onsdag 23 april 2008

dygnsrytm

Började med läkarbesök. Just den här läkaren visste inte hur många ben som fanns i underbenet och visste inte heller om att det fanns en muskel som hette fibularis brevis. Hon tyckte dessutom att jag skulle smörja in den axel som har konstrat i ca 8 år more or less, med värkkräm. Det var märkligt att jag jobbade på timme på SAS (?) och en massa andra knepiga saker, klämde hon ur sig.  Ville jag bli sjukskriven? Jag sade att jag inte ville bli sjukskriven utan bara få bekräftat att benen läkt OK. Med det tyckte hon jag kunde vänta lika många veckor till. Dessutom undrade hon varför unga kvinnor (är det jag?) hade så stort behov av att vara duktiga i dagens samhälle (hrm, jag försörjer två barn på tim-anställning, what can I do "liksom"?)  Ungefär det var kontentan. Det här är en anledning till att jag inte går till sjukhus i första hand, utan googlar. Hade för ca 10 år sedan en helt sjukt vrickad stukning. Galet svullen och knallblå en lång period. Efter X antal veckor gick jag till läkaren för att se om det behövde röntgas eller fixas något, då sade läkaren till mig att om jag promt ska orientera så borde jag ha på mig stadiga kängor med skaft!!!!!!!!! Klockan ett var det föräldrasamtal på skolan. Sonen hade nästan lämnat in ett blankt franska-prov. IG. Åker då hem och skriver upp på vita ark hur man böjer de viktigaste franska verben och klistrar upp ett var på varje skåpslucka. In i bilen igen. Föreläsning i Kista. Hamnade först fel. Sen rätt. Föreläsningen gick bra Men inte kanon. Jag vill känna kanon (där har hon rätt fru dottore). Men så sade min oerhört sympatiska PT-kund på kvällen att om det hinner kännas kanon har man haft för mycket tid att analysera och inte haft flöde. Hrm! Ska jag köpa det? Jag saknade blädderblocket. Jag gillar dynamiken i ett blädderblock :-) Powerpointpresentationer är inte min bag. Att åka hem ifrån Kista tog 2 timmar och 10 minuter. Fick lov att ringa och boka av en kund som jag skulle träna  18. Var sen till nästa, kl 19. Är hemma nu och hjälper sonen med en presentation om tvångsgifte. Vi har precis wikipediat "mödomshinna".  Nu börjar han tappa energi så jag måste blåsa liv i honom igen. Det är ett mamma-göra. Duscha och plocka upp träningsväskan och påbörja det där kapitlet i den där boken - lämnar jag till klockan 23.32 :-). Eller som det då blir......... Maybe tomorrow.............. 

3 kommentarer:

Anonym sa...

Milda makaroner vilken dag du haft! Med huvudet i behåll! :-)
Håller med dig. Läkare är mest blaj. Trots, eller tack vare, att jag jobbar med dem.. Har fått se alldeles för mycket av baksidan av det fiiiina yrket. Favoritordet är "vila". Åtminstone till oss som inte vet vad ordet betyder. ;-)
men det finns undantag. Riktiga pärlor faktiskt!
Vet en i Solna som man bara vill pussa!
Och så har vi ju "vår" Daniel.
Men tyvärr kan han inte läka skelett.
Inte ännu i alla fall.. ;-)

Anonym sa...

Vännen, tänkt att du klarar hålla energin uppe. Tänk så. Med smärta i kroppen, med en månadshyra som ska betalas och med barn som ska ha sitt. jag vet till viss del, men har ju ändock min varannan-vecka med barnen och ett jobb där jag faktiskt kan dra igen min dörr och se trött och sur ut ett tag. Kram på dig i vårsolen. e.

ET sa...

Danny är en pärla. Absolut. Han trycker mig "gul och blå" och jag kan knappt ha strumpskaft en vecka efteråt. "Går det bra", frågar han. "Ja", ljuger jag. Tid imorgon bitti. kram och hoppas din kropp beter sig som du vill.