23.24

NU blev det min tid. 23.24 hann klockan bli idag. Nu är sen middagsfix/barntid/läxhjälp/diskmaskin i och ur och/tömma väskan/fluffa till soffkuddarna-tiden gjord. Nu är klockan 23.24 och nu vill jag hinna svara på mina mail, se något på TV, dricka en kopp te och läsa en god bok, ringa och prata med en kompis. It´s too late. It´s too too effing late. Blir galen. Vad är sömn, egentligen? Varför behöver vi sova? Ladda om energin!?Hrm. Det finns mycket som ger mig energi, annat än sova. Hjärnan kanske behöver vila? Not! Den är ju i full fart hela natten med att facka in dagens händelser och skapa nya ljuva drömmar. Näe. Och vad är det som gör att jag inte vill kliva upp på morgonen när jag från början kände att jag inte ens hade tid att gå och lägga mig? Märkligt. 23.29. Fem minuter fick jag. Datortid. Så fick det bli. Egentid. Nu ska jag drömma. För om jag inte drömmar kan det inte bli verkligt.