På skaftet sitter huvudet

Idag skulle det bli orienteringscomeback. Orientering brukar sammanfattas på två sätt. Det ena använder samhället i stort : "nördsport". Det andra använder vi som själva idkar idrotten : "Tankens skärpa under kroppslig möda". Det betyder att jag kan bara pressa kroppen till att springa precis så hårt så att hjärncellerna håller sig på rätt sida om tröskeln och inte tappar fokus. Jag kom till Hellasgården. Bytte om. Valde bana. Kramade om gamla orienteringsvänner som jag inte sett på länge länge länge.  Startade. Stoppade sportidentpinnen i lådan och stack. Shit. Var har hänt med mina ögon i fart? Det var bra skala (stor) så jag såg ju ganska bra innan start, men i fart. Ooops. Började med att plocka huvudet ifrån skaftet och höll högerstig när jag skulle hållit den mer rakt fram. Upp med det på skaftet igen. Jaja. Där satt kontrollen ingen skada skedd, förutom att jag fick klättra över ett berg vilket de som sprang rätt, slapp. Kontroll två. Gick finfint att hålla linjen på sankmarkerna. Sen började det trassla. Att stanna och stå för att läsa karta känns inte speciellt orienteringsproffsigt. Det blir typ mycket stanna då. Jag började bli lite irriterad. Dessutom var jag rädd för en massa saker så här i premiärcomebacken. Jag hoppade utför små stup. Aj. Det värkte lite i benet, den hårda smällen. Tänk om jag skulle stuka foten igen, tänk om jag skulle bryta benet igen, tänk om jag skulle ramla och bryta armen igen, tänk om jag skulle slå i huvudet igen, tänk om jag skulle fastna i en taggtråd igen. Helst plötsligt började alla gamla orienteringstrauman jollra runt i huvudet på mig och jag tänkte till och med att tänk om jag blir kär i en psykopat igen?!! Lite så. Så alla saker som hör till dåtiden, blev nutidens rädslor och framtidens hinder. Märkligt. När jag hasade nedför ett stup såg jag framför mig hur en Ungdom skulle komma schvissandes förbi, men ändå ha vänligheten att fråga "ska jag hjälpa tant nedför brantfoten?". Jag började helt galet tappa koncentrationen och vid de detaljrika femte och sjätte kontrollerna satte jag huvudet under armen och rullade ihop kartan och tog stigen till mål. 7an, 8an, 9an och 10an hoppade jag resolut över. Det blev ingen pallplats i premiären. Det blev inte ens en plats i resultatlistan. Skämmigt. De kommer att skriva "utgått" efter mitt namn ifrån dagens träningstävling i "Sommarserien". Men vad lärde jag då? Jo. 1. skaffa glasögon/linser 2. ut och träna i terrängen för att vänja fötter och leder igen 3. du blir bra på det du gör och således inte bra på det du inte gör, betyder: träna med karta och kompass. Ska nog se om jag kan hitta den rätta inspirationen för att motivera mig till alla dessa punkter. Om inte annat för att få krama och kramas av dem jag tycker om igen.