Nu forsar det i floden

Känner mig som en flod. Med löpningen åter är det som en flod som vill släppas loss. Inte bara löpmässigt. Fast jag vet inte om jag håller på med löpning längre. För mig är det milen runt 40. Jag bor ju inte ens på den planeten längre. Jag tror jag bara lever och upplever och känner skogens dofter, sankmarkernas ånga, klafsandet av lera, fåglar som kvittrar, grenar som knakar och jag lyssnar på mig själv och mina tankar och förminskar det stora och förstorar det lilla. Äntligen!