måndag 29 december 2008

Don´t touch mitt julhull

Jultomten har knappt hunnit landa i Svappijärvi, eller var han nu bor, innan tidningarna gapar om att jag ska detoxa bort julmaten, eller svälta bort ischokladen och knäcken som lagt sig i mitt reservlager och jag bara tycker det är så tråkigt att behöva bombarderas med sån´t. Jag visste precis vad jag gjorde när jag klämde i mig lussebullar i parti och minut, en 400-grammare Toblerone alldeles själv, mina fantastiska brända mandlar, mina lika goda knäck och de makamakalösa rockyroadsgodisarna.
Ovanpå det, fast det borde vara under det. All god traditionsrik julmat. Allt hade min syster lagat med kärlek och hopp om att vi skulle ha trevligt tillsammans och njuta av maten, prata, umgås och skratta tillsammans. Och vi gjorde allt det. Efter ett litet uppehåll så är det full fart med träning igen. Det jag stoppar i mig ska förhoppningsvis inte bara vara energi utan också ett visst mått näring. Det jag lagrat in i depåerna är extraenergi som jag kommer ta fram när jag behöver det. Förhoppningsvis på Nyårsdagens inplanerade långpass, om bara foten vill. Mat ska allra helst vara förknippad med glada känslor, inte ångest. Välj krigen!

söndag 28 december 2008

tålamodstryt


Nu ligger tålamodsnerverna utanpå. Blir galen på dammsugaren som slutar dammsuga trots att jag bytt påse och jag köpte värstingen för jag älskar att det blir fint när jag dammsuger och sugkapaciteten ska vara ENORM. När den inte är det blir jag enormt irriterad. Sen har jag tålamodstryt på Happy Care, för när jag köpte en IPod till min son skulle jag ta "trygghetsförsäkringen" på den enligt Elgiganten och kiss my rompa för när det väl händer något med den och den inte går att sätta på så får vi ingen ersättning och den är inte ens ett år!! Blir galen. Varför i hela hela det-där-stället-där-det-brinner
ska jag då teckna en försäkring om den inte gäller och ger den utlovade tryggheten? Dessutom till ca 25 procent av varans pris.
Nästa lack of tålamod är att de har gripit min inbrottstjuv, fast han var ju inte själv, de var flera, och jag fick åtta dagar på mig fr o m några dagar innan julafton (posten tog tid på sig och så ser jag att den tiden går ut just idag) att skriva ned det jag vill ha sagt och tycker i ett brev som sen det där råäcklet ska läsa och vad ska hända då? Jag vet ju var han bor. Jag vet var hela hans släkt har sina brevlådor. Dessutom har han tydligen fler misshandelsmål på halsen än vad han har inbrott och båda listorna är ändock oändligt tunga och långa. Men snälla, ge mig tillbaka mina saker. Mina smycken. Mina jeans. Min dator. Mina klockor och solglasögon. Barnens playstation, alla spel, filmer, skivor och DVD´s. Listan där är lika lång som den bana jag sprang idag. Ohjälpligt efter, men 4.e tjej. Jag vann dock klassen "Nybörjarlinser". Det tog mig 40 minuter att få dem på plats och i morse stod jag där framför spegeln och kände mig nöjd och tänkte : "Shit, vilket tåladmod jag har". Men även jag har ett tak och just nu står jag där med min stängda fontanell i takåsarna och kvider. Ska bota det med sömn.

skratta i hemmet

Hon är hemma igen.
Så här.
Jag har kört en spinning 55 min på förmiddagen och funderar lite senare på dagen över vad jag ätit egentligen. Så jag säger "Alltså, vad har jag ätit idag?". Sen svarar jag mig själv, och hon lyssnar "Jag tror bara jag ätit två lussekatter och två latte". (Jag vet att man inte äter latte, men det här är rent "talspråk"). Hon tittar på mig och lyssnar fortfarande. Jag tänker en stund och sen kommer det "Nej visst ja, jag drack en cola också". Då kommer blicken-och-tystnaden, som alltid föregår explosionen. Skrattexplosionen. Den som känns som den ska pågå ända in i nästa år. Det är då jag känner att hon är hemma igen.

fredag 26 december 2008

God fortsättningsbön

God fortsättning och en massa kärlek till alla jag älskar och alla som behöver det.....

Tack för härlig julmat, fina paket och att T kom helskinnad hem. Trots att planet var sent, hon missade transfern i London och de slarvat bort hennes bagage och att inte barnens far hade vett ge dem mer julklapp än ett maskinskrivet brev med elakheter. Trots det har vi faktiskt haft en alldeles alldeles härlig jul och jag blir som vanligt religiös när jag tänker på den värme som finns i att umgås med människor jag älskar, trivs med och känner mig fullkomligt avslappnad med. Den lycka jag känner när jag ger mig ut i skogen, när solen hänger som en skinande diamant på himmelen, när snön ligger som skir chiffong över landskapet och jag följer harens tassar på Sörmlandsleden och hela skogen säger absolut ingenting annat än meditativ tystnad...... 95 min kärlek.

Det finns ju liksom inget som är viktigare. Men också. Jo. Tack för att min far och barnens morfar fick grötmandeln. Han har stort att önska. Jag hoppas det här är året när önskan slår in. Och jag hoppas att han önskade sig det han behöver idag och inte att "hans barn mår bra". Vi klarar oss alltid.

tisdag 23 december 2008

Rädda Världen

Jag : Rädda Världen Från Påven!

Julens önskelista


När jag frågade pappa vad han önskade i julklapp när jag var liten svarade han alltid "Glada barn". Jahaåvavadeliksom.
Idag förstår jag. När barnen frågar vad jag önskar i julklapp svarar jag "Att ni mår bra och har lycka och glädje".
Då suckar de förstås. Precis som jag gjorde. (Men om" nånannan", lätt utomstående, skulle fråga skulle jag som tvåa på listan svara "värstingpannlampan").

måndag 22 december 2008

Sontjat


Han ringer och undrar, och undrar samma sak igen när jag kommer hem, "Huuuuuur kan det ta så lång tid för dig att handla?".
Jo, det ska jag berätta. Först parkerar jag bilen och när jag kliver ur träffar jag en dagisfröken som tog hand om dig när du var liten på dagis och vi har väldigt mycket att prata om. Sen kliver jag in i affären och hälsar på han som alltid har ordning på alla kundvagnar och jag frågar om det är han som har julpyntat så fint i butiken och han skrattar som alltid och säger "jaja", dvs det är också samma svar som alltid. Jag går till tobak och hämtar ut biljetterna som mor och far ska få i julklapp, och då jobbar P där och vi pratar ju alltid om ditt och datt, för hon är så urmysig och har ju tränat för mig förut. Där köper jag tidningar i parti och minut. Till mig. Till din syster, eftersom den innehåller en DVD som hon älskar. Sen en till dig. En Slitz och det bär mig verkligen otroligt mycket emot att både säga det och göra det, men jag vet att du kommer att bara dööööö över den där kalendern som bifogades och du är ju en så himla bra kille, tjejfostrad, som vi säger och det betyder att du respekterar kvinnor som bara fanken och aldrig någonsin skulle tala nedlåtande, eller trampa på någon brud. Men du ska veta att det ändå är med stor tveksamhet som jag häver ned den där blaskan i korgen. Sen går jag vidare och letar efter det jag ska ha. Då dyker jag på tjejen som tog över verksamheten jag bedrev förut och vi har mycket att prata om. Jag hejar sedan på butiksägaren och vi pratar om träning och löpband och hur man idag, där vi befinner oss i livet, tränar för att kunna träna överhuvudtaget. Då har jag i min korg gräddde, mandel, socker, två feta mörka chokladkakor. Saknar minimarschmallows, jordnötter, pistagenötter, sirap, florsocker, knäckformar, dumlekola. För det är vad som står på listan. Men jag hittar det också. I kassan så smäller en julmust hos kunden som står före. Det torkas i kassan och muttras bakom ryggen på mig. Själv står jag och tar det lugnt i julhandeln och är tacksam över att det inte är min flaska. Men jag kan också. För jag har lyckats göra hål på sockerpåsen så den läcker strösocker när den dansar på kassabandet. Så gick det till min son! Jag handlade och hade trevligt och träffade Karenpialennartlenalisa.

söndag 21 december 2008

Jag ska bara testa lite


Så sa jag under en hela massa år när jag bodde hemma hos mina föräldrar och tränade målmedvetet. Sen när jag väl var ute och testade och det tyvärr smärtade så tänkte jag att nu när jag ändå är ute kan jag lika gärna köra på, för eftersom det gör ont så kommer jag ju inte springa imorgon. Morgondagen kom. Jag tyckte det kändes lite bättre än igår. Gjorde det inte det? Jag ska nog ut och testa litegrann. Så rullade det på tills kirurgen satte kniven i mig och sprättade upp från knäskålen ned till fotryggen.
Nu sitter det ju på ett annat stället, och jag har ju faktiskt inte testat sen i onsdags, så jag ska nog ut och testa litegrann, funkar det inte kan jag ju faktiskt gå hem igen. Eller hur?

fredag 19 december 2008

Get Real AB

Om man har funderingar om vad "hjärnsläpp" betyder så finns det ett bra förslag här. Är syftet att jag ska känna mig intelligensbefriad? AB har den förmågan ibland, liksom SVT. Satt halvrisig en lördagkväll i soffan och de visade dansbandskamp.
Jag tänker att det faktiskt är humor. Men. Jag knäppte av.

torsdag 18 december 2008

julkul


Vid jul brukar jag ofta ladda på med lite extra klasser Får en kick av att köra sådant som jag inte kör så ofta i min "vardag", som längre spinningpass (än 30 min), besöka olika anläggningar etc. Jag avslutade dagen med att träna Hammarby P94. Vilka killar. Helt galet härliga. Efteråt kom de fram och tog mig i hand och tackade för klassen. Det är ju då jag faller som en fura. Vilket härligt jobb jag har.

Egendiagnos

Hela hälkappan känns som om den rasar mot jordens dragningskraft och jag har varken bärighet eller är smärtfri. Aj. Det gör ont.
Då har jag googlat igen. Massor av svar att hitta och givetvis bland en massa medlöpare jag har. En kille hade t o m fotat sin fot och ringat in med en stor röd cirkel var smärtan sitter. "Trodde det var min fot", som en tjej skrev. Så skriver jag med "Det är min fot". Tibialis posterior dysfunktion. Precis. Där satt den. Det var den jag trodde. Den ligger i närheten av där doktorn skar upp mig i 30 centimeters långa ärr som 18-åring. Compartment syndrome, eller som vi slarvigt säger "benhinneinflammation". Då ska jag gå och få det konstaterat nästa gång jag besöker sjukgymnasten. Kan plussas ihop med min gamla plantar fasciit, spökande hälsena, sönderbouncade framfot, trasiga peroneus. Jag ligger nu på smärtskala 7, eftersom det gör ont bara jag sitter still. Om jag får säga "fan" i min egen blogg är det just det jag säger. Att axeln är arg efter en bodypump med oidentifierbara vikter, dvs nära noll, måste helt bero på den okristliga tiden kl 06.45.

onsdag 17 december 2008

Perceptivitet


Ibland när telefonen ringer så svarar jag och säger "Åh, vad lustigt att du ringer, jag tänkte precis på dig". Det är ju ofta så. Men egentligen är det ju ändå oftare "Åh, vad roligt att du ringer, men jag tänkte verkligen inte på dig". Fast den där första "tänkte-på-dig-du-ringde" blir ju så otroligt mycket större än ; åh, ringer du? Om just den som är i min tanke ringer, tänker jag på det flera gånger om och berättar kanske för någon. Idag hittade jag min Dilba-skiva. Jag älskar Dilba. Jag kan i stort sett alla texter utantill och vet exakt i vilken ordning de kommer. Så när exempelvis låt nummer tre är slut hör jag redan introt på låt nummer fyra innan den ens har satt igång. Dilbas texter är underbara "I´m walking on the rainbow the sun is out to play". Jag önskar verkligen att det är min hjärna som hade tänkt ut några av hennes textrader. Idag. Så gällde perceptionen för mig. Dilbas skiva låg i handskfacket . Under en massa bråte. Den måsta ha legat där i evigheter. När jag spelade den, och tänkte på honom, då ringde han. Just då. Det var länge sen vi pratade och jag tror att jag leder tabellen vem-ringde-vem med ganska många poäng. Han finns i raderna "I´m not unhappy, not directly, just a bit cold and comfortably lonely" (men den miljön har jag ju lämnat sen många år tillbaka, och i raden "Meet me far from shadows in this peaceful place".... Jag blev varm och glad och härlig.
Sen ringde sonen, den skrangliga, där blir det alltid perceptivt, i och med att han alltid fladdrar i mitt hjärta och mina tankar, så säger han "Hej min älsklingsmamma"................. Då trodde jag hjässan skulle börja brinna av värmeöverslag.

tisdag 16 december 2008

söndag 14 december 2008

Skinklopp

Det är Mozart som skrivit musiken till "Blinka lilla stjärna". Det visste inte jag. Men nu vet jag. Hade jag vetat hade jag tagit hem skinkan i årets Skinklopp. Jag var snabbast över mållinjen. Det räknades inte. Jag var rätt tacksam för det, för om det hade räknast hade jag fått lov att arrangera nästa års skinklopp och det är en himla massa jobb. Det kan vänta tills mina har skaffat egna elräkningar. Kul var det ivarjefall. Upp och ned för varenda bergsparti bakom Brotorp. Igår var det "firmafest". Varje gång det är "firmafest" är jag så glad att jag inte jobbar på Riksskatteverket, för jag kan inte bara tänka mig att det är lika kul där. Sen blir givetvis generationsgapet större för varje decennium jag är kvar och går på de här festerna. Sanningarna haglar som spön i backen, och igår kände mig uppumpad som en heliumballong när jag fick gå under epitet arbetsplatsens egen Madonna. Vad som tillkom det epitet behåller jag för mig själv. Smickrande och lockande. Valde dock hemgång.

lördag 13 december 2008

Luciamorgon


När klockan ringer kl 06.55 denna lördagmorgon ligger det en gigantisk lapp med ännu mer gigantiska bokstäver på köksbordet, "Väck mig inte snälla". Jag skrattar. Jag hotade med att väcka sonen för att se svts luciatåg på TV imorse. Det kanske är smått patetiskt kliva upp denna okristliga tid när det inte ens är live. För mig bara andas det pappa-tradition. Pappa väckte mig alltid och hade gjort frukost innan lucia med ljus i håret klev fram i tv-runtan. Lucia hade blonda, långa, svallande lockar och där satt jag i soffan med min pojkpottefrisyr. "Örona ska synas", sa pappa alltid när han dumpade mig hos frisören. Jag drömde om att ta hål i öronen. Men det fick jag inte. (Gjordes senare när jag gick i gymnasiet. Jag svimmade och dunkade som en väderbiten martall rätt ned i golvet. Vaknade upp i ett annat rum med gylfen uppknäppt och öronhåltagarmannens sköterska gnällde på att de var farligt tajta). Utanför Konsum en dag kom gamla paret och hälsade på mig och pappa. Jag stod på pappas vänstra sida. De tittade på mig och sa "Är det här din yngsta, G? Vad heter han då?". Aldrig blev jag vald till skolans Lucia. Kanske hade det varit lättare för mig idag. För nu kan man ha vilken hårfärg, vilken hudfärg, vilken längd, och snart... vilket kön som helst. Och ändå bli Lucia.

fredag 12 december 2008

Konsten att sätta in linser

Höger öga 37 försök. Vänster öga 19 försök. Och en förlorad lins. Övning ger färdighet......

torsdag 11 december 2008

snart slut


Det nya året kommer med en rasande hastighet. Jag tyckte nyss vi höll på att reda ut hur det nya milleniumet skulle firas. Det var prat om att hyra Globen och andra spektakulära platser på jordklotet för att fira med megamånga nära och kära. Jag minns inte vad vi gjorde. Någon globfest var det dock inte. Efter förrförra nyårsnattens inbrott i lägenheten har jag svårt att lämna hemmet obevakat. Med barn på stan vill jag alltid vara nykter och nära bilen för taxibilarna är ju redan uppbokade. Det är lite lustigt hur det svänger. När jag var liten var det givetvis familjen som gällde vid högtider och annat firande. Sen valde jag kompisar. Efter det kom det pojkvänner. Följdes av egen familj. Barnens tonårstid har jag mest upplevt att jag vill ta det så lugnt som möljigt. För att vara redo för akututryckning. När jag inte behöver nattvaka för barnen kommer nog partykänslan tillbaka och när jag är pensjo då vill jag stå på en fjälltopp och skåla in det nya året. Fast vad är det som blir nytt egentlinge. Förutom möjligen inköpet av en årskalender. För mig har alltid brytpunkten mellan sommar och höst varit det nya. Det är då lusten att lära och göra nya saker anmäler sig. Inte mitt i grådaskiga eller smällkalla vintern.....

onsdag 10 december 2008

Aptrött


06-10.00 Aptrött. Pga 00.30.-06.00 djupsömn 10.00-10.50 frukost, bädda, plocka undan, packa väskan, klä på sig, tid ovanför handfatet. kasta in tvätt, smabbprogram, hänga upp tvätt 10.50-11.13 insättning av en enda lins hö, vä i fickan. 11.13 springa till bilen, avfärd till Haningen 11.24 i Haninge yes, kör fel, nej! åker till McDonalds??? 11.27 landar P. SATS 11.29 står i repan, kastar in saker bakom, hämta headset, in i salen, vilse, salen. 11.31-11.45 blå 45:a, 11.45-12.00 Kundsupport 12.00.12.20 väskolycka, hårschampo täcker hela botten, alla kläder mm. 12.20-13.00 duschar, tömmer väskan, tvättar plagg per plagg, lägger på tork i bastun, vänder ut och in på väskan försöker torka med handduk, in i bastun. 13.01 lämnar gymet. 14.00-17.00 kunder Medis, insättning av vänster lins, en avbokn, kund 16.00 messar 16.03 "Hinner inte, sorry". Gör "kontorsjobb", pratar med kollegor, laddar inför Mila by Night. 17.05 lämnar SATS. 17.05-18.00 snurrar runt, stan Djugårn, ej tillåten trafik, vändplan, ej tillåten trafik, Manillaskolan. 18.01 ringer bokar kunder, besöker markan, laddar igen inför start 19.10 starten går 20.06 målgång, frusen, nöjd, in i bilen, hemfärd, 20.45 handlar till sonen 21.00 hemma 21.01 tvättstugan, duscha, äta RRRING telefonsamtal "Du har glömt stämpla ur". F-n. Linserna funkade OK. Orienteringen gick ganska bra, förutom några snirklar på slutet. Ingen chans åka tillbaka, de smällde igen tävlingsexpeditionen och jag blir utan tid och icke godkänd, trots att jag tagit alla kontroller från start till mål, i rätt ordning och även till belåtenhet. Jag vet inte. Var det en bra dag idag? Well. Allt är värdsligt. Nu är det läxläsning med sonen som gäller. Sen blir det lugnajagtid. Visst ja, tvätten. Nåja, någon dag ska det väl ändå komma. Planerar att gå i pension vid 63.

tisdag 9 december 2008

Palmolja

Det verkar sprida sig en anit-palmolja-epidemi och det är ju alldeles lysande. Själv har jag också blivit varse den här palmoljan och helt plötsligt står det palmolja på allt och står det inte palmolja så står det vegetabilisk olja och det kan man ju i stort sett läsa som just palmolja. Nej, nu ska sonen och jag handla enbart råvaror och göra våra egna långkok och storkok och surdegar. Det är ivarjefall en intention. Pizza har vi glömt checka. Är det också palmolja? Ska ringa knådaren och fråga.

måndag 8 december 2008

Gråtbacill


Jag börjar dagen med en latte och en lussekatt och ett möte på Coffee House by George. Jag går därifrån glad. Men sen blir jag låg. Då har jag börjat tänka. Jag tänker på att T ville ha "saffran" skickat till sig över alla världshaven och så ser jag henne stå där i köket och spela trumma med sleven och klappa saffransdegen i takt. Jag åker och handlar de där saffranspåsarna och att åka och handla är ett stort saknadsmoment. Gå i mataffären utan att skratta är ju helt värdelöst. Jag tror de la en gråtbacill i den där lussekatten, för tårarna bara trillar i omgångar. Det går liksom inte att göra något åt. Inte ens wienernougat hjälper!

söndag 7 december 2008

läraläralära

Jag älskar lära mig. Ibland kan jag fundera över vad jag lärt mig just idag. Och jag har alltid ett svar. Alltid något. Är det ju. jag kan ta in konstiga saker i hjärnan. Men eftersom responsen ibland blir : "full hårddisk, vänligen töm innan du fyller på med nytt", så är det ibland in och ut-tut och tjut och andra gånger vet man att man alltid kommer att ha det i minne bevarat. Glosor är dylika saker. Jag är galet förtjust i språk. Idag har jag lärt mig "congenial" och det betyder sort of the same taste, or the same temperament and habits, or sympathetic and friendly. Nya ord ska läras in som synonymer. Därför vill jag facka in orden i min språkdelshjärna, med andra ord som betyder samma sak på samma språk. Inte congenial = trevlig, utan just så som jag skrev det där innan, för då blir ordet så mycket fylligare, så mycket rikare och så mycket mer, så tycker jag.

fredag 5 december 2008


Nu har det blossat upp en debatt i Finland huruvida Muminpappan ska avbildas på en porslinsmugg celebrerandes kommande jultider, när han egentligen är gay. Alltså ; borde han verkligen sitta med Lilla My på en bänk. Min moral sträcker sig inte så långt att jag funderar över moralen i moraliserandet, jag tycker bara det är vansinnigt roligt att se hur den mänskliga hjärnan kan tänka ut saker. Så igår lyssnade jag, under kvällens löppass, på en diskussion om vilka som är bögar i sagornas värld och vilka som inte är det. Kling och Klang kom upp. Frodor och Sam likaså. Jag kommer inte ens ihåg idag. Minns bara hur galet det kändes att lyssna på allt detta. De lesbiska alternativen lyste med sin frånvaro dock. Efter en del tänk låg funderingarna runt "Tant Grön, Tant Brun och Tant Gredelin". Men tänka sig, Inte en gång under min barndom läste jag dessa sagor och hade en enda tanke i just den banan..... Helt plötsligt väcktes sagofigurerna till liv igen. Lite nyfiken blir man ju.

torsdag 4 december 2008

smärtskala

Idag har jag börjat jobba med ett nytt begrepp : "smärt-skala". Förut har det bestått av 1. Har ont - kan springa 2. Har ont - kan inte springa en meter. Nu ska jag ha en skala på 0-10. 0 lär jag inte stå på förrän jag återföds i nästa liv. Idag ligger jag 4-6 någonstans. Upp till 4 kör jag på. Men 5-6 ska jag bromsa. Hur f-n kunde jag lova det. Innan januariolyckan förra året låg jag 7-8-9. Efter sista lååååångpasset snosade jag på 10:an, för då hade jag svårt sätta fötterna i golvet på morgonen och jag gick utan att flexa foten. Jag släpade den längs golvet. Desutom åt jag smärtstillande konstant. Jag är van att ha smärta. Men som jag nu verkligen ska tuta i mig själv som ett mantra "jag-vill-springa-när-jag-är-80-jag-vill-springa-när-jag-är-80", ja då är det bara att lägga ner mina "Charliedrömmar", (epitet för något galet äckligt långt). De är nedlagda:-) Nu blir det orientering som gäller i vår. Kortare tid i terräng. Kroppsligt vänligare underlag. Jag har dock lyckats få peroneus-kontakt och är snart ikapp vänster ben. Men hälsenan är stel och smärtsam. Tvärdrag 2 min om dagen. Har gått lite bet där. Men nära. Om jag återigen hamnar i en situation där jag inte kan springa jag då kommer min livssmärta ligga på en 10:a. En klar 10:a.

onsdag 3 december 2008

Ondagens Luffarliga

Jag tog jag mig till Alby, för luffarligans onsdagstävling. (Jo, jag jobbar, men 16.00 till 21.00 idag).
Där mötte jag JL som hade trasslat med stigarna, så han tog bakvägen till mål. Jag valde Långa Banan. Det är ju dags att tänka på Skåne 2009 (Vad nu Tiomila har där nere på slät-markerna att göra?)!. När jag jobbade som utbildare på SAFE sa jag alltid till mina elever att när de tränade själva skulle de ha samma teknik som de tänkte ha när de sedan stod på scen och körde klasser inför 100 pers. För som du övar in, så blir det. Samma gäller orientering. Den teknik jag vill ha på tävling den ska jag öva in på träning. Jag glömmer ofta det. Det första jag glömmer är att tejpa skosnörena. Det betyder att jag under varje Luffarlopp får stanna ett antal ggr för att knyta om och jag tappar kartkontakt. En annan ovana jag har är att inte läsa kontrolldefinitionen. Detta får oftast till följd att jag springer och letar efter fel sak där inne i ringen. Så gjorde jag idag med. Jag stod vid branten och funderade (=svor), för jag var ju övertygad om att jag var rätt, men inte tillräckligt övertygad för att inte springa upp och ned och runt och på och längs med och bakom och framför den där branten, innan jag efter ett par minuter tänkte 1. Någon har plockat ned skärmen 2. Jag ska inte ha branten. Så jag läste på kontrolldefinitionen och insåg 2. Jag ska inte ha branten. Jag ska ha höjden. Skit, tänkter man då. Ibland kan jag också känna mig lite läs-lat, glasögonen är immiga..., så jag chansar eller väljer helt enkelt ett sopigt vägval som är typ tre kilometer längre än fågelvägen, för då kan jag ha kartan under armen och ta av mig glasögonen några minuter. Eller så kan jag ibland inte "orka" ta mig runt och bara går raka vägen, trots att sista säkra så uppenbarligen kommer via ex stigen. Så gjorde jag också idag. Det var hur fint som helst att ta stigen runt och 25 m in till kontrollen, men icke. Jag drog rätt igenom, hade ingen sista säkra och gick där fram och tillbaka i sluttningen. Men nu ska det bli skärpning. (Är ändå glad över dagens pallplats.. men...) Nästa gång ska jag tejpa skosnörena, läsa kontrolldefinitionen och gå "stark" från start till mål. Då ni gubbar, då får ni hålla i hattarna!!

tisdag 2 december 2008

Plusstol


Förstår att man nu kan boka sig en "plusstol" när man vill avnjuta en film på Sergel. Det kostar extra. Men bara 20 kronor. Vilket motsvarar ungefär en 20-grammare helnöt. Men inte i biokassan. Där får man en 100-grammare för det priset. Vad är då syftet med denna bredare och bekvämare (?) stol? Jag vet inte. Kanske vill man locka dem som flyger första klass? Eller kanske är det för dem som inte får plats i en vanlig stol. Så de då lägger 20 kronor extra på stolen istället för den där 100-grammaren. Eller kanske är den för folk som har bacillskräck och helst inte vill sitta bredvid någon som nyser. Och vem kom på idén? Själv såg jag "Couscous" häromdagen. Mitt på dagen. Aj, vilken lyx. Men då jobbade jag iofs både innan och efter. Biosalongen bestod av tre bänkrader, och i hörnet stod faktiskt en "plusstol", nu när jag tänker efter. Den stod där som en generös fåtölj i hörnet av ett vardagsrum, med en läslampa intill. Jag inbillade mig att den stått där sedan urminnes tider ifall att Ingemar Bergman skulle droppa in. Det kändes som en sån. Förresten. Vad hände med Slimane efter det att filmen slutat? Kände mig orolig när jag gick därifrån. (Hoppas han klarade sig).

måndag 1 december 2008

Självständigt fri


Dalai Lama talar
Jag skrattar, och blinkar med mitt perceptiva, glittrande öga.