Min lycka är att älska mina barn

Sonen säger "snälla snälla snälla snälla, sluta spela den där låten". Jag har gått igång på Caroline av Ugglas och "snälla snälla". Om och om igen. Det blir liksom så. Jag kan bli kär i en låt eller en skiva och spela den så länge att min toleransnivå är i himmelshöjd. Jag gjorde så med Dilba. Ett år på raken. Varje dag. Robyn. Robyns mästerverk hängde med mig en hel härlig hångelsommar. Längre än så. Allt var bara roligt och jag cyklade med hennes musik i öronen, både på väg ut och på väg hem. När jag hör "Handle me" så blir hela kroppen alldeles glad och studsig. Jag förklarar för sonen. Förra året skrev jag hans systers studenttal. Jag avrundade med den tidens "plåga", för mig kärlek, "Visst finns mirakel och för mig är det faktiskt du". Sen förklarar jag för Långben att när han tar studenten kommer jag avsluta med "Snälla snälla snälla snälla lämna mig inte". Han fnyser sitt vanliga fnys och ut kommer hans mantra "väx upp någon gång mamma". !

Jag älskar ord. I hela mitt liv har jag skickat en mängd vykort. Alltid haft drivvis i lådan att välja emellan. Meddelanden till barnen och andra kära. Små lappar instuckna här och var. Kärlek. Pepp. Ordspråk. Klokheter. Idag är det messvägen mest. Massa mess. Jag vaknar till att mobilen blippar idag. Avsändare; sonen som pallrar sig iväg till ytterligare en dag i klass 9A. . "God morgon alla solstrålar kolla vilken härlig fin snö det är utanför fönstret känner på mig att detta kommer att bli en underbar dag just för att du är underbar :-) kram h".

Ibland faller det päron från päronträdet och inte bara äpplen:-). Att vara en-astående morsa är i många stunder en kamp. Men mot yttre faktorer. Betalningen är obetalbar lycka.