Feta tankar

Överviktiga människor (nu pratar jag äkta, riktig, "medicinsk" övervikt här, och inget annat) tänker på sin vikt och mat 85 % av tanketiden. Det fick jag lära mig på en föreläsning med en dansk/amerikansk professor inom övervikt och träning för en herrans massa år sedan. Det är galet mycket tankar det. Oftast så läggs ju energin på att "hitta" lösningen, att tänka ut en bra plan istället för att "ta itu med problemet" i handling. "Handling ger förvandling", som han som myntade 3T hävde ur sig vid en annan föreläsning jag besökte och visst har han rätt. Jag får blåsor i hjärnan av att läsa om den här s k "fett-debatten". Dessutom får jag en massa mail från just en dylik kille som jag jobbat med inom viktminskningen, som på något sätt har stannat upp och ligger där och snurrar och snurrar på platån "hitta lösningen". Det handlar om år nu. Trots att han faktiskt vet vad som fungerade den tid vi jobbade med hans vikt och han fick resultat. Han har kastat över mig sina idéer om akupunktur, hypnos, äta med tandpetare, gå baklänges, dricka-grädde-enligt-överläkare-Annika-Dahlqvist. Det är en fara med för lite kunskap, men det kan nog fasen också vara en fara med för mycket. Kommer ihåg när jag inledde min bana som hälsorådgivare och en dam som satt på min "Öppet Hus-föreläsning" med trotsig röst frågade "Har du själv varit överviktig och gått ned mycket i vikt?". Jag hörde mycket väl att det var en fråga med den inbäddade undertonen, "om inte, hur tror du då du ska kunna hjälpa oss". Jag svarade sanningsenligt "Nej. Och i mina ögon betyder det ju att jag vet vad som krävs för att lyckas
Dagens ps. En del av mitt hjärta befinner sig i Canada. Det är alldeles för långt borta och det är alldeles för länge... men givetvis också alldeles underbart!