Ett öga rött

Vaknade och ville inte vakna. Men hade ju lovat K att komma och springa Handicaploppet. Var där precis innan start. (Jag hittade ju dit). Hon hade gjort världens raraste bana. Den var lagd i ett superhärligt område att springa i. Rebusarna var lagom småkluriga och man slapp, som annars brukligt, stå i en mossig gammal sumpmark och frysa fötterna av sig under tiden som man ska klura ut "under det femtonde kriget i det artonde landet stupade den tredje konungen vars nittonde fru har ett mellannamn vars initial visar vid vilket naturfenomen du hittar tredje kontrollens siffra". Glad jag slapp sådana i år. Bankontrollanten J, agerade också löpkontrollant och han hade sedemera full koll på vilka vägval som var felgjorda. Jag gnölade lite på att mitt vänstra öga kändes infekterat och irriterat. Trots att jag hade haft i anti-svampspors-smörj i det. Kom hem till sonen som embarkerade tv-soffan som brukligt. Den stängdes av. Både soffan och tv:n. Tvättstugan var ju bokad. Det är en team-aktivitet hemma hos mig. Det gör det roligare. För fem dagar sedan satte jag in en lins (i det vänstra ögat). Det kändes helknasigt och jag fick aldrig ut den. Inbillade jag mig. Finns ingen, sa alla. Alla överallt. Även alla på jobbet. "Kan du kolla", frågade jag några stycken. "Ett öga rött bara", blev svaret, och nej, någon lins fanns inte att upptäcka. De klokaste råden var just att den har ramlat ut redan. För linser gör så. Jag gnuggade ögat alldeles nyss innan jag kastade in svart 40 grader. På fingret satt en liten lins. Tänkte på hur R sa (erfaren linsbärare). "Det är helt omöjligt att den skulle sitta kvar". Well. För mig var det inte omöjligt! :-)