feta barn

Jag har jättesvårt att använda ordet fet i bemärkelsen överviktig. Det känns så otroligt laddat. Likväl som jag inte skulle säga "neger" eller "är du dum i huvudet". I morse på radio när jag åkte hem ifrån Uppsala och AutoCenter som min systers härliga man driver. ("Motoroljan är bilens blod, E", förkunnade han med stadig röst. Det är bra för mig när jag får bilen förklarad för mig i bilder av "människan anatomi och funktion".) I programmet så ringer en kvinna in och berättar om sin systers feta femåring. Diskussionen handlar om vems ansvaret är. Det är ju en kanondiskussion. Sen kan man ju diskutera vems ansvar det är att inte kalla barn feta, (eller dumma i huvudet). Riktigt jobbigt var det att se framför sig den lilla flickan som stod gömd bakom en dörr och åt en snickers, när hon vid kaffebordet hade blivit serverad en banan, medan gästerna tog för sig av kak- och godisfaten. När ingen såg norpade hon till sig en snickers, hon ville äta gott som alla andra, och gömde sig bakom en dörr. Så ingen skulle se.
5 år!! Hade jag haft hennes namn och adress skulle jag åka dit och ge henne en fet kram och ta med henne till bowlinghallen.