PTskratt

Det brukar heta att skratt är som jogging för de inre organen. Jag tränar en kille som är lite som min älskade dotter vad gäller perceptiviteten för de grodor som kan magnolia ur mig ibland. Det där som gör att det börjar med ett sägande, följs av en mimik, oftast i pur förvåning över den underliga megapadda som levererats, sen kommer det muskelutmanande skrattet. Idag skulle X få sitta på en pilatesboll och vi skulle jobba med rotationerna med hjälp av en medicinboll. Jag säger till X "Varsågod ta plats på kungatronen......". Tittar upp i taket där det kommer en massa kall luft ur en ventilationswhatever. Så säger jag ".......under the blowhole". Det är då hans förvåning syns tydligt och det börjar bubbla i mig, från det djupaste djupa och jag skrattar så mycket att jag måste hålla mig i bellybacken för att inte ramla omkull.  Jag har tur. Han skrattar också.