Vaknar åt fel håll

Det första jag ser när jag varknar idag. Är hennes stora resväska och ryggsäck. Så det är idag hon ska puttas ur boet. Just idag. Hon sover fortfarande tungt efter gårdagens festande. "Var försiktig" sa jag och försökte, utan att skrämmas och förstöra feststämningen, förklara hur lätt det är att man tappar fokus och att något knepigt (eller riktigt otäckt) händer sista natten med gänget. Typ som när man orienterar och har gått riktigt kanon. ...osenba.... Det hände mig på mitt första veteran-SM. Jag hade segern som i en liten briljantask. Det var svårorienterat nere i Lissmaskogarna och jag hade inte bommat en meter. Närmar mig näst sista. Sista kontrollen ligger precis i anslutning till målgång och upploppet. Jag hinner tänka att jag tar hem det här. Jag vet några storstjärnor som jag passerat nästan obemärkt i skogen. Det är då det händer. Jag tappar kontakt med kartan och verkligheten. Totalt. Det långa fyra minuters försprång jag uppenbarligen hade, visade sig bli en tre minuters förlust. Jag var vid näst-näst sista kontrollen två gånger. Bara virrade runt. Helt ofokuserat. Jag hör speakern ifrån målområdet. Kan ännu idag inte förstå hur det gick till. Jag kikar genom trappräckena ned i Ts rum. Hon ligger hopkurad i sin säng. Hon har sparkat av täcket från sitt högra ben och jag kan se lite rester av gårdagens sminkning runt ögonen. Min älskade. Där ligger hon och sover. Hon hade tydligen kartkontakt hela kvällen och natten igår. Vilken tur!