påskägg? julgran? påskägg? julgran?

Hur ska man veta vad som är upp och ner när det känns som om det är dags att ta fram julgranen nu i påsktider och midsommarstången vid jul? Allt skylls på klimatförändringarna men är det inte enklare än så? Om man bortser från logik och ologik så är det i varjefall hur vackert som helst utanför mitt fönster och solen glorifierar sig i snökristallerna och jag ber gudarna om ett helt ben för jag vill pulsa i snön i skogen. Riktiga löpare tycker inte om att springa i snön, för det "förstör" deras löpsteg. Jag älskar när snön yr kring benen. Mitt löpsteg ser ut som hejkomochhjälpmig, men jag är ju fostrad i sankmarker, på kalhyggen och bland höga ljungbuskar. Tacka f-n för att benen då vevar ifrån knäna. Oekonomiskt? I know! När jag springer asfaltslopp så frågar gubbarna flinande vid målgång "Är du orienterare"? Jag vill fräsa tillbaka "Ja, det är jag", men jag fräser inte, jag bara svarar leende "Ja, det är jag". För de där gubbarna, det är de som har legat bakom mig, analyserat mitt energikrävande löpsteg, ändock haft rätt skön resa där bak, schysst draghjälp, med vetskapen om att mitt steg kostat så mycket mer än deras så när det är dags för spurt, så kan de med lätthet växla upp och spurta förbi, för de vill ju herremigj-vlar inte ta stryk av en brud. När jag fått ned andningen och lugnat mig lite brukar jag tänka att jag gör en samhällstjänst gentemot mina medkvinnor, för om jag inte "låtit" dem gå förbi kanske de hade tagit ut aggressionen på sin fru/flickvän. Nu kan de stå där i målområdet, blicka bort med segervisst öga mot mig och få må lite bra. Själv står jag stark med vetskapen om att om just samma spurt hade bestått av en nätt uppförsbacke på en skogsäng i Sorunda, hade de inte haft en chans.