Kastrullprenumerattion

Oftast tror jag att jag är "den enda som". Ju konstigare sak som händer eller jag gör så tror jag att "jag är den enda som". Lite tungt ibland. Men sen när jag förstår sådana här saker som att det finns män som betalar runt tiotusen dollar för att en fet kvinna på 300 kilo ska sätta sig på dem och skvalpa upp och ned, ja då förstår jag att jag är säkert inte ensam om alla mina "jag-är-den -enda-som". Så skulle jag en vacker dag bli en celebrity och utsättas för en celebrity-trashtunna-sökning, då skulle de hitta en massa kastruller. Och en och annan stekpanna. Tanken är god. För tanken är att jag ska förbereda lite mat till Långben så han slipper göra det själv, helt och hållet, när han kommer ifrån skolan. Idag var det potatiskokning. Jag ställer kastrullen med potatisen på spisen och sen tror jag liksom att det är klart. Men jag inser att det är klart, ens övergjort, förrän jag känner bränd potatis. Då har vattnet kokat bort och det ligger en stel, fet, svart massa i botten. Potatisarna får jag vicka ur kastrullen.( Ibland skakar han på axlarna, skrattar och säger "Det fixar sig mamma", och skär bort det oätliga). När han inte är i närheten, som idag, väljer jag att mata soptunnan, tillsammans med kastrullen. För inte ens en timme stålullsgnidande skulle göra den fräsch igen. IKEA here I come. (Jag behöver hålla mig till budgetkastruller). Men en tanke jag har är att. Jag är troligen inte ensam om detta. Kanske ska jag starta en website där man kan gå in och prenumerera på kastruller. Så skickar jag en varje eller varannan vecka. För de som har bättre koll kanske en i månaden räcker. Bra idé!?