Att vilja men inte kunna

Idag ska vi, väl egentligen dansa ut julen. Sånt gjorde vi när jag var liten. Vi dansade runt granen och tömde den på godis. Ifall det nu hängde något kvar. Om det inte gjorde det, så hängde mor upp någonting, så vi kunde plundra julgranen. Smällkaramellerna innehöll alltid något sött och smaskigt. Jag slänger gärna ut julen innan det nya året. Det är inte så mycket att slänga ut nu för tiden. Är lite småallergisk till att överpynta och favoriterna är två riktigt gamla trätomtar som jag hittade på loppis för en herrans massa år sedan. De ger mig alltid en flashback från tidigt 70-tal för precis en sådan trätomte hade min granne Eva-Stina och jag var så avundsjuk. Det var liksom riktigt svenskt trähantverk. Idag tar hemapoteket slut och jag far iväg för att fylla på med nytt. Alvedon, otrivin comp, zyx citron. Jag har verkligen totalköpt reklamen som har snurrat på TV:n de här dagarna. Tur att jag inte ser så mycket på TV normalt. Då skulle mitt hem vara belamrat med reklaminslagsprylar. Nu har jag en och en halv dag på mig att bli frisk. Har ett uppdrag på torsdag som jag gärna vill ha. Men jag tror inte det kommer att räcka att vilja den här gången. Kommer nog inte kunna. Det är ju vad som krävs för att det ska funka. Vilja. Kunna.