bonjourcavatresbrienmerci

Igår kom jag hem brukligt sent. Sonen rusar upp för trappan och har förtvivlan i rösten "Du måste hjälpa mig". Jag hamnar framför datorn och sajten "lexin". Han bredvid. Dags att recensera filmen Delicatessen. Den handlar om en slaktare som slaktar människor och tillagar dem för att det inte finns vanlig mat. Han tar en clown som hjälp. Slaktarens dotter blir kär i clownen och försöker göra allt för att inte pappa ska slakta clownen. Så mycket för intrigen. Sonen har dessutom en vilja om att orden ska översättas typ ordagrant ex "tillaga". Kring detta blir det debatt och även storasyster vill vara med och röra i grytan som då har så många kockar att den lätt blir rörig. Jag börjar bli lite trött och klockan närmar sig midnatt och sonen säger "Men vad ska jag säga till fröken att det här ordet kommer ifrån"? Jag utbrister "Inte vet jag... I huve´t på mamma". (Jag är riktigt trött by now). Då tittar han storögt på mig och skrattar så han nästan ramlar av stolen. Vi läser dock belåtet igenom slutresultatet och ser nöjt på varandra och så kommer mina överhettade hjärnceller på "Ska vi inte skriva något catchy på slutet, till Fröken?". "Vadddå", säger sonen, "typ, hoppas du finner stort nöje i att läsa denna recension". Efter det skrattar vi så galet galet mycket att vi verkligen ramlar av stolen. Båda två.