Termin nummer 47

Nu har jag påbörjat terminen 47 i min gruppträningskarriär. Jag trodde som 20-åring att 30 var den ålder man borde packa ihop sina skor som instruktör och gå vidare. Som 30-åring funderade jag över 40, det var kanske den ålder då jag skulle get a life. 40 kom, statistiken var bra, kroppen höll hjälpligt och glädjen, ja, den var lika stor som alltid. Jag bestämde mig för att ta termin by termin för att liksom känna in att den där genuina glädjen finns kvar inför varje kick-off. En sommar har gått och jag kliver in i för mig termin nummer 47. Har jag funderingar på att kliva av`Nej. Jag tänker som Madonna. Det är nog dags att öka! In med Bodypumpen igen, som jag haft lite tufft att köra pga en trasig axel. Är jag inte lite sugen på aerobics igen, som inte funkat pga skidolycka, meniskoperation, hälseneinflammation och brutet ben? De skador jag har haft har alla haft sitt ursprung i de olyckor jag råkat ut för och in i, utanför gruppträningssalen. Ganska fascinerande. Axeln började trassla efter att jag studsat runt i skogen mellan träd och sten i Väsjöbacken. Jag har alltid haft den dåliga förmågan att aldrig låta kroppen läka i lugn och ro utan jag har alltid förhalat läkprocessen genom att börja träna för tidigt. Har liksom tagit med det i beräkningen. Plus att det här givetvis är ett jobb och inte en hobby. Det funkar inte alltid att stanna hemma från jobbet pga en liten skråma. Idag satt jag på spinningcykeln för terminens första cykelcore-komboklass. Jag tänkte för mig själv "sluta le nu, du ser patetisk ut". Men precis så kul kände jag att det är att vara där igen. Jag fick brottas med att sluta le :-)