söndag 4 maj 2008

Vi ses på statoil

Vilken dag. Och det ska läsas med glädje och solsken i rösten. Vaknade när jag ville. Låg kvar i sängen så länge jag ville. Åt den frukost jag ville. Åkte dit jag ville. Tyresta by. Tänker inte förklara här  vilken slinga det blev där ute i och med jag har någon form av överenskommelse med naprapaten och den bröt jag ju "liksomtyp" med råge och nu känns det som om också hälsenan pratar med mig (igen). ((Inte bara det "andra")). Kan hälsenor ljuga för naprapater, eller kommer jag bli obarmhärtig och med omedelbar verkan avslöjad? Men ljuvligt var det och det var alldeles underbart fantastiskt där ute och också makalöst najs.
Men. Nu kommer Dagens Händelse. Jag stod bakom Björn Skifs i kön på Statoil. Det är verkligen så galet sjukt, jag har aldrig ens sett Björn Skifs någonsinwhatsoever  och han står ju, sen ett par veckor tillbaka, för "evigheten" tillsammans med sin undersköna Pernilla, och han vet ju verkligen ingenting, men det är. Ett Tecken!!!! Dit min kompass riktar sig ser jag redan idag att terrängen är snårig, risig, kuperad, söndertrampad, taggig och svårpasserad men i och med att Björn Skifs liksom bara uppenbarade sig som en signal från han där uppe så tänker jag bara "you go girl".  :-)

4 kommentarer:

Anonym sa...

Det finns vägar att ta som är breda och asfalterade också. :-) Men man ska göra det man behöver. Det vet du att jag tror på. e.

Anonym sa...

Har jag missat något? Tydligen... Blev dödens nyfiken! VART riktar sig din kompass???

ET sa...

:-) Godmorgon Ingmarie. Sydost. Helt åt h-e. Jag har 42 dubbelsteg på 100 m i terräng. Nu plattmark . Dock ta det gånger 5, så nära men ändå så långt borta.

ET sa...

Oj, vände kompassen fel. Du ser :-) NW.