lördag 31 maj 2008

Emotionera

Solen var med oss igår. Likväl idag. Egen löpning i skogen. Sprang och pratade i mobilen med min syster och blev då omkörd av två MTBcyklister. Det är väl kanonvarning på att springa och prata i mobil. Jag vet, Ingmarie. :-) Men jag är ju mest ute och emotionerar. Hela jag var full av emotioner efter gårdagen och för första gången på vet inte hur länge, hade jag noll koll på Stockholm maraton. Hamnade med älskade dottern på en filt vid badet. Maraton går nästa år också, men då går hon på en gata i Italien.  Grattis alla som överträffade sig själva. Avis.

torsdag 29 maj 2008

En mammas student-tal

En alldeles magisk dag är det idag. T´s studentdag. Det kanske också är den sista gången vi samlas allihopa innan T åker till Italien för att jobba som au-pair. Till hösten 2009 kommer hon sedan att åka till Skottland för att läsa på universitet i fyra år.

T. De här senaste veckorna har jag, när jag varit ledsen, fått höra att "det är naturligt att barn flyttar hemifrån". Men nej. Naturligt för mig är att borsta tänderna och träna. Det som sker naturligt varje dag utan för mycket tanke. För mig är det högst onaturligt att mina barn tar studenten och flyttar hemifrån. Det är en vacker smärta och vi kommer att sakna men glädjas. I vårt hem fanns det förut en vuxen och två barn. De senaste åren har det funnits två vuxna och en tonåring. Du är min parhäst i vardagen och dessutom den längsta "samborelation" jag haft. Det känns alldeles galet märkligt att lämna och att lämnas i kärlek och inte okärlek.

Från den dag du föddes har jag sagt "stanna tiden, det kan inte bli bättre än så här". Underligt har det varit att upptäcka att det hela tiden blivit bättre, annorlunda bättre. Men som vi brukar filosofera och diskutera ibland. "Vi kan inte ha mer kärlek och lycka än vad vi har i  just det här nuet".

Både du och H har för mig vuxit uppifrån och ned. Ni har börjat i kramhöjd och vuxit nedåt, tills ni har fått fast mark under fötterna.

T du har verkligen fast mark under fötterna. Trots att du har dina målsättningar i molnhöjd. Det är så härligt med dig att du har en stark tro på dig själv. Du berättade att du visat ett CV för din lärare som sa "T, skala bort litegrann". Det var för mycket meriter för en tjej i din ålder. Jag kan rabbla upp ungdomsrådet, stadsdelsnämnden, arrangera seminarium, höga studiepoäng, debattartiklar mm, men det är ju inte orsaken till att jag älskar dig, jag älskar dig för den du är T, det andra, det är vad du presterar och kärlek mäts inte i prestationer. Jag är jättestolt över dig. Framför allt för att du är en underbar dotter, ett stort stöd, en god vän, du är lojal, trofast, en älskad syster och du äger många underbara skratt. "Vem ska du skratta med, mamma", frågade H en kväll när vi diskuterade att du skulle resa ifrån oss. "Med dig förstås," svarade jag. "Men", fortsatte H, "vi skrattar ju bara åt T". Sen skrattade vi båda två. Jag anser dock att vi skrattar med varandra. Hur många gånger har vi handlat mat tillsammans utan att skratta? Kanske ingen gång. Skratten med dig T, är inte bara för stunden, de dröjer sig kvar i dagar, när jag sitter i bilen på väg till jobbet, eller när du messar ett triggerord. Jag tänker inte dra några skratt, för de är alldeles för interna och skulle falla platt om man inte talar det skrattspråk som vi gör.

Vi har haft många svåra år, men ändå i dessa lyckats hålla fast vid det ljusa, och jag undrar ibland om du och H är så fantastiska tack vare, eller trots att. Kanske är det en kombination av båda.

Jag förstår inte hur jag ska klara mig utan dig, hushållssysslor, matlagning, min tekniska support, den som håller reda på var bilens står parkerad. Jag frågade en dag hur det kom sig att du alltid vet var bilen står parkerad. Du svarade "överlevnadsinstinkt". Om jag inte minns fel :-).

Jag och H kommer sakna dig stort. Att jag kommer bli herre över min egen garderob och H snabbt kommer möblera om i ditt rum som blir hans, betyder inget annat än starkast av allt är kärleken. Vi önskar dig all lycka T. Du har gjort en fantastisk prestation, genom hela din skoltid. Jag beundrar dig för det. Du är också underbar att leva tillsammans med. Saknaden kommer bli enorm. 

Jag kommer avsluta det här talet med något av det vackraste du sagt till mig. När du var 17 år sa du "Mamma, jag är 17 år och vi har aldrig bråkat och skrikit år varandra. Förstår du hur unikt det är". Ja, T, det gör jag. Visst finns mirakel, min älskade T, och för mig är det faktiskt du.........

Jag älskar dig T.
Vi älskar dig. 

onsdag 28 maj 2008

PS. system-fråga

Wow, finally. Har aldrig haft så mycket vin i min ägo, rosévin, champagne, öl i kartonger. Oh yes, går lämna tillbaka, eller till vänner, om det ej dricks ur under själva festtillfället. Om jag kommer dricka? Nope! Berusad mamma (same-gen, som jag alltid säger, för att ge extra tyngd åt "Nej tack") på dotterns student? Inte en chans! 

Snodda övningar i parken

A´s program idag. Springa upp och ned för Frans Schartau-trapporna 5 ggr x 3. Däremellan block med styrkeövningar. Block 1. Squat x 12, utfall med ben på muren x 10/ben, i tre set. Block 2. 10 armhävningar, snodd runt lyktstolpe bröstpress x 12, hög rodd x 12, "staka-press" x 12, i tre set. Block 3. Snodd nederst på trappräcket. Flies för axlar x 10, biceps curl x 12. Snodd runt lyktstolpe tricepspress ovanför huvudet/framåt x 12, i tre set. Avslut mage, 25 raka crunches och 25 bensäkningar, 90 sek planka,  sen var tiden ute :-). En välutnyttjad timme, en fantastisk duktig A, ett par "Fy fan"från samma källa och sol i fejjan på mig:-). Kan det kallas a win-win-situation?

tisdag 27 maj 2008

Kärleksparadoxen 2

Det här kom "vi" fram till idag.  apropå Moder Theresas "Jag har funnit en paradox, att om jag älskar tills det gör ont, så försvinner smärtan och bara kärleken finns kvar".  Så här : "jag har funnit att om jag älskar tills det gör ont, så försvinner kärleken och bara smärtan finns kvar".
Så kom vi fram till idag. Men det är klart. Imorgon är ju en annan dag och då kanske vi känner annorlunda. 

Systemet

Jag får panik inne på systembolaget. För jag fattar ingenting. Förstår ingenting. Nada noll zero.
Har varit inne fyra gånger för att handla inför dotterns student. Tre gånger har jag gått ut med tomma händer. Idag gick jag ut med 6 flaskor bubbeltrubbel. Men inget vin till systers mat. Suck! Måste försöka imorgon igen. Men en sak lärde jag idag (som jag inte visste, men som alla andra uppenbarligen visste, vilket jag upptäckte när jag så gladeligen skulle berätta något som jag aldrig hört förut och jag trodde detsamma om alla andra) : man kan lämna tillbaka vin man inte dricker upp! Det tyckte jag var fantastiskt roligt!
Den affärside´n skulle kanske falla om systemet släpptes fritt bland herrarna i hagen. 

söndag 25 maj 2008

löpteknik

Ibland blir jag galen när jag ska ut och springa och det är när jag tar med nycklar, mobil och mp3. Sladdar som hänger och hörlurar som åker av när jag trasslar in mig i träden i skogen. Saker som låter i fickorna och jag tänker "Så här var det inte förr". Då gick jag liksom bara ut, stängde dörren och hade skogen utanför knuten. Sen sprang jag en timme och lyssnade på naturen.  Telefonen satt fast i en sladd i väggen hemma i hallen. Klockan var rund och lika runt rörde sig tim- och minutvisaren. Men löptekniken idag skiljer sig från förr.  Och fort går det. 

fredag 23 maj 2008

Född 930524

180 cm kärlek vandrar omkring i mitt hem. Slänger sina kläder på golvet och lämnar spår av brödsmulor efter sig. 15 år idag. Jeansen hänger på rumpan och t-shirten är oversize, mössan åker av först när vädret når möss-svetttemperatur. Stiltydlig. And I love it. Han är den varmaste kärleksfullaste lilla man jag känner och det är det som gör honom så stor. Mycket klokskap och en unik känsla för kamratskap och medling rinner genom hans ådror. Typiska små H-citat lyder "en dag ska jag ha tråkigt en hel dag för att se hur lång en dag är egentligen" (anno 98). Nu har det gått 5 478 stycken. Stort grattis min älskade!

kärleksparadoxen

Moder Theresa : "jag har funnit en paradox, att om jag älskar tills det gör ont, så försvinner smärtan och bara kärleken finns kvar". Men shit (förlåt, Moder Theresa), om jag tar i så jag nästan spricker och det älskarvärker ändå, är det alltså inte riktig sann kärlek hela vägen.... och så har jag en fråga till, gäller det även kärleken till barnen och skogen och alla "moments" och kärleken till kärleken också?

torsdag 22 maj 2008

Godisrajd

Det är sånt här som gör att jag älskar dig, proklamerar sonen när vi stigit ur bilen efter att ha gjort en godisrajd till nattöppna Shellmacken. Träffade givetvis en träningskund till mig. Som alltid när jag har handen i kakburken. Vi ses helst på ICA vid plockgodiset, eller vid McDonalds. Å alla säger "äter duuuu sån´t här"?!. Och jag tänker "Yes I do, du också". Och jag säger "Yes I do". Jag kommer aldrig bli nån Anna Skipper, trots mitt yrkesval. För mig är det energi in och energi ut och blir det fel i balansen får man antingen minska energin in eller öka energin ut eller helt enkelt både och. Annars acceptera läget. Jag tycker det är superhärligt att kunna säga ja till en japp-önskan fast det är beyond läggdags. Imorgon är en annan dag. Då ska vi skala morötter. 

onsdag 21 maj 2008

Prio ett, prio två, prio tre

Nu är det dags igen. Hårddisken är överladdad och over-the-top-programmerad. Fram med block och penna. Beats datorn alla kategorier. Skriva ned alla kravfyllda måsten och se vilka som  är:  Behöver göras men helst igår. Behöver göras nu. Behöver göras men inte nu. Behöver göras men sen. Behöver göras men manjanamanjana. Behöver nog egentligen inte göras alls. 

måndag 19 maj 2008

En lykta kvar

Nu lyser bara en lampa på vänster sida, den allra längst ut. Det är ju helt otroligt att jag inte får ändan ur och fixar det. Det är ju knappt ledljus och troligen kommer polisen att haffa mig snart och så får jag sitta i fängelse och dricka vatten med hårt bröd. Det kallas ställ-tid, med ett finare ord. Den tid man behöver för att "ställa in sig", på att göra det man skjuter upp. Tills man gör det. Bra ord. 

söndag 18 maj 2008

Sitta i bilen

Att sitta i bilen. Även på parkeringen. Är rätt lugnande. Kanske är bilstereon på fortfarande och man kan "typ liksom " inte göra någon nytta. Man bara sitter där. Härligt hälsosamt. Det gjorde sonen och jag idag. Vi delar den egenheten. Vi spelade lite musik, pratade kärlek och känslor (han är van och vet inget annat:-)). Vi hade varit och handlat och rotade lite i påsarna efter sharonfrukterna, vindruvorna, gelekrokodilerna och colan. Så satt vi där i säkert en halvtimme. Vindruvslådan blev ivarjefall tom.  Lyssnade på musik och pratade relationer. Han är så grymt härlig och klok och lite mer "chill" än jag. Femton i nästa vecka. Det fascinerar mig. 

lördag 17 maj 2008

PTskratt

Det brukar heta att skratt är som jogging för de inre organen. Jag tränar en kille som är lite som min älskade dotter vad gäller perceptiviteten för de grodor som kan magnolia ur mig ibland. Det där som gör att det börjar med ett sägande, följs av en mimik, oftast i pur förvåning över den underliga megapadda som levererats, sen kommer det muskelutmanande skrattet. Idag skulle X få sitta på en pilatesboll och vi skulle jobba med rotationerna med hjälp av en medicinboll. Jag säger till X "Varsågod ta plats på kungatronen......". Tittar upp i taket där det kommer en massa kall luft ur en ventilationswhatever. Så säger jag ".......under the blowhole". Det är då hans förvåning syns tydligt och det börjar bubbla i mig, från det djupaste djupa och jag skrattar så mycket att jag måste hålla mig i bellybacken för att inte ramla omkull.  Jag har tur. Han skrattar också. 

Naprapatprat del 2

Naprapaten frågade "Men vad har du gjort?". Jag sa "Lite för ofta, lite för länge och lite hårt underlag". Han fick bara välja bort en sak åt mig. Han valde hårt underlag. (Sen la jag till "sorg", han sa "troligt det kan vara så"). Naprapaterna antinger gillar eller ogillar såna som jag. Min gillar. Men det är klart. Jag förlänger utmaningen för honom. 

torsdag 15 maj 2008

känslor

Förundran, lycka, sorg, smärta, glädje,förtvivlan, värme, kyla, besvikelse, frustration, raserade drömmar, ilska, tomhet, ensamhet, hopp, utsatthet, litenhet, otrygghet, rädsla, kärlek, tro, besvikelse, frustration, oförmåga, frågetecken utan svar, mirakel, utmattning............. Här kommer alla känslorna på en och samma gång. 

onsdag 14 maj 2008

Nyskild ny medlem

På jobbet. Scen 1. Han: Nyskild man, nybliven medlem vs Hon : Personlig Tränare. Konversation. 
Han : Jag är skitmotiverad Hon: Härligt. Hur många dagar i veckan är du beredd att lägga på din träning? Han : Sju dagar i veckan Hon : Bra. Då börjar vi med att lägga in vilodagen.

måndag 12 maj 2008

Naturligt Onaturligt

"Folk" säger till mig att det är "naturligt" att ens barn flyttar hemifrån. För mig är "naturligt" att borsta tänderna, gå ut och springa, laga mat, saker jag gör utan alltför mycket tanke kring. Det kommer naturligt. Att barn flyttar är inte naturligt. Det är o-naturligt. Det gör ont, samtidigt som det är otroligt vackert. Jag stannade upp i den långa sugande mossen på ÅgestaTian i helgen och lät tårarna trilla. Min härliga tjej som ska utomlands i fem år. Vad kan vara häftigare. För en mamma? Not! Hon kunde åtminstone bo i en enrummare i city. Dessutom har jag aldrig varit med om att man lämnar varandra för något annat än o-kärlek. Men det här är ju kärlek av ädlaste valören. Jag älskar henne. Innerligt, sant, ärligt och fullkomligt alltigenom äkta. Jag lever med henne idag. Hon är min vardag. Hon är mitt varje-dag-skratt. Hon har mat på bordet när jag har jobbat sent. Hon viker tvätt med mig. Hon är ett kul bio-sällskap. Hon älskar fika som jag. Hon är mitt livs längsta relation. Det är ju helkonstigt! Jag förstår att barn flyttar hemifrån. Men att säga att det är "naturligt"? Ja, kanske möjligen i form av världsnatursarv. Naturligt för mig? No way. 

söndag 11 maj 2008

Bränna vatten

Det är alltid så härligt spännande underbart att hålla föreläsningar inom områden som jag brinner för. Jag tycker extra mycket om frågor som inleds med "Jag har hört att".... Då vet man att det kommer någon riktigt mysigt som personen själv inte riktigt kan köpa men heller inte släppa. En klassiker är "Jag har hört att man inte bränner fett förrän efter 30 min". För fett, ska ju brännas. Kolhydrater likaså. För att inte tala om kalorier. Ibland brukar jag tänka som med bilen. Jag står där och har tryckt i bensin för en femhundring på ett killivipp och då sätter jag mig ju inte i bilen och tänker "Nu jävlar ska här brännas". Jag vill ju köra miljövänligt, klokt, energisnålt och säkert. Svaret är ju dock att vi, till skillnad från bilen, har en förbrukning av energi även när vi inte har stoppat i startnyckeln och vridit om.  Det är ju olika processer i kroppen som ska fungera, hålla värmen, hjärnan, hjärtat igång exempelvis. Den stora energislukaren i viloläge är den muskelmassa du har i kroppen. Aktiv massa. Så om man är ett "förbränningsfreak" gör man klokt i att bibehålla den. Annars är det ju i kombination man ska tänka, bra val in och bra val ut. En av de mest underbara jag hört, dvs när svettprocessen sätter igång,  är "Men de första tjugo minutrarna bränner man ju bara vatten".  

lördag 10 maj 2008

röda tråden

[24360139.jpg]
En lila bok med bilder och handskrivna blad. Julklapp 2008. En kärleksförklaring "En älskad mor". En utgåva, ett exemplar. Författare en dotter och en son. Bilder från födslar, genom kalas, genom korvgrillning, genom idrottsevenemang, genom luciafirande, genom semestrar, genom små händelser i vardagen till näst sista sidan: "Minuter blev timmar. Timmar blev dagar. Dagar blev månader. Månader blev år. Nu är det snart dags för dig, älskade mor, att släppa dina barn fria. Allting gick så fort men kärleken kommer förevigt binda oss samman".  Nästa sida följs av en minnesbringande bild från en mycket regnig semester i Polruan i England när sonen helt resolut ger sig ut i spöregnet och dansar för oss, sin syster och mig. Vi skrattar och fotar. Barnen skriver i boken "Det viktigaste att komma ihåg är att i den här familjen försöker vi alltid se på saker och ting positivt. Till och med när det regnar".  För att jag riktigt ska förstå avslutar de med "Denna boks enda syfte är att bevisa hur mycket du är en Älskad Mor". Under den texten är ett stort hjärta ritat med våra tre födelsedatum och orden "En kärlek som aldrig dör". 5 juli åker författarinnan till Italien för aupairjobb och sen vidare till Skottland för fyra års studier. Ibland vet jag inte vems tårar jag gråter. Ska det göra ont att vara lycklig. Och den röda tråden..........en röd tråd betyder väl att den löper genom allt, upp och ner, land och hav, eld och vatten, good and bad, oberoende av avstånd......? 

torsdag 8 maj 2008

typiskt tjejer

"Jag hatar när tjejer blir sådär", gormar han. "Kära efter att ha träffats fyra gånger, man kan inte bli det. Man blir bara kär i en person som man tror att den där personen är, efter fyra gånger, man vet inte mer än så, man känner inte varandra". Sonen 15 år 24 maj. Jag hör Åsa skratta när hon läser det här och så säger hon sitt vanligt kloka "Som man sår får man skörda".......Själv sa jag "Man kan visst bli kär efter fyra dejter, sen gäller det bara att fortsätta vara...." :-)

Fronta

Sonen är på prao och lyser av glädje över att ha "frontat" mjölkpaketen. Prao är härligt och också lika med slippa skolan. Vilket i hans ögon är en ultimat livssituation. Blonda hårsvallet surfar sig fram de sista veckorna på makalösa tidigare framgångar, redo för ett år i Italien följt av fyra år med Internationella Relationsstudier i Skottland. "Jag går i min syster skugga", klagar sonen. Jag svarar "Kliv ur då. Hon ska plugga internationella relationer, hjärtat, du ÄR internationella relationer".  (Kamratstödjaren och tusentrasslet mellan far och en son). Jag tänker ibland "är mina barn och jag så starka, tack vare eller trots att???. Kärleken är omutbar. 

tisdag 6 maj 2008

E du sur?

Hemma hos mig är det väldigt långt mellan de interna sammandrabbningarna. Däremot finns det ett uttryck som härjar här emellan varven och det är när sonen säger "E du sur" till miss big-sis o hon svarar (gärna lite lätt fräsande) "Nej, jag e inte sur". "Varför låter du sur då", frågar följaktligen the little long guy. Så kliver styrelseordföranden in och förklarar för hundratusende gången att sur är inte ett tillstånd, ("Ofta", säger sonen då), men sur är inte ett tillstånd, sur är ett uttryck för något annat. I form av "Jag är arg därför att..".  "Jag är besviken därför att...". "Jag är irriterad på att...". "Jag är trött på att...". Tänk om det där sur kunde stå för ex mjölk som vissnat i kylskåpet, eller en sådan där färgglad godis i Bea-lådorna. Vad mycket enklare och rakare kommunikationer vi skulle ha då, hemma, på jobbet, i skolan, inom politiken etc och som alla fröken världar säger "Worldpeace". 

måndag 5 maj 2008

Recreating me

Våren. Solen. Kul dag på jobbet. Lunchsällskap. Barn i hemmet igen. Fullt kylskåp. Lätt jogg. 
Det är som att bygga torn med klossar av bra grejer. Hur ska man tänka då? Att lägger jag nästa kloss så välter det, eller bygg ändå

Lattechocken

Exp 4 maj. Experterna säger "Du kan gå upp elva kilo per år".  Den som dricker kaffe latte riskerar att drabbas av "fetma, diabetes, hål i plånboken och hål i tänderna", allt på en och samma gång. Å andra sidan kontrar experten i slutspurten av artikeln med att säga "Vi får inte glömma bort att mjölk är bra mot exempelvis benskörhet".  Jajösseswowamelia. Blir nästan speechless. I lördags på eftermiddagen efter min lilla mysiga 40 minutersrunda i Nyckelviken, hamnade jag på restaurang Göteborg i Hammarby Sjöstad. Satt där i två timmar i solen i väntan på en kompis. Jag satt på bryggan, med solglasögon, bok ("Mig äger ingen") och en grande latte. När jag tog sista klunken av min latte, vände sista bladet och släppte in sista raden av en makalös bok, kände jag faktiskt (återigen) - lycka. Så kan det också gå när man dricker Latte. 

söndag 4 maj 2008

Vi ses på statoil

Vilken dag. Och det ska läsas med glädje och solsken i rösten. Vaknade när jag ville. Låg kvar i sängen så länge jag ville. Åt den frukost jag ville. Åkte dit jag ville. Tyresta by. Tänker inte förklara här  vilken slinga det blev där ute i och med jag har någon form av överenskommelse med naprapaten och den bröt jag ju "liksomtyp" med råge och nu känns det som om också hälsenan pratar med mig (igen). ((Inte bara det "andra")). Kan hälsenor ljuga för naprapater, eller kommer jag bli obarmhärtig och med omedelbar verkan avslöjad? Men ljuvligt var det och det var alldeles underbart fantastiskt där ute och också makalöst najs.
Men. Nu kommer Dagens Händelse. Jag stod bakom Björn Skifs i kön på Statoil. Det är verkligen så galet sjukt, jag har aldrig ens sett Björn Skifs någonsinwhatsoever  och han står ju, sen ett par veckor tillbaka, för "evigheten" tillsammans med sin undersköna Pernilla, och han vet ju verkligen ingenting, men det är. Ett Tecken!!!! Dit min kompass riktar sig ser jag redan idag att terrängen är snårig, risig, kuperad, söndertrampad, taggig och svårpasserad men i och med att Björn Skifs liksom bara uppenbarade sig som en signal från han där uppe så tänker jag bara "you go girl".  :-)

lördag 3 maj 2008

bilvård

Har upptäckt att jag inte har några lyktor på bilen. Hälsofarligt. Bara helljus finns. Skulle fixa det idag, efter en mycket lätt (seg) runda i Nyckelviken på 40 min (för lite nattsömn). Försökte läsa på i handboken men förstod inte mycket. Hittade inte ens motorhuvsknappen (den här gången heller). Peugeot ligger i Nyckelvikskvarteren så jag åkte dit. Verkstaden stängd men försäljningen öppen. Säljaren gick ut med mig till bilen och skrattade. "Du är rolig du", sa han. Jag sa "Fråga mig vad muskeln som lyfter benet heter på latin" Not. Men jag tänkte! Han kom ihåg mig från när jag köpte bilen. Var det ett och ett halvt år sedan? Well. Det var en rolig händelse förstås. För dem som jobbade där.  Nåväl. Han fick upp motorhuven. Piece of cake när man vet givetvis. Han skällde på mig för att jag inte servat bilen. "Jaha", sa jag "gör ensamstående mammor sånt, trodde de körde till det brakade".  Hjälpte mig förstå vad som inte funkade och sa "Kör till OK, där kan du köpa glödlampor". Det gjorde jag. In. Betala. Ut. Glasögon på. Handbok i handen. Hjälpte inte. Så nu har jag tre små glödlampor i min ägo. Väntar på att verkstaden ska öppna. På måndag. 

torsdag 1 maj 2008

DT 40 min

Ett lite lätt lite smått ansträngt ben så jag höll tempot på lyfta-foten-nivå. Med mig hade jag solen och musik. Jag passerade spångarna som finns mellan Hästhagen och Nackamasternas sankmarker. Gjorde högervändning och hamnade högt upp på berget med blick över Källatorpssjön. Kan det bli vackrare än så? Verklig lycka. Duschade och bytte om "på jobbet". Tillbaka till Hellasgården. Jag. Två filtar. En latte. En bok. Kan det bli härligare än så? Verklig lycka. Nu vän-tid. Det är också lycka.