torsdag 9 oktober 2008

squats


Började morgonen med en Muskelklass, Liljeholmen. Det gick otroligt bra och var alldeles fantastiskt roligt att en tjej som tränade för mig på Atalanta 1984 fortfarande kan dyka upp på mina klasser. Hon är så otroligt vacker och jag undrar över hennes fantastiska gener som inte verkar degenereras :-). Jag körde en massa härliga knäböj och utfall och som vanligt blandar jag hej vilt mellan superset och triset och dropset och stegen och allt annat kul man kan göra. Jag älskar muskel för 1. jag bestämmer själv 2. jag kan varva så många olika redskap 3. det finns utrymme att jobba med fler ledvinklar (än inom pumpen). Ja en massa anledningar. Efter klassen hade jag möjlighet vara med på en favoritkollegas (och väns) yogaklass. Den var väldigt väldigt bra. Yoga berättar alltid för mig var defekterna finns för dagen. Givetvis är det gamla brutna benet vingligt fortfarande. Insida lär vänster sida extremt stelt, liksom höger rumpa. Rotationen åt höger är också lite dassig. Träna yoga och gå därifrån med ett kvitto på dagens status. Körde sedan min Ska-Åka-Vasloppet-Kund. Han har varit krasslig så vi fick skära ned på ambitionerna och sista kvarten blev prat-i-kvadrat. Typ. De ringde från Sickla. Panik. 55 min innan klass. Vad gjorde jag? Åkte dit. Laddade upp mig för en Muskel till och en Pilates på det. Jag värmde upp på lådan, sen drog vi på med 100 snabba squats. Resultat: alla blev varma. Sen körde jag på utan pausknapp. Om lunchklassen kändes, vilket den gjorde, var det bara att bita ihop och vara glad och låtsas som om kroppen var tokladdad och det gick kanon. "Berömd" blev jag. Och det värmer ju alltid. Jag funderar ofta på det. Tänk om jag jobbade på Riksskatteverket. Skulle jag då få applåder och beröm när jag går hem från jobbet. Det finns ingen "vinst" i att köra klasser på det sätt som jag gjorde idag. Förutom att jag "ställde upp" och ökade på lite i lönekuvertet, MEN jag har den här konstiga viljan att få ha den här känslan mellan varven, I actually love it, när kroppen känns så där härligt härligt använd. Och känslan av att f-n vad jag orkar. Det gör att det blir mindre jobbigt ta hand om tvätten i tvättstugan. Jag lovar :-)

2 kommentarer:

Anonym sa...

So, how am I supposed to understand all this? /Brad

Anonym sa...

nu blir jag lite orolig inför morgondagen.... /Robert