Jag ville skrika "Sketabra killen, öva balans och koordination. Du kommer bli en superbra cyklist". Det hade ju varit hur bra som helst för om den här lilla citykillen någon gång kanske cyklar i skogen med sina klasspolare så slipper han kliva av cykeln, eller ramla, så fort det kommer en rot på en stig, bara för att han har en mamma som "fortfarande" skriker i hans huvud. Att leka med cykeln gör att han kan bibehålla glädjen och utmaningen i att cykla. För om han inte får det, ja då kanske lilla mamma kommer få stå vid sidan om ett TV-spel och skrika i stället!
lördag 7 juni 2008
Rädda mammor gör rädda pojkar??? :-)
Häromdagen gick jag på Söder. Då kom Pappacykel med bebissits, sen lillpojkecykel och sen mammacykel. Pappacykel cyklade först. Mittemellan cyklade lillpojken. Sist mamsen. Alla hade hjälm och allt såg verkligen kanonrätt ut. Så hör jag den sist cyklande mamman skrika på sin lilla son. Om och om igen. Han cyklar så som pojkar ska. När de lär sig cykla. Experimenterande. Han vickade lite på styret, körde lite lätt sicksack. Och mamma skrek. "Håll styret rakt". "Sluta nu". "Sluta vingla med cykeln"."XXX". Ja, hon skrek och han slutade. Till slut. Då ville jag också skrika. Men jag avstod.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
2 kommentarer:
Känner igen mig i både dig och mamman. För gud vad nervöst det kan vara att cykla med vingliga barn när snabba bilister kör strax intill! T ex när barnet vinglar/experimenterar på en cykelbana där bilisterna kör 50 cm till vänster.
"Han cyklar så som pojkar ska. När de lär sig cykla." Flickor då? ;-)
Läs mer här!
Åh absolut:-). Du har två rätt på en gång. Ettan bemöter jag med att det i stort sett är så när gågata det går att komma. Nummer två är att hade det varit en tjej hade jag skrivit : "Hon cyklar så som flickor ska. När de lär sig cykla". Jag lovar! Det bara "råkade" vara en pojke.
Skicka en kommentar