bjutiful

"Hej bjutiful", sa han på Skäll-macken när jag var inne och köpte tidningen. Fattar väl jag också att han inte tycker att jag är vacker. Men jag ser att han blir glad när jag kommer. Det handlar om att när han säger "hur mår du?". Svarar jag "hur mår du"? Också. Så jag vet att han skadat sig i enduro och nu önskar komma igång med träningen igen. Så nu kan jag fråga "Hur går träningen?". När jag tankar. I videobutiken studsar jag in och han säger "Heeeeeej, hur maar Tolsa?". Och när Tulsa ramlar in säger han "Heeeej, hur maar mamma?". Vi älskar det. Jag älskar det. Och så vet jag att han är hyfsat nygift, har en liten och tycker om att rida. När barnen brukar fråga "pratar du med alla"? Är svaret givetvis nej, men jag säger "Ja, det är bara för att om ni ramlar runt fulla på stan ska de veta att ni är mina och skicka hem er till mig". "Ofta", säger sonen då. Dottern snörper mest på munnen och flinar. Själv är jag rätt nöjd med att då jag tankar eller köper tidningen få höra att jag är beautiful.

blotet

Idag ska jag på blot. Vi ska ära naturgudarna och bjuda in skogstrollen till att helga maten i en gemensam måltid. Mitt huvud ska kransas av en pannlampa. Jag ska ta mig från, en av någon annan bestämd, punkt A, vidare till punkt B, C och kanske till och med ett halvt alfabete innan belöning i form av het bastu och ved i brasan med middag erbjuds mig. Och mina vänner. Det var många år sedan jag var med på denna, av Skogslufferiets, årliga sammankomst. Ska bli otroligt trevligt. Kommer ta med mig raggsockorna till finmiddagen. Skogen under fötterna är kall nu.

Feta tankar

Överviktiga människor (nu pratar jag äkta, riktig, "medicinsk" övervikt här, och inget annat) tänker på sin vikt och mat 85 % av tanketiden. Det fick jag lära mig på en föreläsning med en dansk/amerikansk professor inom övervikt och träning för en herrans massa år sedan. Det är galet mycket tankar det. Oftast så läggs ju energin på att "hitta" lösningen, att tänka ut en bra plan istället för att "ta itu med problemet" i handling. "Handling ger förvandling", som han som myntade 3T hävde ur sig vid en annan föreläsning jag besökte och visst har han rätt. Jag får blåsor i hjärnan av att läsa om den här s k "fett-debatten". Dessutom får jag en massa mail från just en dylik kille som jag jobbat med inom viktminskningen, som på något sätt har stannat upp och ligger där och snurrar och snurrar på platån "hitta lösningen". Det handlar om år nu. Trots att han faktiskt vet vad som fungerade den tid vi jobbade med hans vikt och han fick resultat. Han har kastat över mig sina idéer om akupunktur, hypnos, äta med tandpetare, gå baklänges, dricka-grädde-enligt-överläkare-Annika-Dahlqvist. Det är en fara med för lite kunskap, men det kan nog fasen också vara en fara med för mycket. Kommer ihåg när jag inledde min bana som hälsorådgivare och en dam som satt på min "Öppet Hus-föreläsning" med trotsig röst frågade "Har du själv varit överviktig och gått ned mycket i vikt?". Jag hörde mycket väl att det var en fråga med den inbäddade undertonen, "om inte, hur tror du då du ska kunna hjälpa oss". Jag svarade sanningsenligt "Nej. Och i mina ögon betyder det ju att jag vet vad som krävs för att lyckas
Dagens ps. En del av mitt hjärta befinner sig i Canada. Det är alldeles för långt borta och det är alldeles för länge... men givetvis också alldeles underbart!

bilstöld

Ett antal (otal) gånger i veckan ökar hjärtfrekvensen, stresshormonerna sprutar och min hjärna övertygar mig om att bilen just blivit stulen ifrån parkeringen. För den står ju aldrig, där jag ställde den. Sån´t är jobbigt. Tills man kommer på var man egentligen ställde den.

IPodtvätt

Igår ringde dottern "det har inte hänt nåt stort, bara nåt litet, men vi har kört din IPod (som sonen lånar för att hans är på lagning) i tvättmaskinen. Kulörtvätt 60 grader. Den dog". (Surprise!?). Det är då jag använder mig av tekninken SAT; Stopp Andas Tänk. När jag har gjort det så inser jag att det bara är materiella ting. Om än en viktig och mycket kär egodel. Dessutom mer eller mindre nödvändig i mitt yrke, som arbetsverktyg till inlärning. Well. Idag ligger den här blank, svart och kall på mitt skrivbord. Jag tittar på den och undrar om jag ska lämna in den till batteri-kyrkogården. Ni vet den där; allt som lyser, går och låter, ska man lämna åter... eller hur den nu är. Någonting får mig dock att stoppa i laddningssladden. Jag tänker att om jag försöker trycka på den kanske den skriver "asshole" på displayen. Först smyger äpplet fram, sen står det "nu spelas...". Jag har väldigt mycket svårt att förstå att den faktiskt funkar. Kikar mig om efter "Dolda Kameran", eller ser om Gud hänger i rullgardinen och har nåt med det hela att göra. Hur kunde den där tunna, lilla, svarta elektroniksaken överleva 60 grader kulörtvätt (pojkfärg) och en saftig centrifugering?

limplunch

Det är ju helt ointressant att läsa om vad andra äter till lunch så tillvida det inte är något utomjordiskt spektakulärt som också innefattar att man får ta del av recepthemligheter. Dock. Nu till det ointressanta. Idag åt jag limplunch. Som en flashback till när jag bodde hemma hos mamma och pappa och levde på Konsum-, sirapslimpa med prickig korv ovanpå. Alltid efter min skolgång/träning och sena hemkomst stod köttet kvar på spisen, potatisarna hade stått så länge att de hunnit få en tunn hård hinna och såsen hade skinn som lagt sig likt den första sköra isen på en vinterpöl. Oaptitligt. Så då blev det limpmackor, och inte bara en, utan en halv limpa. Skjutsar barnen till tandläkaren vid Blå Gungan och smiter in på Gamla Enskede Bageri och galleri. Där står Helene som varit uppe sen halv fem. Vi väljer. Vaniljbullarna fås i en liten vit påse med gammaldags tryck och så Limpan. Äpple och valnöt inuti och havssalt på limpryggen. Den är så gudomligt divine god att jag skär skiva efter skiva. Börjar med en. En rejäl. Sen blir det en till. Sen börjar jag nästan skämmas och nästa blir tunn tunn. Efter det blir den tunn tunn tunn och halverad. Då ligger ju den där andra halvan där och bara undrar varför. Så då tar jag den också. Jag tittar på den korta stubben och tänker att "nu har jag tagit till jag skäms", då är det dags att lämna lite till barnen också. Och jag är mätt. Hela kostcirkeln :-)

snögräsrunda

Det är spårat (eller o-spårat) på Ågesta golfbanan idag. (Bilden är enbart en illusion/vision) .Snön släpper gladeligen igenom grästuvorna och det handlar mer om att känna in vinterträningsatmosfären än egentlig skidträning. Jag tycker swixtejpen är en gudagåva till oss som gärna skidar men ogärna vallar. Jag älskar springa för det kräver bara ett par skor. Någon materialsportare kommer jag aldrig att bli. För mycket meck. Hälsenan sa ja tack till skidkliv men peroneus sa nej tack. Peroneus säger ja tack till löpningen med hälsenan nej tack. Är det inte dags att de enas snart. De bebor ju ändå samma ben.

Brotorpstugan

Haha, inte "världsa bästa", men ett gott försök!!!

Vaknade med vaniljsocker utanför fönstret, undrar om gubbsen börjar spåra på Ågesta?

från idrott till rehab

Hon säger inte "lägg ned". Hon säger "backa lite". Men jag vill så gärna harva på. Träning parallellt med rehabövningar och sen när snön kommer, rehabba hela vägen. Löpning för mig är "äkta träning". Helst i skog och mark, över hyggen, sankmarker, höjdkurvor, steniga partier, gernom grönområden, bäckar att hoppa över och stup att hoppa ned för. Det känns. När du springer, så springer du, annars står du ju still. Det skiljer löpningen från andra konditionsidrotter. Cyklar du, kan du sluta trampa och åtminstone rulla en liten bit, så tillvida du inte är i en uppförsbacke. Samma gäller skidor. Men när du springer och stannar. Då står du där! Det här är bara mina egna helt personliga och (privata:-)) resonemang. Löpning ligger längst upp på min skala av träning, sen går skalan nedåt och där har jag cykel, skidor, paddling osv. Allra längst ut, eller längst ned på skalan, som ultimat rehabidrott ligger golfen. Jag vet att någon kommer att slå mig med en järnsjua i huvudet. Men jag har svårt se någon annan idrott där en spritglad elitidrottare kan skåpa hem triumf efter triumf. Det finns givetvis otroligt duktiga golfspelare. Annika Sörenstam är makalös. Fantastisk. Outstandig........ Jag vet dessutom att det är hos skidåkarna man har uppnått den högsta syreupptagningsförmågan, men skidor har alltid varit det jag sysslar med för att inte belasta löparmuskler vid skada, eller använt som återhämtning. Cykla likaså. Nu har jag ont i hälsenan och peroneus är kaputt. Snälla låt det komma en massa snö.... så jag kan rehabba...... till dess lunkar jag på i skogen, tills det bara inte går längre.

myslycka

En riktigt grymt bra dag börjar med orientering. Har begränsat med tid inför en lunchklass på nyöppnade SATS Haninge. I Rudanskogen sprang jag på, och bra. Det roliga när jag med spänning kliver in på den nyöppnade anläggningen är att jag känner igen de första två medlemmarna jag stöter på. Ett resultat av mina ändlösa år i branschen? I mellanrummet som blir i tiden då jag kommer hem, kokar vi knäck, tomtegröt och bakar lussekatter. Det doftar i hela lägenheten och köksarkitekten T sätter taket på pepparkakshuset. Imorgon firar vi mini-jul. Men det gör mig mega-glad. Jag älskar att göra lite som jag vill. Och härligt är det att fira. Oavsett när och var och vad och hur och varför!! Fast det kanske inte ska kallas "fira" när hon åter igen spänner på sig vingarna och flyger till puck-landet, denna gång. Jag kommer ju att sakna.

Zlatan Ztorzlammade

Zöta Tulza är lycklig. Zlatan är historisk. Sen att det är Henrik Larsson som är hennes stora fotbollskärlek är en annan femma. Han är ju också den som gett lillebror sitt namn. Det tog Tulsa en halv sekund att bli kär i Henrik Larsson. Hon var fyra år. Men jag visste det. En halv sekund. När jag säger nej till män och de säger saker som att jag inte känner dem och ska ge dem en chans osv osv så känner jag alltid att det är waste av tid och jag har rätt, för jag har ju bestämt mig redan innan jag ens formulerat ett nej i hjärnan. Jag älskar det här perceptiva tänkandet som bekräftar mig i mitt sätt att resonera. :-)

Orka Bry Sig

Igår var vi på Teater. "Orka bry sig" på Teater Pero. Den handlar om en tonårskille som är i avsaknad av vettiga förebilder, har en frånvarande pappa, en mamma med egna problem, två tvivelaktiga kompisar och en "normal" flickvän. Först utspelar sig en liten pjäs, där de både huvudrollsinnehavarna Hampus Björck och Hanna Nyroos känns både trovärdiga och äkta. Del två i pjäsen består av en "improvisationsdel" där vi i publiken får styra handlingen. Ett av frågeperspektiven utgår ifrån hur mamman skulle kunna bete sig i situationen med sin son......... När jag tog min alldeles härliga men sliriga och iskalla löprunda i Ågestaskogen idag kom jag att tänka på att inte en enda person, inte någon, ställde frågan om pappans roll i det hela, han som gick runt med portfölj och var ute och reste. Pappan nämndes inte som en del av lösning (men som en del av problemet). Precis som i verkliga livet, således, och det var väl det som var meningen. Men att när vi som publik tilläts styra handlingen, så borde väl någon ha tagit upp den aspekten. Att inte jag gjorde det är väl inte så konstigt. Vi lever ju i avsaknad av. Och vi har det lugnare så. Men jag skulle ju gärna se att vi är undantaget som bekräftar regeln.

var är "dolda kameran"??

När jag ser och läser och hör och förstår och fattar sånt här så blir jag inte riktigt klok på, vad jag sett och läst och hört och om jag förstått eller ens fattat???? (Det är väl ändå en "råttan-i-pizzan-historia"???).

Mina kära Globenmedlemmar. De peppade mig och min rumpamuskel till sista squaten. Bra gjort!

dkslahdgghowieuh

Så där arg blir jag. På töntiga nördiga medelålders patetiska BMWsAudis i trafiken som inte använder blinkers och som kör så nära rumpan att när jag bromsar är de nästan i. Då sitter jag där och försöker att inte elda upp mig (och bli likadan) och så tänker jag, och det här är verkligen hur omoget som helst, men jag tror ingen rök utan eld........ klimakteriegubbe..... tänker jag (finns inga såna sa en PT-kund. Joho, sa jag, finns visst).... efter det tänker jag....... att han beter sig som ett j-a-assh-le i trafiken för han inte får ligga........ JAG VET! Så omoget.

Mila-Mitt-I-Natten

Åkte till Enebyberg med laddad pannlampa och glasögon 1,5. Fick byta grupp från pöbel till dameliten, för det sa damerna åt mig. "Annars kommer ju gubbarna springa omkull dig till start", sa de. Vi drog iväg. Jag drog vänster, alla andra höger. Det var dumt. Att inte göra som alla andra. Efter halva sträckan fick jag stanna och torka glasögonen. En gång. Två gånger. Tre gånger. Många gånger. Sen såg jag inte en enda tjej på hela tiden, förrän jag sprang om en Tullingetjej på väg till näst sista. När jag kom i mål såg jag dem allihop igen. Där stod de nydushade och nära nysminkade inne i Damernas Omklädningsrum. :-) I starten stod jag bredvid söta Sanna ifrån Skarpnäck. Hon hade en superläcker pannlampa. Den sken och sprakade som en gnistrande majbrasa i Vårflodsparken och jag funderade över om jag ska köpa upp mig. Å andra sidan matchar ett fisgult sken, både mina ögon och min orienterarstatus just nu........

sömnklockarväckareavstängare

"Men jag stänger av den när jag sover, jag har lärt mig det", så säger han. "Det är för att du går och lägger dig för sent så du är så trött att du inte märker att du vaknar och stänger av den och somnar om", säger hon. (Kanske borde jag ha sagt det?). "Är det inte", kontrar han. Själv kontrade jag med att gå till Bea och köpa en lång rad med batterier och två väckarklockar. En grön med en giraff "inuti" och en röd med en hund "inuti". En ska ställas på skrivbordet nära dörren ut till systers rum. Den andra ska stå inne på toalettgolvet. Vid sängen står klockradion och på hyllan ligger mobilen med "alarm set". Det här betyder alltså att chanserna till att han ska försova sig numera har minskat med hundra procent. För nu har han ju fyra väckarklockar kontra morgonens två. Så himla galet bra. Resultat imorgon. Att komma i tid till skolan och lektionerna ser ju jag, hans mor, som det mest basala i skolarbetet. De minuspoäng som sen ankomst ger kostar alldeles för många plus under lektionstid, att det ens ska vara värt att äventyra.

seven secrets

Så har Linn utmanat mig, i sju saker som ni inte vet om mig. Förutom att Roberto el Mexicano hade helt rätt i ett tidigare inlägg så ska jag kanske kasta korten på bordet. Jag vill ju skriva om mitt livs hångel, men det vore ju osnyggt, så det får vara mitt allra alldeles egna "sak-jag-behåller" :-).

1. Jag heter egentligen Lisabet

2. Min biologiska far ställda mig, som bebis, i en korg utanför vårcdentralen och jag hamnade på barnhem

3. Jag har stått över en blind date med Matt Dillon (ångra!:-))

4. Jag har fortfarande kvar terränglöpningsrekordet för årskurs 1-6, både för killar och tjejer i min hemstad.

5. Jag sade nej till att följa med "Magnum PI" hem när jag var ute och festade på Hawaii.

6. Jag har aldrig sett en Bond-film

7. Jag är (var?) Sveriges enda kvinna som har "hoppat" i från ett hopptorn sittande i en kajak

Listan kan göras lång och längre. Och den ska göras lång och längre. Så kom tillbaka när jag är 80! Bättre blir det.

Blev firad i dag på Far´s dag. Det är alldeles fantastiskt härligt. Fått present och pasta med kyckling och champinjonsås. Efterätt, en smaskig bakad bit med ljumna blåbär. Fem stjärnor i Guide Micheline. Lika många stjärnor som mina barn har i mitt hjärta.

Canada loose

I morse får hon reda på att hon ska till Canada. Hon blir så glad att hon ber om att få följa med på orientering. Jag är i chock. Det måste ha blivit en tillfällig kemisk obalans i hennes intelligenta hjärnmiljö. Vi åker. En fjärdeplats får jag med mig hem och i handen håler hon ett fat med äpplepaj och vamiljsås till liten bror. Inga hembakar så maffigt som orienterare.
Hon läser i tidningen att mobilnumren är på väg att ta slut, så det ska startas en ny nummerserie. "Jaha" säger jag, "vilken då?". Hon svarar "072". Då säger jag "Men det vill man ju inte ha". Då skjuter hon den där blicken igen, som bara hon har, och som kommer när hennes mor säger något helt obegripligt men som hon ända fackar in i hjärnhalvan "en himla massa skoj" och så skrattar vi så vi nästan tjuter, så mycket faktiskt att hon bräker "mamma, du får inte säga såna där saker, när jag är nysminkad". Jag kan bara inte fatta hur jag kan ha så galet roligt och skratta så läskigt mycket ihop med någon åt saker som ibland är så, så, betydelselösa och verkligen inte har någon logik eller mening alls.

T9

Min mobil ligger på mobilsjukhus för lagning. Lånar dotterns. Hennes T9 innehåller en del märkligheter. Så varje gång som jag skickar iväg ett mess med slutstatus mvh /e, så står det mvg /e. Jag hinner aldrig se det i tid, eftersom jag oftast inte ser tillräckligt bra att läsa på displayen och ej heller korr.läser pga tidsbesparing, eller är sittandes i bilen (ska inte messa där, jag vet). Att mvg kommer i tågordningen före mvh betyder ju att hon använt mvg i större utsträckning än mvh och det stämmer ju. "Hej mamma, fick mvg på xxx-provet, puss". Så har det ju sett ut under hela hennes skolgång. Ett annat roligt mess drog jag iväg till en vän som fått flygcertifikat. Det skulle stå "har örnen landat". Men det blev "har ormen landat". Så onekligen har min dotter messat fler ormar än örnar. Men det är ju märkligt eftersom f och d-kommunikationen inte existerar just nu. Och pojkvänsmässigt är hon bra på att välja örnar. (Tack gode gud, för det). Idag har vi skrattat precis hela dagen, åt absolut konstigaste konstigheter. Under dagens "lucka" sprang jag en runda vid Hellas. Min kära dotter tog en promenad. Sen fikade vi. Där ute finns allt ifrån rågkusar med ägg och kaviar till skaldjurssoppa med saffran. På borden står generösa lyktor med tända ljus, och det känns som om man äger hela världen när man snor ett par timmar en helt vanlig vardag för att göra sånt som man helt enkelt bara mår tokbra av.

O ba´ma

Jag vill också ha en president i vårt land som håller storsvulstiga tal om vårt land och dess befolkning. Jag vill också att mina ögon ska tåras och att håret på armarna ska stå i givakt när någon högt däruppe berättar om hur fantastiska vi är och vilket fantastiskt land vi lever i. Landet där allt är möjligt. Jag vill att någon ska skrika ut, med eldig trovärdig stämma att "Ja, Vi Kan". Sen ska fyrverkerierna smälla över huvudet och min son ska känna att det är galet mycket värt att plugga för "Ja, Vi Kan." Och då kan han bli precis vad han vill. Jobb och bostad kommer som ett brev på posten för "Ja, Vi Kan". Hoppas vi snabbt får se att det här valet var ett Bra Val!!

snart......

lussekatter knäck prinskorvar marsipangrisar julskinka clementiner klenäter pepparkakor glögg russin mandlar inlagd sill köttbullar revbensspjäll gravad lax tomtegröt lutfisk bruna bönor dadlar ägghalvor ischoklad polkagrisar kanderade äpplen omelett janssons frestelse ål paté fikon..........................

köpa saker med sladdar

"Åh, shit, vad söt, en sån här vill jag ha"!
"Men vi har ju redan en, det är väl lite onödigt?"
"Nääää, för vi har ingen sån här som gör Musse Pigg-mönster, förstå vad mycket roligare att äta, bara fatta"
"Ja, ja, men jag tycker det är lite onödigt".

Vi lämnar hyllan med Musse Pigg-våffel/smörgåsjärn.

"Nä, jag vill ha, jag vill verkligen ha, och vi kan göra mackor och våfflor och fatta vad glada vi blir varje gång"
"Men vi har ju redan en Musse Pigg-form att steka ägg i"
"Ja det har vi och du vet ju hur glada ÄR vi inte när vi äter Musse Pigg-ägg".
"Åh (suck), men köp en då, mamma".

Ibland funderar jag över det där bevingade uttrycket "mamma-till-sin-mamma".
Men jag kompenserade henne genom att hon fick köpa en knallgrön mixer till sina smoothies. Och när vi dukade upp på kvällen med varma mackor med Musse Pigg-mönster och varm choklad med vispgrädde, då kände jag att jo, man bli så sjukt mycket gladare av att äta något med Musse Pigg på........... oändligt mycket :-)

testosteronlokalsinne

Åkte till Sats Lidingö för klass idag. I torsdags var jag vilse, hittade dit på dryga timmen. Idag var jag där på 30 minuter, men sjukt vilse när jag skulle hem. Åkte ut åt fel håll och runt och fram och tillbaka och så stod det "Gåshaga" och det kände jag ju igen, så hur ologiskt som helst åkte jag åt det hållet. Dvs fel håll! Kastade idag ett getöga på ungarnas favvoprogram "Miami Ink" och i stolen sitter en transsexuell man och säger att nära han var kvinna hade han inget som helst lokalsinne. När han sen slipade bort brösten och började knapra testosteronpiller fick han hår på bröstet och........ lokalsinne!!!!!! Wow. Är det det som är hemligheten. Att göra en snopp skulle kosta 150 000 kronor, så jag tror jag önskar mig en GPS i julklapp istället.

Natten kom krypandes

I natt kom kylan krypandes. Kvällens "utesulor" är inte anpassade för det halkiga underlaget och jag släpar fötterna nära marken när jag vänder hemåt. Händerna fryser och näsan fryser. Det är första november. På Shellmacken säljer de skumtomtar.