Jag börjar dagen med en latte och en lussekatt och ett möte på Coffee House by George. Jag går därifrån glad. Men sen blir jag låg. Då har jag börjat tänka. Jag tänker på att T ville ha "saffran" skickat till sig över alla världshaven och så ser jag henne stå där i köket och spela trumma med sleven och klappa saffransdegen i takt. Jag åker och handlar de där saffranspåsarna och att åka och handla är ett stort saknadsmoment. Gå i mataffären utan att skratta är ju helt värdelöst. Jag tror de la en gråtbacill i den där lussekatten, för tårarna bara trillar i omgångar. Det går liksom inte att göra något åt. Inte ens wienernougat hjälper!
5 kommentarer:
aoaoao ont jag biter mig i kinden aoaoao =(
du saknar mig! :-)
Älskade bettan min!
Man FÅR och SKA sakna sina nära och kära :)
//Linnsan
Ja, jag vet. Men ibland känner jag mig.. fånig. Idag höll jag för dörren så H inte kom in, då står han utanför och skriker "Bli vuxen!" (?) Det var inte sådär jättelängesen som han tyckte det var hur kul som helst ju :-)
Hahaha nu måste jag få skratta lite...
Men visst är det en härlig känsla när man får sakna! Fatta vad skönt och närmare ni kommer vara när din andra älskling kommer hem :)
Linnsan
Skicka en kommentar