limplunch

Det är ju helt ointressant att läsa om vad andra äter till lunch så tillvida det inte är något utomjordiskt spektakulärt som också innefattar att man får ta del av recepthemligheter. Dock. Nu till det ointressanta. Idag åt jag limplunch. Som en flashback till när jag bodde hemma hos mamma och pappa och levde på Konsum-, sirapslimpa med prickig korv ovanpå. Alltid efter min skolgång/träning och sena hemkomst stod köttet kvar på spisen, potatisarna hade stått så länge att de hunnit få en tunn hård hinna och såsen hade skinn som lagt sig likt den första sköra isen på en vinterpöl. Oaptitligt. Så då blev det limpmackor, och inte bara en, utan en halv limpa. Skjutsar barnen till tandläkaren vid Blå Gungan och smiter in på Gamla Enskede Bageri och galleri. Där står Helene som varit uppe sen halv fem. Vi väljer. Vaniljbullarna fås i en liten vit påse med gammaldags tryck och så Limpan. Äpple och valnöt inuti och havssalt på limpryggen. Den är så gudomligt divine god att jag skär skiva efter skiva. Börjar med en. En rejäl. Sen blir det en till. Sen börjar jag nästan skämmas och nästa blir tunn tunn. Efter det blir den tunn tunn tunn och halverad. Då ligger ju den där andra halvan där och bara undrar varför. Så då tar jag den också. Jag tittar på den korta stubben och tänker att "nu har jag tagit till jag skäms", då är det dags att lämna lite till barnen också. Och jag är mätt. Hela kostcirkeln :-)