Ord i massor

Jag älskar att läsa. Jag älskar böcker. Pocketböcker. Precis som namnet förklarar så ska man ta med dem i fickan hela tiden. När man färdas. Dit man ensamfikar eller ensamäter, för då är man aldrig ensam. De ska vara med vid spisen, i badet, i bastun och vid all den lediga tid man kan tjuva åt sig till läsning. Jag har haft otroligt många läsupplevelser. Lika många har jag framför mig. Lever mig ofta in i den fiktiva världen och när jag hade läst "Stjärnor utan svindel" med Boije-G var jag helt enkelt tvärsäker på att det var lesbisk jag egentligen var, men så var det ju inte. Till min stora besvikelse. Då. (Bör tilläggas). Efter en "Geishas memoarer", grät jag. Mest över att den inte var sann. Vilket jag trodde. Hann ivarjefall med att klä min dotter i en kimonoliknande klänning under den eran. Fantastiska "Fröken Smillas känsla för snö"...... Underbar läsning som fick lite sorgkant av en mindre bra filmatisering. Så där har det rullat på. Tills jag ramlade över Stieg Larsson. Jag ramlade in i, rumlade runt i, levde med, sov bredvid, skrattade till, svettades, väntade, längtade och sen till gränsen utmattad, var jag klar. Sista sidan. Tre böcker i en enda lång maratonläsning. Sen tomt. Tom tomhet. Vad skulle man läsa efter denna helt obegripligt fängslande trilogin? Jag svor nästan en ed att aldrig läsa mer. Jag bad i aftonbönen att den fjärde, ännu ofärdigställda boken, om Lisbeth och Blomkvist, skulle spökskrivas, eller ännu hellre, ängelskrivas, eftersom det var det han blivit Stieg Larsson. Såsom en ängel i himmelen. Det blev inte så. I bokhandeln drogs mitt öga till en tunn liten bok. Mamma Strömstedts. Hon gav mig lusten åter. "Natten innan de hängde Ruth Ellis". Jag njöt igen. Hon förtjusade mig med sitt lättsamma språk. Det kändes som om Margareta och jag satt vid mitt köksbord, tog en kaffe latte och hon berättade. Som hon berättade. Små livsanekdoter. Gnistrande som snökristaller. Margaretas ord. Nu är jag hooked igen. "Shantaram". Jag önskar att livet utanför fönstret kunde stanna upp ett tag. Så jag kan få leva innanför pärmarna. Det känns som om min ordhunger är svår att mätta. Men trots att jag bara har kommit en liten bit på hans väg, så vet jag att jag just nu bjuds en hejdundrande måltid.