Uppläxad

Blev uppläxad av min son pga gårdagens bloggeri. Han tyckte den var o-snäll. Olik mig. Det var ju synd om sonen i bilen. Man kan typ inte rå för vad man har för pappa. Samtidigt som han skrattade lite för han vet att jag bara blir arg  1. i bilen (hittar inte), 2. vid datorn (långsam).  Vi diskuterar väldigt mycket och har små livsnormer som vi försöker rätta oss efter. Det ingår exempelvis inte att säga att "någon är dum i huvudet".  Istället heter det "det var dumt sagt, dumt gjort" och så vidare. Bara för att någon säger eller gör något dumt, behöver ju personen inte vara "dum i huvudet". H anser dock att det finns några som är dumma i huvudet.  Bl a en moderatpolitiker som nu iofs ska avgå för att istället satsa på en privat karriär. Det är en 40plus-pappa som verkligen ogillar kreativa ungdomar enligt H och hellre skapar förbud än förutsättningar. Sonen har så rätt.  Pratade med en kompis idag och vi diskuterade det här med tonåringar. Hon läser till sjuksköterska och där är många småbebismammor som fasar över att bebisarna ska bli just tonåringar. Min kompis bara skakade på huvudet och menade att det är ju då man skördar. Det är så ultracoolt med tonåringar som man kan diskutera med och göra saker tillsammans med och som hjälper en förstå sånt man inte förstår vad gäller teknikaliteter och dylikt som kräver uppdaterade hjärnceller. Jag håller med hela vägen. Min dotter sa för drygt ett år sedan till mig; "Mamma, jag är 17 år och vi har aldrig höjt rösten till varandra. Förstår du hur unikt det är?".  Ja, det gör jag, mitt hjärta. Det gör jag verkligen. Och det gör att jag känner mig rik på riktigt.