från idrott till rehab

Hon säger inte "lägg ned". Hon säger "backa lite". Men jag vill så gärna harva på. Träning parallellt med rehabövningar och sen när snön kommer, rehabba hela vägen. Löpning för mig är "äkta träning". Helst i skog och mark, över hyggen, sankmarker, höjdkurvor, steniga partier, gernom grönområden, bäckar att hoppa över och stup att hoppa ned för. Det känns. När du springer, så springer du, annars står du ju still. Det skiljer löpningen från andra konditionsidrotter. Cyklar du, kan du sluta trampa och åtminstone rulla en liten bit, så tillvida du inte är i en uppförsbacke. Samma gäller skidor. Men när du springer och stannar. Då står du där! Det här är bara mina egna helt personliga och (privata:-)) resonemang. Löpning ligger längst upp på min skala av träning, sen går skalan nedåt och där har jag cykel, skidor, paddling osv. Allra längst ut, eller längst ned på skalan, som ultimat rehabidrott ligger golfen. Jag vet att någon kommer att slå mig med en järnsjua i huvudet. Men jag har svårt se någon annan idrott där en spritglad elitidrottare kan skåpa hem triumf efter triumf. Det finns givetvis otroligt duktiga golfspelare. Annika Sörenstam är makalös. Fantastisk. Outstandig........ Jag vet dessutom att det är hos skidåkarna man har uppnått den högsta syreupptagningsförmågan, men skidor har alltid varit det jag sysslar med för att inte belasta löparmuskler vid skada, eller använt som återhämtning. Cykla likaså. Nu har jag ont i hälsenan och peroneus är kaputt. Snälla låt det komma en massa snö.... så jag kan rehabba...... till dess lunkar jag på i skogen, tills det bara inte går längre.