Arga skumbananer

Stephan Rössner går idag ut och säger att godis-suget är en felkoppling i hjärnan och egentligen handlar om ilska. Siffror från LVS (Livsmedelsverket) säger att vi äter ca 43 kg socker/person och år i Sverige. Shit. Vad arga vi måste vara. Jag är dock beredd att hålla med, till viss del. Någon form av miss-och-vrid-vinkling torde dock journalisten på Aftonbladet ha gjort. Lisbeth Stahre, som också framgångsrikt, arbetar med viktminskning har skrivit arbetsmaterialet "Övervikt handlar om känslor".  Ett superbra material som passar dem det passar, så att säga. Björn Ekblom, på Karolinska, tycker att man ska få arslet ur vagnen och gå ut och springa. Inte enklare än så. Jag brukar ibland hålla med  alla föregående talare och just i det här fallet - absolut.

Där jag växte var godis svaret på allt. Det var tröst, uppmuntran, belöning, distraktion, mys- mm.  Jag har ju dock en stark idrottsgen så det har genom livet ändå blivit ett sk noll-summespel. Men visst känner jag igen mig. Till exempel när X-pappan för en gång skulle lovat ta barnen en helg och jag hade helgkonferens med jobbet, så råkade han då, som vanligt, ångra sig i sista minuter. Panik och ilska för mig, som inte har tillgång till morföräldrar, svärföräldrar etc.  Jag blev hemma, tillsammans med barnen och en fet 200-grammare helnöt ifrån Marabou. Hade kanske varit bättre att gå ut i skogen och hugga ved! Allra bästa hade förstås varit att skicka ilskan till där den hörde hemma, dvs tilbaka till upphovsmakaren. Men det har aldrig  varit ett bra alternativ. Fred på jorden börjar i hemmet.