torsdagen den 29:e maj 2008

En mammas student-tal

En alldeles magisk dag är det idag. T´s studentdag. Det kanske också är den sista gången vi samlas allihopa innan T åker till Italien för att jobba som au-pair. Till hösten 2009 kommer hon sedan att åka till Skottland för att läsa på universitet i fyra år.

T. De här senaste veckorna har jag, när jag varit ledsen, fått höra att "det är naturligt att barn flyttar hemifrån". Men nej. Naturligt för mig är att borsta tänderna och träna. Det som sker naturligt varje dag utan för mycket tanke. För mig är det högst onaturligt att mina barn tar studenten och flyttar hemifrån. Det är en vacker smärta och vi kommer att sakna men glädjas. I vårt hem fanns det förut en vuxen och två barn. De senaste åren har det funnits två vuxna och en tonåring. Du är min parhäst i vardagen och dessutom den längsta "samborelation" jag haft. Det känns alldeles galet märkligt att lämna och att lämnas i kärlek och inte okärlek.

Från den dag du föddes har jag sagt "stanna tiden, det kan inte bli bättre än så här". Underligt har det varit att upptäcka att det hela tiden blivit bättre, annorlunda bättre. Men som vi brukar filosofera och diskutera ibland. "Vi kan inte ha mer kärlek och lycka än vad vi har i  just det här nuet".

Både du och H har för mig vuxit uppifrån och ned. Ni har börjat i kramhöjd och vuxit nedåt, tills ni har fått fast mark under fötterna.

T du har verkligen fast mark under fötterna. Trots att du har dina målsättningar i molnhöjd. Det är så härligt med dig att du har en stark tro på dig själv. Du berättade att du visat ett CV för din lärare som sa "T, skala bort litegrann". Det var för mycket meriter för en tjej i din ålder. Jag kan rabbla upp ungdomsrådet, stadsdelsnämnden, arrangera seminarium, höga studiepoäng, debattartiklar mm, men det är ju inte orsaken till att jag älskar dig, jag älskar dig för den du är T, det andra, det är vad du presterar och kärlek mäts inte i prestationer. Jag är jättestolt över dig. Framför allt för att du är en underbar dotter, ett stort stöd, en god vän, du är lojal, trofast, en älskad syster och du äger många underbara skratt. "Vem ska du skratta med, mamma", frågade H en kväll när vi diskuterade att du skulle resa ifrån oss. "Med dig förstås," svarade jag. "Men", fortsatte H, "vi skrattar ju bara åt T". Sen skrattade vi båda två. Jag anser dock att vi skrattar med varandra. Hur många gånger har vi handlat mat tillsammans utan att skratta? Kanske ingen gång. Skratten med dig T, är inte bara för stunden, de dröjer sig kvar i dagar, när jag sitter i bilen på väg till jobbet, eller när du messar ett triggerord. Jag tänker inte dra några skratt, för de är alldeles för interna och skulle falla platt om man inte talar det skrattspråk som vi gör.

Vi har haft många svåra år, men ändå i dessa lyckats hålla fast vid det ljusa, och jag undrar ibland om du och H är så fantastiska tack vare, eller trots att. Kanske är det en kombination av båda.

Jag förstår inte hur jag ska klara mig utan dig, hushållssysslor, matlagning, min tekniska support, den som håller reda på var bilens står parkerad. Jag frågade en dag hur det kom sig att du alltid vet var bilen står parkerad. Du svarade "överlevnadsinstinkt". Om jag inte minns fel :-).

Jag och H kommer sakna dig stort. Att jag kommer bli herre över min egen garderob och H snabbt kommer möblera om i ditt rum som blir hans, betyder inget annat än starkast av allt är kärleken. Vi önskar dig all lycka T. Du har gjort en fantastisk prestation, genom hela din skoltid. Jag beundrar dig för det. Du är också underbar att leva tillsammans med. Saknaden kommer bli enorm. 

Jag kommer avsluta det här talet med något av det vackraste du sagt till mig. När du var 17 år sa du "Mamma, jag är 17 år och vi har aldrig bråkat och skrikit år varandra. Förstår du hur unikt det är". Ja, T, det gör jag. Visst finns mirakel, min älskade T, och för mig är det faktiskt du.........

Jag älskar dig T.
Vi älskar dig. 

3 kommentarer:

Anonym sa...

Du är en förebild för mig på många plan. Vilken fantastisk människa och mamma du är. e

sofia jonsson sa...

c

sofia sa...

Oj, hela ögonen fylldes med tårar. Vad vackert!

Mvh

(skulle det stå)