Orka Bry Sig

Igår var vi på Teater. "Orka bry sig" på Teater Pero. Den handlar om en tonårskille som är i avsaknad av vettiga förebilder, har en frånvarande pappa, en mamma med egna problem, två tvivelaktiga kompisar och en "normal" flickvän. Först utspelar sig en liten pjäs, där de både huvudrollsinnehavarna Hampus Björck och Hanna Nyroos känns både trovärdiga och äkta. Del två i pjäsen består av en "improvisationsdel" där vi i publiken får styra handlingen. Ett av frågeperspektiven utgår ifrån hur mamman skulle kunna bete sig i situationen med sin son......... När jag tog min alldeles härliga men sliriga och iskalla löprunda i Ågestaskogen idag kom jag att tänka på att inte en enda person, inte någon, ställde frågan om pappans roll i det hela, han som gick runt med portfölj och var ute och reste. Pappan nämndes inte som en del av lösning (men som en del av problemet). Precis som i verkliga livet, således, och det var väl det som var meningen. Men att när vi som publik tilläts styra handlingen, så borde väl någon ha tagit upp den aspekten. Att inte jag gjorde det är väl inte så konstigt. Vi lever ju i avsaknad av. Och vi har det lugnare så. Men jag skulle ju gärna se att vi är undantaget som bekräftar regeln.