Små samtal och funderingar kan ibland bli stora ord. En favoritperson som jag har i mitt liv sa åt mig att det är så typsikt kvinnligt att bli besviken och att det är bättre att bli arg. Jag diskuterade det här med den stora lilla mannen i mitt liv. Han sa att det är väldigt jobbigt när jag blir besviken. Det gör ondare än arg. Det är mer kärlek i besviken än arg. Arg blir man så går det över och det är inte så mycket känslor i. Så sa han. Det är rätt klokt. Så att bli besviken på någon är således ett tecken på att kärleken till personen är större, än om jag blir arg. Sen menade personen som tog upp det här att det är lättare för den fördelade parten med ilska, det ger inte samma dåliga samvete. Ja. Så kan man diskutera. Sonen messar "Var är du min mamma, jag svälter ihjäl:-)). Så kommer jag hem och vi tittar på varandra och undrar vad kokerskan ska göra idag? Vi kanske kan anställa storasyster som au-pair till sin egen familj? Det blir pasta och köttbullar! PS. Tulsa kom hem. Allt är förlåtet. Det finns ju liksom inget allt att förlåta. Jag lovar, du har fri tillgång till hela min garderob utan att ens fråga. T o m mitt bälte med muffinsar kan du få låna. Och det är sprillans nytt...........
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar