Jultomten har knappt hunnit landa i Svappijärvi, eller var han nu bor, innan tidningarna gapar om att jag ska detoxa bort julmaten, eller svälta bort ischokladen och knäcken som lagt sig i mitt reservlager och jag bara tycker det är så tråkigt att behöva bombarderas med sån´t. Jag visste precis vad jag gjorde när jag klämde i mig lussebullar i parti och minut, en 400-grammare Toblerone alldeles själv, mina fantastiska brända mandlar, mina lika goda knäck och de makamakalösa rockyroadsgodisarna.
Ovanpå det, fast det borde vara under det. All god traditionsrik julmat. Allt hade min syster lagat med kärlek och hopp om att vi skulle ha trevligt tillsammans och njuta av maten, prata, umgås och skratta tillsammans. Och vi gjorde allt det. Efter ett litet uppehåll så är det full fart med träning igen. Det jag stoppar i mig ska förhoppningsvis inte bara vara energi utan också ett visst mått näring. Det jag lagrat in i depåerna är extraenergi som jag kommer ta fram när jag behöver det. Förhoppningsvis på Nyårsdagens inplanerade långpass, om bara foten vill. Mat ska allra helst vara förknippad med glada känslor, inte ångest. Välj krigen!
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar