Jag älskar min kropp. Inte den typen av kärlek som är framför spegeln och nagelfarning utan känslan av styrka och uthållighet.
Jag älskar att orka. Att kunna. Att klara av. Att hålla ut. Nu sviker den mig. Då känner det som om den där generatorn har svårt att behålla glädje och energin, som är så starkt kopplat till att vara i rörelse för mig. Jag vet att jag i min första blogg skrev vad hälsa är för mig. Då var jag ohälsa pga ett brutet ben. Men jag kunde ändå hitta vägar att hålla rörelsen där. Hjärtat har alltid varit min viktigaste muskel. Hjärtat och lungor är viktiga komponenter i det jag älskar att ha. God kondition. Den här influensan har fått mig att tappa oerhört mycket kapacitet, kraft och glädje. En granne berättade hur hon tänkt stämma läkaren rakt över gatan. "Vem av dem", frågade jag. Sen svarade jag "ah, det var han som inte ville sjukskriva mig". Det finns en höna och det finns ett ägg och ingen vet ju vad som gäller mellan de båda. Inte jag heller. Grannen berättade vidare att han slänger på luren när hon ringer. Mig gav han rådet att köra klasser genom att "peka". Å andra sidan visste han ju heller inte vad SATS är....
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar