Stigfinnare

Ibland kan livet te sig att det inte går att prata om det. För man är så rädd att få fel reaktioner från folk man tycker om att man väljer att vara tyst av rädsla att inte blir förstådd. Där befinner jag mig idag. Men mitt i allt detta tog jag en löparrunda. I ett land vars språk jag inte talar. Det fanns liksom inte utrymme  för att springa vilse. Jag gillar att springa. Även vilse. Speciellt om jag har tid. Det gör vardagen lite mer spännande. Men. Jag sprang små grusvägar som korsade hitan och ditan och hade bestämt mig för 40 minuter. Mer skulle jag inte hinna och inte det onda i benet tåla. Vid varje korsning ritade jag ett gigantisk E med foten. Vilken tur. Jag påbörjade två vägvalsfel på vägen tillbaka, tack vara avsaknaden av E kunde jag snabbt korrigera mig själv. Så himla bra. Jag var tillbaka vid startposition efter 40 minuter. Härligt var det (på bekostnad av ont) :-)