Naturligt Onaturligt

"Folk" säger till mig att det är "naturligt" att ens barn flyttar hemifrån. För mig är "naturligt" att borsta tänderna, gå ut och springa, laga mat, saker jag gör utan alltför mycket tanke kring. Det kommer naturligt. Att barn flyttar är inte naturligt. Det är o-naturligt. Det gör ont, samtidigt som det är otroligt vackert. Jag stannade upp i den långa sugande mossen på ÅgestaTian i helgen och lät tårarna trilla. Min härliga tjej som ska utomlands i fem år. Vad kan vara häftigare. För en mamma? Not! Hon kunde åtminstone bo i en enrummare i city. Dessutom har jag aldrig varit med om att man lämnar varandra för något annat än o-kärlek. Men det här är ju kärlek av ädlaste valören. Jag älskar henne. Innerligt, sant, ärligt och fullkomligt alltigenom äkta. Jag lever med henne idag. Hon är min vardag. Hon är mitt varje-dag-skratt. Hon har mat på bordet när jag har jobbat sent. Hon viker tvätt med mig. Hon är ett kul bio-sällskap. Hon älskar fika som jag. Hon är mitt livs längsta relation. Det är ju helkonstigt! Jag förstår att barn flyttar hemifrån. Men att säga att det är "naturligt"? Ja, kanske möjligen i form av världsnatursarv. Naturligt för mig? No way.