/rum 11 Förbereda föreläsning om motivation 12 Måla om tånaglara 13 Skriva program inför kvällens PT 14 Plocka ur diskmaskinen 15 Göra en hemsida 16 Köpa och sätta in en ny garderob 17 Skaffa en god man ifall jag skulle dö så inte min sons far tar hans tillgångar (kan man göra det)/skriva testamente 18 Rensa ur förråden 19 Byta från vinter till sommargarderob 20 Serva bilen 21 Byta vinterdäcken 22 Sätta lampor i lysena på bilen (jag skäms) 23 Ringa tillbaka tre obesvarade tfnsamtal 24 Ringa och fråga hur det går för Åsa 25 Skaffa prao-plats till sonen. 26 Försöka skriva om den där boken om hälsa som låg inskriven i laptopen som tjuven tog. 27 Förbereda dotterns studentskiva 28 Skicka inbjudningar till densamma 29 Rehabba axeln och vaden 30 Ringa på ett nytt PTavtal 31 Lära mig Kost-erbjudandet 32 Boka in gamla kunder som hamnat mellan stolarna 33 Slipa golvet 34 Anmäla mig på språkkurs 35 Börja danskurs 36 Ta reda på varför barnens far  inte vill vara med och dela kostnaderna för  Ts studentbestyr; två klänningartvå skormiddagmecocktailtema, studenfestx2utspringetmottagninghemmaskolavslutningresatillIrland  också passa på att fråga varför han inte träffar dem alls  37 Få Ipoden att funka igen 38 Skaffa trådlöst bredband 39 Fixa garderobsdörren som inte går att stänga 40 Byta tid medarbetarsamtal 41 Byta tid utvecklingssamtal med sonen i skolan  42 Laga mina glasögon 43 Lägga in räkningarna som kom med posten idag på utbetalning 44 Sätta mig in  effektivare i Global Warming 45 Ringa mamma och pappa 46 Skaffa mig ett nytt blivande x gärna mörk180cmidrottsgensjötomt, Hrm. Var ska jag börja? Med att göra en ny lista? En prio-lista! Har exakt 3 timmar på mig. Räcker det? 

bonjourcavatresbrienmerci

Igår kom jag hem brukligt sent. Sonen rusar upp för trappan och har förtvivlan i rösten "Du måste hjälpa mig". Jag hamnar framför datorn och sajten "lexin". Han bredvid. Dags att recensera filmen Delicatessen. Den handlar om en slaktare som slaktar människor och tillagar dem för att det inte finns vanlig mat. Han tar en clown som hjälp. Slaktarens dotter blir kär i clownen och försöker göra allt för att inte pappa ska slakta clownen. Så mycket för intrigen. Sonen har dessutom en vilja om att orden ska översättas typ ordagrant ex "tillaga". Kring detta blir det debatt och även storasyster vill vara med och röra i grytan som då har så många kockar att den lätt blir rörig. Jag börjar bli lite trött och klockan närmar sig midnatt och sonen säger "Men vad ska jag säga till fröken att det här ordet kommer ifrån"? Jag utbrister "Inte vet jag... I huve´t på mamma". (Jag är riktigt trött by now). Då tittar han storögt på mig och skrattar så han nästan ramlar av stolen. Vi läser dock belåtet igenom slutresultatet och ser nöjt på varandra och så kommer mina överhettade hjärnceller på "Ska vi inte skriva något catchy på slutet, till Fröken?". "Vadddå", säger sonen, "typ, hoppas du finner stort nöje i att läsa denna recension". Efter det skrattar vi så galet galet mycket att vi verkligen ramlar av stolen. Båda två. 

Klimakteriefisk

Idag berättade en kund för mig att han varit på en fiskföreläsning. Fiskar åldras inte. Muskler, "skelett" är lika starka trots att åren går. Fiskens livslängd bestäms av huruvida den blir uppäten eller inte. Jag frågade en massa intelligenta frågor men fick inget riktigt svar. Så jag är fortfarande frågvis. Söker svar.  Önskar jag hade fiskmuskulatur och fiskskelett. I övrigt åldras jag gärna. Blir lite klokare, lite klok som en fisk........ ju fler år som fylls med liv. 

Sonskräck

Idag kom sonen in på gymmet och frågade efter mig med namn och efternamn. Flickan i Repan sa "Men hon har semester och är på Mallorca". Skräckstruck ringer han storasyster, som får andan i halsen innan hon får ur honom vad det handlar om. Givetvis har inte mamma åkt utan att säga till. Hon jobbar ju hela kvällen. Tillsammans går de till gymmet. Där står hon ju! :-) Vilken tur. 

Hör varje morgon härliga tjejers glädjetjut när de får höra av Gry på MixMegapol att de ska få följa med planet till Mallorca på en tjejmåbratränanjuta-resa. Det är träningen som blir min uppgift. Jag blir alldeles tokladdad. Längtarlängtarlängtar.

Lureri

Åh nej. Jag tycker inte om att luras. Då är det bättre att bli lurad. Foppatoffeln i Metro var alldeles för osofistikerad. DN körde inglasad Hammarbybacke. Sthlm City hävdade att Avril Premiero på Skatteverket sagt att sms- och mejltrafiken ska beskattas. Tyckte nog Hammarbybacken var snyggaste skojet. Ett av mina favorit-X ringde och sa att han fått reda på att han har en son i Falun som han inte kände till och som idag är fyra år. Han var helt lost i pannkakan. Av alla s k skämten var det nog det skämtet jag hade svårast att ta som ett skämt i och med att det kändes så galet trovärdigt.  På kvällen ringde han tillbaka och sa att han kunde byta både mina vinterdäck och serva min mountainbike. Hrm! Kanon. Det är härligt att skratta. Härligast med någon eller några andra. Barn skrattar ca 400 ggr per dag finns det undersökningar som visar, vuxna ca 15 ggr. Vuxna skrattar idag ca 6 min per dag. Jag börjar nästan skratta när jag tänker på det. För T och jag får skrattanfall som varar i minst 6 minuter, per anfall. Sen blommar det där skrattanfallet upp igen, på natten, i bilen, någon dag senare, ett halvår senare, och så kan vi messa varandra och bara lämna ett ord, ett skratt-trigger-ord och så är vi igång igen. H frågade mig en kväll "Hur ska det bli när T flyttar hemifrån, vem ska du skratta med då"? Jag svarade "Dig, förstås". Då säger han "Men vi skrattar ju bara åt T". Men det är inte riktigt sant. För vi skrattade just då åt just det. En massa härlig energi finns det i skratten. Skulle jag ge ett kostråd så hävdar jag att skratt är så mycket bättre än Pauluns "minuskalorier" i form av senap och chilli. (Vad ÄR en minuskalori?) :-)